sophora

Har läst min kompis blogg på morgon och jag kan känna igen mig i hennes tankar och funderingar angående livet och vad som komma skall. Hur ska det bli, vem ska man dela det med och vad vill jag ha ut av det.

Jag har ju själv gått igenom en separation som upptagit halva mitt liv och haft det sååå jävla jobbigt med allt möjligt och det svåraste har nog varit att hitta mig själv. Vem är jag?
Du formas av den du lever med ganska mycket och jag är ändå den som satt mina behov åt sidan under alla år sen vi fick barnen och mest tagit hand om karl och barn och hushåll.
Det är ingenting jag ångrar ens i efterhand med facit i hand för jag vet att jag kan hålla huvudet högt när barnen är stora och ska gå sin egen väg och veta att jag funnits där för dom under hela deras uppväxt och tror nog att dom kommer att ha en nära och bra relation till mig.

I dagsläget efter att ha fått rannsaka sig själv och vara själv varannan vecka så känns det som att jag fått tillbaka livet.
Det var som en killkompis sa till mig att : ibland när jag saknar X så tänker jag på vad jag saknar och då känns det bra igen.
Så sant, för varför ska man sakna nån som inte varit bra för dig bara för att du inte vetat annat. Trygghet, visst, men till vilket pris?
Nu vet jag att jag är uppskattad, både som vän och för den person jag är och det är för att folk talar om det för mig. Jag är stark, självständig och vet att jag är en bra person som ställer upp för min familj, mina vänner och mina barn.
Jag är rädd om de som betyder nåt för mig och gör dom inte illa.

Ibland behöver nåt sorgligt hända för att man ska bli lycklig igen, även om det känns som att allt är förstört till en början och man inte ser ljuset i tunneln.
För tragiskt är det ju ändå med tanke på att barnen har fått separera från sina föräldrar också och tappat den kompletta familjen men jag tror att dom klarar sig bra om man bara sköter det på rätt sätt och sätter dom i första rummet och låter dom veta att vad som än händer så är dom ändå det viktigaste i våra liv.

Jag har landat nu.
Jag har klart med mitt boende, har fantastiska vänner omkring mig och mina älskade föräldrar som gör allt för att hjälpa till och ser till att vi ska ha det bra.

Antagligen så är jag en bättre mamma, vän och framtida flickvän till någon.

Deep talk från mig med,
men jag är glad.
Livet är kul.

Nu ska jag väcka barnen och åka till Norrstrands och bada.
Vilken underbar dag...som vanligt!

Kram♥