Talk to the hand
Funderade på vad jag skulle blogga om idag. Har ju några saker som jag känner att jag vill ventilera just nu så det blir lite gott och blandat idag.
Börjar med en sak som jag himlat med ögonen över idag, nämligen gnällspikar.
Det finns vissa människor som bara måste gnälla över allt och inte kan vara glada fullt ut.
Säger man: Vilket underbart väder så säger dom: ja men nog blåser det lite.
Säger man: Å så god mat så säger dom: ja men nog var det lite osalt.
Eller när dom frågar: hur mår du nu då och man svarar kanon, så frågar dom varför.
Känns säkert igen av dom flesta. Vanligare än man tror om man bara tänker på det.
En sak som jag lärt mig är iallafall att det oftast är dom som gnäller minst som behöver det största stödet. De allra flesta som konstant klagar är såna som har möjligheter att förändra och förbättra saker.
Dom skapar sina egna problem och varför ska man tycka synd om dom??
Själv gnäller jag mest över sånt som jag inte kan göra något åt, som exempelvis lingonvecka, sjukdomstillstånd och just gnällspikar.
Låt dom leva olyckliga i alla sina dagar bara jag slipper förstöra mitt numera alltjämt strålande humör med att lyssna på tjatet.
Så där ja, nu känns det bättre. =)
Idag fick jag komma hem från ett svettig och ansträngande träningspass med lunch serverad.
Alltså, jag måste ju säga att den killen samlar pluspoäng i en rasande fart nu.
Igår hämtade han sonen på skolan och körde hem honom så han slapp vänta på bussen också.
Så förutom allt annat som jag tycker om med honom så kryper det fram mer "vardagslyx" som värmer i hjärtat.
Nu sitter jag då här med karra, cola och chips och ser Desperata och väntar på han.
Vi ska se en film och svulla lite.
Puss å kram
"Människan är som viner, med åren blir de dåliga surare och de goda blir bättre"
Börjar med en sak som jag himlat med ögonen över idag, nämligen gnällspikar.
Det finns vissa människor som bara måste gnälla över allt och inte kan vara glada fullt ut.
Säger man: Vilket underbart väder så säger dom: ja men nog blåser det lite.
Säger man: Å så god mat så säger dom: ja men nog var det lite osalt.
Eller när dom frågar: hur mår du nu då och man svarar kanon, så frågar dom varför.
Känns säkert igen av dom flesta. Vanligare än man tror om man bara tänker på det.
En sak som jag lärt mig är iallafall att det oftast är dom som gnäller minst som behöver det största stödet. De allra flesta som konstant klagar är såna som har möjligheter att förändra och förbättra saker.
Dom skapar sina egna problem och varför ska man tycka synd om dom??
Själv gnäller jag mest över sånt som jag inte kan göra något åt, som exempelvis lingonvecka, sjukdomstillstånd och just gnällspikar.
Låt dom leva olyckliga i alla sina dagar bara jag slipper förstöra mitt numera alltjämt strålande humör med att lyssna på tjatet.
Så där ja, nu känns det bättre. =)
Idag fick jag komma hem från ett svettig och ansträngande träningspass med lunch serverad.
Alltså, jag måste ju säga att den killen samlar pluspoäng i en rasande fart nu.
Igår hämtade han sonen på skolan och körde hem honom så han slapp vänta på bussen också.
Så förutom allt annat som jag tycker om med honom så kryper det fram mer "vardagslyx" som värmer i hjärtat.
Nu sitter jag då här med karra, cola och chips och ser Desperata och väntar på han.
Vi ska se en film och svulla lite.
Puss å kram
"Människan är som viner, med åren blir de dåliga surare och de goda blir bättre"
Kommentarer
Trackback
