sophora

Dagen har väl inte varit så annorlunda än dom andra dagarna under veckan.
Jobba, packa, köra grejor, försöka vara trevlig med barnen och ha så mycket framförhållning som det går inför sista flyttningen.
Har varit och klippt mig idag och fått lite styrsel på mitt tunna, tråkiga hår och det var lite farligt ändå, lunchtid och allt, höll nämligen på att somna där jag satt. Men skönt var det!

Efter jobbet åkte jag bara hem och fixade käk till barnen och for till mor och far och började härja med deras saker. Jag och Monika gjorde det bästa vi kunde för att placera ut deras bohag så jag rymmer mitt imorgon när vi ska ta möblerna.
Tur att jag har starka och snälla tjejkompisar som kommer och hjälper mig. Problemet är nu bara ett släp men annars får jag fara och hyra ett i värsta fall.
Nu är det bara TV:n kvar att plocka ner för Nicklas var hit och hjälpte mig med vitrinskåparna.

Det är först nu som det slagit mig att det faktiskt är sista natten i huset i natt.
Äntligen ska jag få komma ut ur huset som vi (han) köpte i en illusion av att man skulle leva lyckliga i alla sina dagar eller nåt.
Jag vet att saker inte gör mig lyckligare och att hur skitigt livet än kan vara så blir det bättre.
Det är ändå skönt att lämna huset i den sinnestämning jag är i, för huset är kanon, men när man levt i en lögn och bara i ett års tid så bekommer det mig inte det minsta.

Både jag och barnen ser fram emot att starta om på ny adress och jag tror att dom ser på mig hur mycket gladare och lyckligare jag är, för ju längre tiden går och ju mer vi kämpar tillsammans så ser jag nya barn också.
Dom uppskattar mig på ett helt annat sätt än tidigare.
Men det är klart, jag vet ju själv att jag är en bättre person nu än jag var tidigare. Det är inte alltid det bästa att bara behaga andra.
Jag älskar att skämma bort dom jag tycker om och jag hjälper mer än gärna,
men nu har jag insett att alla har rätt till att kräva respekt och bli uppskattad för det man gör också.

Är helt övertygad om att det här kommer att bli så jävla bra!
På egen hand eller med någon jag tycker om, spelar ingen roll.
Det enda jag vet är att jag aldrig någonsin ska tolerera att bli behandlad som sopor igen, som Grynet säger: "Ta ingen skit."
Har jag överlevt det här helvetet tills nu så överlever jag det mesta.

Nu överlåter jag sista jobbet till Manne, städningen.
Lycka till.

Kaffe i Hortlax nu då hädanefter. Vill se precis lika många besökare där.

Tack Monika för idag, puss på dig kramis och ge mig styrka...nu ska jag packa sista kartongen...