Pust, stånk, stön
Idag var det sista dagen på utbildningen och vi var duktiga och jobbade hårt med våra uppgifter så vi fick gå hem redan klockan 15. Skönt.
Fick lite tid till att börja packa i källaren för barnen var inte hungriga så jag fick ihop några sopsäckar med ytterkläder och några kartonger med annat tjafs innan det var dax för middag.
Ska ägna hela helgen till att försöka få ner så mycket som det bara går när jag ändå inte har nåt annat planerat. Har funderingar på om barnen ska få sova hos mormor och morfar en av kvällarna för jag får inget gjort när dom är hemma. Det känns ju inte så kul att bara stå där nere och packa och vara osynlig. Vi får se.
När jag blev less på den uppgiften så började jag med nästa. Nämligen städning uppe. Mitt hem, som det faktiskt fortfarande är, har sett ut som fan länge nu.
Jag har gett upp för det känns som att det inte ger så mycket när jag snart ska flytta härifrån och vara och rota i alla skåpar och skräpa ner.
Men nu insåg jag att jag faktiskt ska bo kvar här några veckor till och vill ha det fint och mysigt så länge.
Så nu är gamla vanliga jag tillbaka. Det är undanplockat, ljus överallt och ny duk och hör och häpna: 2 livs levande blommor på bordet.
Försökte ta några som såg ut att tåla lite slarv med vatten och omvårdnad så vi får väl se hur länge dom lever.
Men det blev fint. Jag är glad att jag tog mig i kragen för jag är ju inte någon slarver egentligen.
Imorgon blir det till att börja klockan 6 för senast 15.00 ska jag vara hemma!
Tur man har flexen...
Barnen har gått i säng och det är tyst och trist.
Saknar min myskompis som bara jobbar och jobbar.
Ensamheten har börjat övergå till desperation och jag tillägnar därför honom en *Blink*
Godnatt och sov gott!
