sophora

Idag är det stora suckardagen.
Var trött som bara den efter jobbet, Emil hade kompisar och Sara behagade inte komma hem förrän 17.30 på middag.
Kollade in tvätthögen som var obefintlig i förrgår men enorm efter att Sara beordrats städa sitt rum. Tänkte fortsätta med packningen men det kändes för jobbigt så det sket jag i också.
Emil har beslutsångest över var han vill gå skola framöver och som jag sagt tidigare så har jag inte tänkt bestämma det åt han men det måste ju börjas med planering av skolskjuss och sånt.
Det har varit några jobbiga dagar och det gör väl att man blir lite låg emellanåt.

Det märks att barnen börjar känna av att det kommer att bli en omställning snart när det packas och planeras och jag märker speciellt på Emil att han grubblar mycket och är lite annorlunda än vanligt.
Funderar även mycket själv på hur det ska bli nu med Mannes liv med dom framöver när han har ett till barn på väg. Som det verkar så ska dom ju inte bo ihop han och Emelie men jag är orolig för att det kommer att bli en massa strul ändå.
Situationen är så rubbad så man kan inte fatta den.

Min fritid är obefintlig. Missförstå mig inte, jag är överlycklig över att ha mina barn hos mig men måste man känna sig som en änka bara för att Manne inte har ett hem att erbjuda dom nu?
Han har ju inte något att ta hand om så lite hjälp kan man väl få när man själv har hur mycket som helst som borde bli gjort.

Nog om mina pessimist-tankar nu.
Imorgon ska jag göra ett muskeltest på jobbet för att se hur stark jag är. Vi börjar ju snart med träning 1 gång i veckan på STAR och ska göra ett test före träningsperioden och ett efter för att se om det ger resultat.
Spännande.
Med jobbet kommer matlusten så jag har ätit mer i veckan än jag gjort på flera månader så lite träning och svett på gymmet kan nog inte skada.

Nu gäspar jag så tårarna rinner så det är nog dax att krypa i säng.

Sov gott. Kram.