sophora

Ja nog ska det jävlas in i det sista...men ååå, nu har jag ju tagit itu med att avliva katterna en gång för alla och det har väl gått sådär kan man säga.

Igår så hade ju Manne fixat så att vi kunde få en att skjuta katterna istället för att betala en massa till veterinären och va fan, dom är söta men dom har ju dock orsakat en hel del skada så nog kändes det bättre att lägga dom pengarna på barnens kommande födelsedagar istället.
Sagt och gjort, tiden var kommen och katterna skulle hämtas. Då är en puts väck. Ropade, visslade, skakade kattmatspaketet och allt som jag bara kom på för att lura fram hon men icke.
Efter många suckar så kom dom iallafall och hämtade kissen som var inne.
Det gick bra, eller vad man då ska säga, men den är då borta nu.

Idag skulle nästa kisse få möta bössan och jag hade sett till så att den var inne när jag for till jobbet och på lunchen skulle Mannes pappa komma och hämta hon.
Inga problems så långt och blödig som jag är så var det rörande och vemodigt att sista katten skulle bort men åkte och jobbade och tänkte inte så mycket mer på det.
När jag står och lagar middag så ringer telefonen och jag får veta att det inte gick lika bra med kisse nr 2. Hon smet.
ÅÅÅ nej, nu är den och vimsar omkring i kylan i Blåsmark och är säkert jätteledsen och rädd.
Piss också. Nu kommer jag att våndas tills katta är omhändertagen och kommer antagligen att stå i hundra minusgrader och ropa på kf hela helgen.
Sen måste jag ändå göra om hela proceduren och ha dåligt samvete igen. Typiskt!

Fortsättning följer....

Nu har jag städat huset, tänt en massa ljus och eldar i kaminen så vi kommer att svettas ihjäl, men skönt är det.
Ser fram emot helg, synd bara att barnen åker igen.
Lördag blir det nog krogen, jag är himla sugen på det.
Kanske lägger ut lite spår åt Monika som ska städa där på söndagmorgon. Hehe.

Nä ni, nu ska jag gå och prata med dotra.

Ha det.