Misslyckande
Idag var det dagen D.
I lördags gjorde vi en deal jag och Nicklas att nu skulle vi sluta röka och snusa.
Jag vet inte riktigt varför jag ens gick med på det, antagligen önsketänkande att det skulle gå alldeles smärtfritt och utan abstinens den här gången. Lättlurad.
Jag vill inte. Jag kan inte och jag är inte redo.
Skulle önska att jag kunde för alla som inte tycker om det men tyvärr är det så att denna stinkande, rykande pinne har varit min bästis så länge och konstigt nog hållt mig lugn och sansad genom hela det helvete jag gått igenom hela våren och in i sommaren så jag är inte beredd att ge upp denna än.
Känner mig som en ragata, sur och vresig och otålig.
Är livrädd för att sabba något som är så bra, göra mina barn ledsna för att jag inte är samma mamma och vet inte vad som händer kroppsligt när min kropp redan är i olag och inte fungerar normalt.
Så förlåt Nicklas och förlåt mina barn som antagligen kommer att tycka att jag är en svikare och vek som inte fixar det men jag kan inte göra det för någon annans skull och jag vill inte sluta nu.
Ska ta och förbereda mig, minska på antalet och förhoppningsvis sluta så småningom.
Shit happens.
Nu ska jag ta en efterlängtad kopp kaffe...och en cigg...och bli vanliga glada Linda som tycker att allt är super.
Sjukt, men det kommer att fungera.
Suck.
I lördags gjorde vi en deal jag och Nicklas att nu skulle vi sluta röka och snusa.
Jag vet inte riktigt varför jag ens gick med på det, antagligen önsketänkande att det skulle gå alldeles smärtfritt och utan abstinens den här gången. Lättlurad.
Jag vill inte. Jag kan inte och jag är inte redo.
Skulle önska att jag kunde för alla som inte tycker om det men tyvärr är det så att denna stinkande, rykande pinne har varit min bästis så länge och konstigt nog hållt mig lugn och sansad genom hela det helvete jag gått igenom hela våren och in i sommaren så jag är inte beredd att ge upp denna än.
Känner mig som en ragata, sur och vresig och otålig.
Är livrädd för att sabba något som är så bra, göra mina barn ledsna för att jag inte är samma mamma och vet inte vad som händer kroppsligt när min kropp redan är i olag och inte fungerar normalt.
Så förlåt Nicklas och förlåt mina barn som antagligen kommer att tycka att jag är en svikare och vek som inte fixar det men jag kan inte göra det för någon annans skull och jag vill inte sluta nu.
Ska ta och förbereda mig, minska på antalet och förhoppningsvis sluta så småningom.
Shit happens.
Nu ska jag ta en efterlängtad kopp kaffe...och en cigg...och bli vanliga glada Linda som tycker att allt är super.
Sjukt, men det kommer att fungera.
Suck.
Kommentarer
Postat av: lars
hallå linda,min andra halvdel slutade røka med hjælp
av en bok av allen carr den heter Entligen røk fri.
prøva den så tror jag det går bra annars har du bara lest en bok.
Postat av: Therése Kallander
Hej tjejen!
Sluta röka ska man göra för sin egen del, inte för andras då funkar det inte!Jag provade det många ggr utan resultat, men när jag bestämde mej själv, att jag inte VILLE vara rökare längre, då gick det "lätt".
När du är redo, så tar du en minut i taget, de första tre dagarna är ell h-vete, men sen går det bättre.
Jag bara slutade tvärt, men jag vet kompisar som fått ngn typ av medicin utskriven, som gjorde att det var äckligt att röka??? Vet inte om det är nå´t?
Innan du är redo, rök på.
Kram!!!
Trackback
