Kaos
Nu känns det som att jag håller på att ge upp.
För första gången sen Manne flyttade ut så undrar jag om jag verkligen kommer att fixa det här. Styrkan som jag haft och inställningen att allt kommer att ordna sig bara "poff" försvann.
Är man stabil när man sätter sig med en cigg och känner sig helt ok och sen bara gråter sekunden senare?
Känslan som kom över mig känns jävligt obehaglig.
Det är känslomässig kaos i mitt huvud.
Både från min egen sida och sen alla tankar som snurrar om hur det ska gå när barnen flyttar in hos Manne igen varannan vecka.
Usch, då är man tillbaka på ruta 1 igen, med det jobbiga att vinka av dom och bli helt ensam.
Hur kommer dom att må?
Allt känns så övermäktigt nu.
Jobbar heltid, det ska fixas och trixas med körningar hit och dit och middag och packning, bärande, körande och pengarna sinar när jag inte får någon hjälp av Manne när han är black.
Kanske inte så konstigt att man är slutkörd och trött men jag får ju för tusan inte ge upp nu!
Jag vill bara ut ur huset, få allting klart, bli min egen.
Få nån ordning på mitt kaotiska liv och bli av med Manne en gång för alla.
Än så länge så är det ju hans hus också och det känns så jävligt att allt man sliter och håller på gynnar han också i slutändan.
Min inre stress går tyvärr ibland ut över mina älskade barn och deras tjat när det egentligen är mitt ex som skulle borda få ta irritationen. Vars fan är han? Ganska osynlig.
Nåja, det är bara ta sig i kragen, rycka upp sig och se fram emot det som komma ska.
Det går ju framåt iallafall.
Jag har ju ändå kämpat på i ett halvår så det är väl då inte fy skam. Ett bakslag kanske bara gör mig starkare.
Ja då var man en pessimistbrud igen men det är tur att det går över ganska fort.
Nu sätter jag packningen åt sidan för ikväll och tar vila.
Ha det.
kom hem nu, 03.07 gode mör, men nog hade det varit trevligt med en film å en sked, blir det inte jobb i morgonkväll/natt kanske det kommer ett par flyttkarlar och sliter lite.... vakna gott
Jag vet att du fixar det!
Du är stark älskade vän!
Du har en styrka som få är förunnade men det är väl inte mer än mänskligt att tappa fokus och sänka garden ibland. De känslorna måste också få utrymme och utlopp. Det är inte bra att gå omkring och stänga av och köra på som en robot, tro mig! Du kommer att lära dig massor om dig själv av dessa stunder och dom kommer att hjälpa dig på vägen, vem behöver inte rannsaka sig själv och sin omgivning då och då?!
Det är på grund av det som du faktiskt har insett vad/vilka som är bra för dig och för första gången i ditt liv går du med öppna ögon och ser vad som händer runt omkring dig...
Har man som du tidigare gjort och blundat för mycket så kanske den riktiga världen kan te sig skrämmande ibland, så är det för mig ialllafall, men med dig i mitt liv så är allt mycket lättare. Så våga tro på dig själv och njut av dina vänner dina fina barn, din familj och den "närhet" du har för vi älskar dig så mycket och vi tror på dig!
Du fixar det här, både som ensamstående mamma och flytten och allt omkring!!!!
Jag älskar dig! ;)
Puss
