sophora

Jaha, då var det söndag igen och som vanligt så har helgen rusat iväg alldeles för snabbt...
Veckan har varit bra, det har inte varit så jobbigt som jag väntat mig med att vara ifrån barnen, har pratat med dom en del och det kan ju vara mycket pga att jag inte varit ensam heller. 
Har både ätit och sovit med min kramis och det är ju så mycket roligare än att vara själv. 
Men nog längtar jag efter att få hem dom ikväll. Massor!

Sara har tydligen gått och blivit sjuk igen, det känns som att det inte var så länge sen hon var risig och nu är det tydligen feber och hängig som gäller. 
Usch, så trist. Det är ju tur att man har nära hem från jobbet så man kan gå hem en snabbis och titta till henne. Ska fara och handla lite gott och fixa nån film som hon kan ligga och titta på under dagen när jag jobbar, man måste ju bli lite bortskämd när man är sjuk.

Idag har jag försökt få lite bättre ordning här hemma. Har kastat ut en massa kartonger och tvättat och sorterat kläder. 
Min nya tumlare torkar sitt andra varv med kläder nu och jag är typ nöjdast. Så mycket roligare det blev helt plötsligt.

Veckan som kommer blir nog lite annorlunda än vanligt, kort med barnen för vi ska ändra på vilken dag vi byter vecka i och med att Monikas barn och mina går om varann på helgerna och det är ju trist.
Vi bor ju så nära och dom umgås mycket så nog är det ju kul om dom kan hitta på roligheter när dom är lediga också och inte bara under veckan.
Dom har haft det som önskemål och det är ju lätt att lösa så då gör vi så.
Funderar på att åka iväg till Ikea isåfall och handla lite praktiska saker som jag behöver.

I övrigt så känns väl det mesta ganska bra.
Det går lite upp och ner i tankarna vissa dagar och jag grubblar ganska mycket över hur jag ska styra upp livet. Allt funkar med kramis, barn och vänner men det finns många åsikter om saker och ting och även om man inte bryr sig i slutändan så är det ju sånt man börjar tänka på iallafall.
Det är nu ganska precis ett halvår sen Manne stack och jag tycker själv att jag tagit det ganska så lugnt med det mesta men nu är det ju så att jag inte kan rå på hur det utvecklar sig på vissa plan och det får ha sin lilla gång. Det finns ändå många frågor men behöver alla få ett svar?
En del säger att jag ska leva livet, leka av mig, testa gränserna och bara vara själv.

Hur länge då? När är det legalt att stadga sig igen och återgå till en vardag med någon som man tycker om?
Jag har ju faktiskt haft mitt lilla roliga där i början och "lekt av mig" litegrann, men vad hände då?
Jo, man får inte vara ifred utan ska då och då bli påmind om att man kan leka mera när folk blir på fyllan och tappar förnuftet.
Det gav mig faktiskt inget i slutändan, bara just för stunden.
Dom är inte här och kramar mig, sover med mig på natten, ser en film i soffan och äter en middag för att dom tycker om mig.

Just nu går jag på magkänsla och hoppas på att det ska bli nåt bra av allt det här som redan är bra.
Tjorvigt, jo kanske lite. ;)

Ikväll var det tänkt att vi skulle gå på bio men det blidde ingenting så nu ska jag ringa barnen och säga att dom kan komma precis när dom vill.

Tjing!


"Dröj inte med att beundra trädets blommor - en stormvind kan rycka bort dem under natten"