sophora

Har just varit in på ämnet så det är ju klart att jag har nåt att blogga om idag. Det finns ju hur mycket som helst att fundera kring i det ämnet.

Jag vet inte vad jag ska tro om det där egentligen.
Varför är folk otrogna?
Spänning och sex antagligen, men av egen erfarenhet så är det ju inte värt det i slutändan om man innerst inne tycker om personen som man är otrogen mot. Varken under tiden man är det, för mitt samvete har då hela tiden sagt emot, eller om man blir påkommen, för då är ju det lilla roliga slut.
Som sagt, jag har inte varit guds bästa barn själv och provat på det där och då var det hus i helvete kan man säga och det var mycket ångest och rädsla över att man skulle bli lämnad för ett snedsteg när man inte hade en tanke på att lämna familjelivet utan det var bara spännande och nytt.
Tur nog så lärde jag av mina misstag och visste nästa gång man hade möjligheten och kände det där: ska jag ska jag inte, att nej, jag är upptagen och det är inte rätt.

Då kan man ju undra varför vissa aldrig lär av sina misstag.
I vårat fall som var så kan det då verkligen inte ha varit sexet som var problemet. Jag anser mig verkligen lössläppt när det gäller det och tråkig...nja...inte det heller.
Det måste nog ha varit spänningen då kanske. Familjelivet är väl ganska trist. Eller?
Jag har ju alltid sagt att jag inte skulle kasta ut min karl för en otrohet när man har barn och jag vet ju att det är klart att det kan hända. Man är otrogen och får sätta på nån annan, det kan ju va kul sådär.
Men inte hade vi väl det så tråkigt ändå.
Hade barnvakt när vi ville, just köpt husvagn och var i Jörn på vintern med vännerna och hade skitkul och jag var då inte sen på att hitta på nåt både med och utan barn så jag vet inte riktigt. Jag har aldrig fått nån vettig förklaring.

Det måste ju vara möjligt att bygga ett bra och långvarigt förhållande utan otroheter. Det är då vad jag måste tro iallafall.
Jag vägrar vara ett "offer" igen.
Det är väl inte meningen att man ska måsta vara med nån annan vartannat år eller nåt när man "lessnat" på den man lever med.
Vad tror folk egentligen? Dom som resonerar så kommer ju att få byta partner i hela sitt liv för det blir ju samma sak då hela tiden vilken kille/tjej man än tar. Man blir aldrig nöjd helt enkelt.
Kan man inte utveckla saker tillsammans då genom att prata och lyssna på vad den andra vill och behöver?
Allting handlar inte bara om sex naturligtvis men det är klart att det är viktigt att man har lite kul på den fronten också och inte bara ligger och suckar och väntar på att den andra ska bli klar nångång.
Bara beröring i allmänhet är en otroligt underskattad gest som visar så mycket utan att ett ord behöver sägas.

Nu är det iallafall nolltolerans som gäller för mig.
Inga hemliga snusk sms, inga smygträffar eller nåt som man bara ska göra med den man har valt att vara tillsammans med.
Så är det.
För det har jag då lärt mig av egen erfarenhet och det är ju också så det sägs att en gång otrogen alltid otrogen. Men jag hoppar över den första gången, för det kan alla göra en gång i sitt liv, men 2 gånger är en gång för mycket för mig och det tar aldrig slut.

Jag vägrar tro att det ska behöva vara så, att man inte kan undvika det.
Jag vägrar gå omkring och vara en skeptiker och tro illa om hela karlsläktet för att mitt ex har kört sitt race.
Folk pratar redan om det, att jag inte är den enda i min nya kärleks liv, men det är väl antagligen det dom vill att jag ska tro och att jag ska gräva ner mig och leva i celibat och hata karlar i resten av mitt liv.
Jag vill tro att jag är det och jag önskar givetvis att jag uppfyller så mycket så han nöjer sig med mig.
Och skulle han inte göra det så får man väl hoppas att han listat ut att jag inte är tankeläsare och talar om för mig vad han vill.

Som sagt, ett ämne som man kan prata om i dödagar.
För min egen del så kan då Nicke vara helt lugn. Det skulle naturligtvis aldrig inträffa att jag skulle vara otrogen.
Började mitt o exets förhållande genom otrohet och nu har han börjat ett nytt på samma sätt men jag...jag har börjat helt rätt jag. Jag var singel och livet lekte. Det måste ju vara bättre förutsättnigar än att vara otrogen iallafall.
Här får ni Byz, är det så det ska va? Är det så man ska tänka? Tja, lyssna och fundera på det.

Ha en kanonfredag!