sophora

Det börjar bli svårare och svårare att knåpa ihop inlägg för varje dag.
Kanske beror på att dagarna börjar bli lite mer förutsägbara än tidigare och det är inte alls negativt, tvärtom.
Till och med en vanlig onsdag känns superb.

Idag har vi gjort en uppföljning på jobbet på ett muskeltest som vi gjorde för ett och ett halvt år sen. Hade blivit mycket bättre kroppsligt och det kan ju bero på att jag hade tennisarmbågen då första testet gjordes.
Fast bra kan bli bättre och hon tyckte att jag skulle börja träna stenhårt för att trimma kroppen och få snabba resultat nu när hon såg hur mycket smalare jag blivit.
Låter ju lockande, vem vill inte vara muskulös och välsvarvad, men tyvärr så är jag nog för slö för att börja springa på gymmet. Dessutom är det dyrt, men det skulle nog inte skada.

Nu är det inte länge kvar till jul, men vars fan är snön???
Det känns ju ruttet att julpynta och sånt när det spöregnar ute och inte ser skymten av en snöhög.
Men med julen kommer snart ett nytt år och med ett nytt år kommer min skilsmässa att gå igenom. Tror att det var i början på januari vi kunde skicka in det sista pappret som behövdes. Då har prövotiden gått ut och inte för att vi prövat så mycket, mest spytt galla i början men det ska bli skönt att få det överstökat nu när vi båda två funnit oss tillrätta på var sitt håll.

Om jag talar för egen del så känner jag mig otroligt lyckligt lottad som "ramlat" in i det liv jag har just nu.
Jag fashineras varje dag nästan över nåt nytt som jag ser hos Nicklas och han bara växer i mina ögon och ibland blir jag så glad över hans engagemang och intresse över barnen (som han kan tycka är självklara saker men som för mig visar att han verkligen är en genomsnäll människa) att jag nästan börjar grina och får stå och vifta bort det och tänka på nåt annat.
Ser ju även att barnen är glada och lugna omkring honom och det gör mig ju givetvis också glad. Det är ju inte alltid det fungerar för alla.
Och för min del så känner jag mig som en person och inte en husa.

Sammanfattningsvis så är ju då allt som det ska, Sara har tonårshormoner och är lite svängig i humöret, Emil spelar DS mest hela tiden och umgås med Anton och jag känner mig jättelycklig. Nyp mig. ;)

Ha en trevlig kväll!