~Glädjeämnen och tråkigheter~
Emil var ju som sagt ganska nere i gårkväll och det är ju förstås det sista jag vill mina barn.
När jag kom hem från träffen med mor och far angående lägenheten så hade Manne hunnit hämta Emil så jag hann inte prata med han när jag kom hem. Ringde upp dom iallafall och Emil hade inte fått stanna hos mig och det var ju förstås trist med tanke på att Manne bara var hemma nån timma innan han for till Arvidsjaur och spelade fotboll och skulle inte komma hem förrän sent.
Vad handlar det då om egentligen? Jag sitter här hemma och vill inget hellre än att vara med mina barn jämt och han ville vara med dom i veckan och är knappt där.
Tycker att det är jättetråkigt för under dom här dagarna när dom varit själva med Manne på semester så har dom varit jätteglada och Manne har hört av sig hela tiden och berättat vad dom gjort och bara pratat allmänt.
Emelie hade ju hoppat av semestern när dom skulle åka och hämta barnen och fortsätta till Mannes syster så hon tog tåget hem tydligen och dom gjorde visst slut, men så fort dom kom hem så blev det som vanligt igen.
Manne tar en massa dåliga beslut och blir osynlig och sur och jag börjar verkligen undra jag om det finns en som ställer lite väl stora krav där bakom ryggen på Manne...
Too bad men barnen vet då tydligen att dom kan ringa mig när dom vill och att jag ser till att finnas där så då har jag gjort vad jag kan.
Åskan gick som bara den i eftermiddags och jag och Beda satt ute på altan och var lite spak när det var som värst. Nicklas kom förbi mitt i allt och jag kan ju bara säga att jag inte ens skulle gå till postlådan vid ett sånt tillfälle. Respekt har jag. *Rädd*
Sen blev det filmkväll med min kära vän och vips så hade jag annat att tänka på ett tag.
Väldigt mysigt och uppskattat. ;)
Imorgon är det inbokat en dejt på stan med min andra kära vän Carina och vi ska ta en lunch och shoppa lite.
Måste nog inhandla lite underkläder och sockar.
Är lite sugen på en impulsklippning men jag vet hur det brukar vara för mig, jag ångrar mig sen.
Ska lägga mig i sängen alldeles strax. Känner mig så där skönt avslappnad och tillfreds så jag får nog en god natts sömn.
Nu är det tandborstning som gäller.
Godnattkram♥
ja vad ska man säga...läste även dit förra inlägg men kommentera aldrig...att det kan bli så tokigt att man prioriterar annat än barnen...det är ju för mig (och dig) helt ofattbart.. jag känner fler som gör det tyvärr...tror du det är nått manligtsyndrom?? ja ja...vet inte men för oss (mig o mitt x) tog det ett bra tag innan föräldraskapet fungerade...eller ja jag vet inte funkar men det går iaf...önskar vi hade bättre kommunication men det verkar då som att han engagerar sig mer i barnen nu än i början av separationen...så det kanske kommer för er oxå...Men det är verkligen inte kul att se sina barn lida..Mina "lider" än av att vi inte bor med varandra och gråter ibland över att de alltid saknar ngn...de saknar mig när de är hos pappa och pappa när de är hos mig...så hur mkt vi än vill kan vi nog inte ta bort den smärta barnen upplever med separerade föräldrar...Det är ju tur dom har dig och som du skriver att de känner att de kan ringa till dig...de vet att du finns som stöd..Ha de bäst Kraaam
