Längtan
Hittade ett gäng foton idag som jag satt och kollade på så idag blir det ett inlägg om familjen.
Korten var från senaste resan som min syster med familj gjorde hit och shit så kul vi hade!!!
Jag kan knappt hålla mig tills dom kommer i sommar, jag håller på att längta ihjäl mig efter dom.
Det är ju inte så ofta man ses och tiden man får tillbringa tillsammans är så värdefull så det blir hektiska veckor eftersom vi alla är rantare och tycker om att umgås med folk.
Barnen har också jättekul ihop och det skiljer ju inte så mycket i ålder så dom längtar också massor.
Det blir ju lite spännande också när dom ska få träffa Nicklas.
Denna underbara, roliga och bästaste kille som jag vet att dom kommer att tycka om lika mycket som jag.
Mamma har redan lagt fram fina vitsord och hon är nog gode så nyfiken min syster om jag känner henne rätt. Hehe.
Blir säkert lika kul som konstigt nu när mor och far har flyttat, jag har flyttat till deras hus och skaffat ny kärlek och barnen ska va hos Manne varannan vecka.
Frågade om dom kunde vara hos mig lite mer nu när dom kommer men fick inte nåt riktigt svar men det löser sig säkert.
Nu måste vi ju se till att åka runt så dom får träffa Nicklas familj också.
För nu är ju han en del av min familj såklart.
Sist jag pratade med syrran så var hon jätteglad att allt löst sig och att jag var lycklig.
Det har inte varit så lätt att ha henne så långt borta när man haft det jobbigt och haft massor med stöd om hon hade varit här.
Hon har säkert också känt sig hjälplös och frustrerad men nu i efterhand så vet vi båda två att det här är bättre.
Ska se till att ta med Nicke dit såsmåningom.
Kanske kan göra en repris på campingtrippen till Ocean City som var hysteriskt rolig omän inte vidare bekväm, men det är inte så dumt att vakna, grilla frukost och äta medans Jeff sitter och spelar på sin gitarr vid brasan innan man packar väskan för att tillbringa hela dagen ute på stranden med barnen stojande och badande. Underbart.
Nu avslutar jag med lite familjebilder. 
Bye
Stiltje
Känns som att jag ändå har fått bort lite huvudvärk och förhoppningsvis så är jag pigg och alert i helgen.
Har varit och grattat Sara och fått kramas med barnen lite i eftermiddag.
Känns skönt att dom kommer imorgon.
Imorgon kommer även mor och far hem från Kanarias och Anna med familj likaså. Passade på att föra över låtarna som Anna sjöng in inför sin 30 års fest som har varit på datorn hos Manne.
Underbara, härliga Anna som sjunger så glasen spricker men som bjuder på sig själv och ger mig ett gott skratt som bara hon kan.
Ordningen är återställd och jag har satt Främling som ringsignal igen när hon ringer.
Det blir skönt att få hem hon, har saknat att surra.
Nu blir det att dyka i godisskålen och se om det är nåt vettigt på tv.
Ha en trevlig kväll.
Hipp hipp hurra
Helt ofattbart var tiden tagit vägen och att hon blivit så stor.
Ska fara och gratta henne i eftermiddag.
Huvudvärken jag lever med just nu håller på att göra mig galen.
Igårkväll masade jag mig ut ur huset iallafall och vi åkte för att gratulera lilla Engla som fyllde 3 år. Världens charmtroll som blev jätteglad över en leksaksmobil som vi köpt.
På vägen hem så ringde en kompis till Nicklas och det blev att åka en snabbis dit också.
Vad jag då egentligen hade där att göra.
Vissa gånger vi åker dit så verkar enda samtalsämnet som man kan diskutera med mig vara rökning. Han stör sig verkligen på detta och jag kan inte klandra han för att ta avstånd från sånt, det är ju klokt, men man kan ju undra om han på riktigt har så mycket fördomar så att han inte anser det finnas något vettigare innanför pannan på mig att orda om.
Jag röker inte på gården deras, luktar inte när vi kommer in och vet egentligen inte vad han kan störa sig på när det gäller min last men tydligen så är det roligt på nåt sätt.
I underhållningssyfte för min del så är det inte det minsta roande och jag åker verkligen inte till folk för att höra att jag är en knäppskalle och ska förklara hur det känns att gå ut och röka när det är 25 minus ute.
När jag kommenterade det en gång för Nicklas så var förklaringen att han inte tycker om rökare och då kan man ju börja undra om det verkligen är så att det är personen Linda som röker eller just cigaretten han ogillar.
Det är för övrigt trevliga och roliga människor att umgås med men jag har inte intresse av att sitta som ett fån och roa resten av sällskapet med hans nedvärderande skämt om min last som jag gärna skulle göra mig av med om jag bara hade nåt enkelt och lätt sätt att göra det på.
Det börjar vara tröttsamt efter ett tag och jag blir inte nån bättre eller annorlunda person även om jag slutar. Jag kan himla med ögonen för mig själv och hålla god min men känner inte att jag ska behöva bli kallad knäppskalle hos någon jag hälsar på.
Annars så har jag sovit som en kratta, har dammråttor liggande överallt och skulle behöva städa idag.
Och handla.
Och tvätta.
Och jobba....
....men jag går och röker istället.
Kram♥
Vardagslyx
Skit men huvvet värker och jag känner mig lite vimmelkantig och hängig.
Igår hade jag och Nicklas lite tisdagslyx.
Åkte dit på lunchen istället för att fara hem och dö på soffan och köpte med mig lite lunch till snickarn och åt micromat där bland alla grejor och byggdamm.
Det var våran romantiska lunchstund med morotskaka som efterrätt. Inte så dumt ändå.
Han behöver få lite mat i magen om han ska orka hålla på med sitt evighetsjobb där hemma.
Däremot så har han ju lite osis killen på vägen.
Igår var det avgasröret som lossnade och behövde åtgärdas, kompisar hade problem som han åkte och fixade och jobbet hemma, ja det består länge än.
Med tanke på hans engagemang gentemot alla som behöver hjälp så borde han ha en hel skock med folk som står utanför dörren och väntar på att få sätta igång och snickra hemma hos han...
Tycker däremot att han oftast jobbar på själv och kämpar.
Trist.
Jag försöker ju som sagt finnas till hands när jag kan men har tyvärr inte kunnighet för det mesta kan jag säga. Han vet att jag kommer om han ber mig iallafall.
När han väl kom hit på kvällen så dukade vi upp med kex, olika ostar och te och satt framför tv:n och mumsade.
Idag kommer det att bli en sovardag antar jag.
Ska lägga mig i sängen och se lite film, eller sova film som det heter för mig och försöka piggna till så jag kan återgå till arbetet, förhoppningsvis imorgon.
Ska stoppa i mig nåt att äta först.
Det är märkligt, hur sjuk jag än må vara så nog kurrar magen efter mat och godsaker ändå.
Ha en bra dag.
Vad är det för fel?!
Jag håller på att bli sjuk igen.
Det är märkligt, jag som inte brukar vara sjuk ofta tidigare har sen i somras haft det ena med det andra och får vara hemma från jobbet och kurera mig titt som tätt.
Nu har jag sovit som en kratta i 2 nätter och mått illa igår och haft huvudvärk som satan idag och efter en kort vilstund i soffan (som vanligt) så känner jag mig om möjligt ännu risigare.
Fan också.
Som det känns nu så skiter jag i att släpa mig på jobbet och gå omkring och oja mig hela dan och räkna ner timmarna tills arbetsdagens slut.
Jag får nog acceptera att jag inte är frisk helt enkelt.
Annars har det väl inte hänt så mycket.
Funderar på vad jag ska köpa till min kära dotter som fyller 14 på torsdag.
Hon önskar sig inte billiga saker kan jag ju säga och det känns som att det blir jäkligt svårt att göra donnan nöjd om hon inte får något av "fleratusenkronorssakerna" hon önskat sig.
Ska ta med henne på sminkning och fotografering på lördag iallafall och bara umgås jag och hon en hel eftermiddag.
Emil ska tillbringa tiden vi är borta med Nicklas och det har han nog inget emot.
Det ska bli skoj. Måste kidnappa henne från sin far nån dag och fara och köpa nåt snyggt som hon kan ha på sig.
Har även haft intressant läsning på exets nyas blogg. (eller gamla eller vad hon då är)
Snacka om att man blivit grundlurad.
Och inte bara det, storsint av honom att tänka på barnen vad gällde påsken vi skulle fira i Jörn i husvagnen men dock inte så klokt i efterhand för det blev nog mer elände än lycka även för dom.
Ser väldigt mycket fram emot kommande påsk däremot. Ska bli väldans kul att fara med någon som vill åka dit med oss och inte gör det för att han måste och som dessutom alltid är glad och kärleksfull mot mig.
Nu ska jag masa mig till soffan igen och se om värktabletterna jag tog för ett tag sen kan börja verka nån gång så vi får en någorlunda trevlig kväll.
Tjing.
Kunde inte låta bli att skratta åt detta. Man kan säga rätt åt dig din otrogna skit. Hehehe.
Tjoff
Fredagen for vi till Nicklas grannar och såg hockey och sen hem och la oss. Man är ju lagom sliten fredagkvällar.
Lördagen var arbetsdag. Vi var hos Nicke hela dagen och städade byggdamm och hade jättebrasa på gården med diverse brädor och annat som inte skulle vara kvar.
For och åt på Sunes och sen gick mina ögon i kors så jag for hem och vilade.
Hämtade upp han kring 20 och for hem till mig och snabbduschade för vidare färd till stan och en kollega. Satt där nån timma och sen for vi till kalles.
Dagen har varit soffliggardag och pizza däremellan.
Inte så vettigt men dock så underbart mysigt och jag kunde inte få bättre avslut på helgen.
Nu har jag tagit itu med lite nyttogöra här hemma, det har inte blivit något gjort i det här huset på flera dagar och nån gång måste det göras.
Nicke for ändå till exet och skulle fixa med datorn så då får jag väl se till att få något gjort för när han är här så känns det som att det är roligare saker att göra.
Har just hittat en film och det är nog det enda jag vill göra senare ikväll.
Återgå till soffan eller sängen, kramas och bara vara.
Vi är nog dom bästa mysarna i världen.
Ha en mysig, kramig och alldeles alldeles underbar kväll med nån ni tycker om.
För det ska jag ha.
Kram
Varför?!?
Igår så hade ju Manne fixat så att vi kunde få en att skjuta katterna istället för att betala en massa till veterinären och va fan, dom är söta men dom har ju dock orsakat en hel del skada så nog kändes det bättre att lägga dom pengarna på barnens kommande födelsedagar istället.
Sagt och gjort, tiden var kommen och katterna skulle hämtas. Då är en puts väck. Ropade, visslade, skakade kattmatspaketet och allt som jag bara kom på för att lura fram hon men icke.
Efter många suckar så kom dom iallafall och hämtade kissen som var inne.
Det gick bra, eller vad man då ska säga, men den är då borta nu.
Idag skulle nästa kisse få möta bössan och jag hade sett till så att den var inne när jag for till jobbet och på lunchen skulle Mannes pappa komma och hämta hon.
Inga problems så långt och blödig som jag är så var det rörande och vemodigt att sista katten skulle bort men åkte och jobbade och tänkte inte så mycket mer på det.
När jag står och lagar middag så ringer telefonen och jag får veta att det inte gick lika bra med kisse nr 2. Hon smet.
ÅÅÅ nej, nu är den och vimsar omkring i kylan i Blåsmark och är säkert jätteledsen och rädd.
Piss också. Nu kommer jag att våndas tills katta är omhändertagen och kommer antagligen att stå i hundra minusgrader och ropa på kf hela helgen.
Sen måste jag ändå göra om hela proceduren och ha dåligt samvete igen. Typiskt!
Fortsättning följer....
Nu har jag städat huset, tänt en massa ljus och eldar i kaminen så vi kommer att svettas ihjäl, men skönt är det.
Ser fram emot helg, synd bara att barnen åker igen.
Lördag blir det nog krogen, jag är himla sugen på det.
Kanske lägger ut lite spår åt Monika som ska städa där på söndagmorgon. Hehe.
Nä ni, nu ska jag gå och prata med dotra.
Ha det.
Mål nr T 1967-09
När jag hämtade posten idag så blev jag så till mig att jag släppte allt annat än just ett brev som kom från Tingsrätten i Luleå.
Har väntat länge på detta och idag är det då klart. Vi är skilda.
Äntligen!
Känns hemskt att höra kanske, men med tanke på allt som varit så är detta sista anhalten på mitt och Mannes liv tillsammans och eftersom det aldrig blir aktuellt med en nystart så är detta positivt för mig.
Vi hann ju bara vara gifta i 5 av våra 17 år tillsammans och så här i efterhand så var det ju lite onödigt. Vaddå, vi förlovade oss bara året efter vi träffats och det funkade lika bra så som när det kom en till ring på fingret.
Gifte oss efter en överenskommelse mer eller mindre och det är klart att det hade varit roligare att han friat eller jag för den delen, då är det ju av fri vilja och kärlek det sker.
Nåja, nu är det slut på det.
Känns som att jag har vunnit mer än jag förlorat på det här.
Som jag grinat, slitit mitt hår, hatat, oroat mig, kämpat på, krypit på knä av trötthet och känt hopplösheten under den våren-sommaren som varit.
Men allt har ju bara löst sig hela tiden och gått smärtfritt vad gäller husförsäljningen, flytt och ekonomi.
Det känns ibland som att det var meningen allt det här. Ödet.
Varför har annars pusslet lagt sig själv för mig hela vägen och fört mig dit jag är idag?
Något som jag ska ta med mig i ryggsäcken framöver är att alltid bara nöja mig med det bästa.
Allt som ska till i framtiden ska göras ordentligt och med ett stort leende på läpparna och verkligen kännas underbart, inte bara för mig utan även den jag lever med.
Att gråta av lycka är lika befriande som att gråta av sorg.
Det är första gången på 10 år som jag kan känna ögonen fyllas av tårar för att jag är glad. Lycklig. Förväntansfull. Och det är skitkul.
Jag tror det här kommer att bli super.
Nu är det dax
Det spritter i kroppen och jag är energisk.
Imorgon ska katterna till katthimlen. Nu måste det ske.
Inte så kul att avliva djur som man haft ett par år men det är ohållbart för både oss och katterna. Dom kan ju inte må bra.
Fick en dålig tid däremot eftersom jag ska med Emil till tandläkaren också på morgonen och vet inte om jag hinner i tid så jag pratade med Manne om han skulle kunna fara med kissarna och det gick bra. Det är ju jättesnällt, det är ju dock hans katter också.
Det ska bli skönt att få det överstökat nu.
Har varit och tränat med jobbet och är nu hemma på lunch och dusch. Äter dock inget idag för det blev både macka och semla just innan träningen så jag är mätt.
Musiken på träningen idag fick mig att vilja ta en krogsväng och dansa arslet av mig. Det var länge sen!
Vi får väl se vad man känner närmare helgen, det kan vara annat då.
Ha en bra dag allihopa.
Förutsägbar
Jag är skittråkig. Eller mitt liv är skittråkigt.
Missförstå mig inte, men alla vet ju allt om mig och vad jag sysslat med dom senaste 17 åren.
Jag har varit på plats hemma hos familjen dag ut och dag in och fixat och donat och behagat alla och bara varit mamma och fru.
Spännande...not!
Jag vet typ ingenting om Nicklas.
Vill jag veta? Nej, egentligen inte.
Tankar och vad han har för mål i livet - jo. Det är inte det som varit som är intressant.
Jag har ju inte varit i svängen så mycket som sagt.
Försommaren och sommaren som var är däremot den roligaste och mest lärorika tiden i mitt liv förutom när mina barn föddes.
Omtumlande, förvånande och väldigt eftertänksamt.
Det var perioden av början på att vara Linda, som jag vill vara och utan att behöva ta hänsyn och tänka på andra.
Hade ju lite äventyr ändå.
Duracellrundan ;)
Nu handlar det ju inte om så mycket mer än tillfällig tillfredsställelse, men det var ändå intressant.
Tråkiga jag hade faktiskt varit eftertraktad och ansågs vara "drömkvinnan" som skulle få en av dom att sluta leka och stadga sig. Han ansåg att Manne inte var vid sina sinnes fulla bruk som gav upp allt.
Slog inga gnistor där för min del även om det är en kanonkille men jag hade redan kärat ner mig och hade inte någon lust att leka vidare mer.
Där är jag ju kvar än.
Jag är nog inte den som har intresset av spänningen där ute. Jag tar gärna hellre livslånga minnen med en person än många tillfälliga med flera.
Spänningen slutar inte för att man stadgar sig, det är ju det som är spännande att komma på varje dag vad man ska göra för att göra dom man tycker om glad och tillfreds.
Många dagar kan jag fortfarande känna mig ensam och osäker men dom blir färre.
Kan sakna att bolla frågor och problem kring barnen med deras far, det är ju dock vi som känner dom bäst. Man kämpar på för att få allt att fungera men självklart så känns det som att man tappar fotfästet ibland.
Jag är jättebra på att tänka på alla runt omkring mig men expert på att glömma bort mig själv.
Imorgon ska jag iallafall klippa mig och sluta tidigare från jobbet.
Ska ha en "inte göra något alls dag" och bara slappa.
Kanske ta mig iväg och hälsa på nån kompis och surra lite.
Tråkig eller inte, jag är ju ändå mamma och har 2 underbara barn och han har nog rätt i det han sa.
Vill man stadga sig och ha en hängiven och lojal kvinna i sitt liv så är jag nog perfekt.
Skulle jag få leva med den som finns här just nu så skulle det inte vara tråkigt en enda dag. Han är helt crazy. =) På ett bra sätt.
Slutsvamlat för idag.
Tjing.
Alla hjärtans dag
Idag har jag delat ut lite presenter som sig bör när det enkomt finns en dag per år då affärerna blomstrar för att folk handlar som tokiga.
Själv blev det bara att köpa något litet som förhoppningsvis uppskattas av mina älsklingar.
Dom vet nog att jag älskar dom ändå.
Har även varit och grattat Manne jag och barnen.
Det enda som jag förväntade mig själv som gåva var det årliga alla hjärtans dag kortet som jag får av Emil som fortfarande brukar göra såna på skolan men tji fick jag. Dom hade inte gjort några :(
Nu är det sista bestyren för kvällen innan barnen ska hoppa i säng och sen är det nog inte länge innan vi kojsar också för jag är trött.
Tar min present då. :)
Hoppas alla haft en trevlig dag. 
12 februari 2010
Idag tänker jag på:
1. Barnen har äntligen anlänt. Sara åkte visserligen bort ganska omgående för att dom skulle ha myskväll på skolan och kom inte hem förrän efter 21. Emil har suttit med oss och surrat av och till och busat med Nicklas som inte är sen på att hänga med. Nu ligger dom båda och sussar och laddar inför vad vi hoppas ska vara en kanondag med lite grillning och uteaktiviteter.
2. Nicklas måste nog komma 2:a. Han finns i min hjärna 24 timmar om dygnet och jag kan bara inte få nog. Igår tapetserade vi klart Emils rum och jag är väldigt tacksam för hjälpen. Ett bra teamwork. Snyggt blev det.
3. Min kropp. Den har fått tuppjuck och besvärar mig på flera sätt och nu ska jag äntligen få utredas och se om dom kan hitta vad som orsakar detta. Inte ett lätt område när man är Linda L och måste snarast få ett slut!
4. Vänner. Har haft spontanbesök idag, kul. Som jag sagt tidigare så saknar jag väldigt mycket gemenskapen jag haft tidigare och mitt sociala nät av vänner som höll mina dörrar igång. Alltid nån som hälsade på hips vips och tog en kaffekopp, men nu är det dött som i graven och det är så jävla kul när det tittar in någon. Kul dessutom att se 2 av dom tillsammans.
5. Katterna. Eller kattjävlarna som dom numera heter.
Nu ska dom dö. Alltså man pissar bara inte på spisen. Det får man inte hur psykiskt instabil man än må vara. Jag kommer att tänka på den där pisspölen varenda gång jag sätter igång med maten så en ny spis är på ingående. Leverbiffarna med potatis som Nicklas lagade till middag idag smakade utsökt men med hans minne så var nog gårdagens incident bortglömd. ;)
6. Min oreda.
Jag har blivit en slarvmaja. Ibland grämer det mig hur det ser ut men oftast så stör det mig inte så mycket. Jag gör framsteg, eller baksteg. Det är frågan, men det är skönt att blunda för det och göra nåt roligare istället. Det är på tiden om man säger så. Vad är lite damm i hörnen?
7. Klippning.
Har bokat klipptid på tisdag efter att kommit på jobbet en morgon och upptäckt när jag passerade spegeln att jag hade världens jökrufs bakom huvvet. Kammar mig inte vidare ofta och håret är nött så det är nog dax att ta till saxen. Men då är ju frågan som vanligt...lite eller mycket? Nåja, det ger sig när jag sitter där.
8. Sängen.
Denna underbara säng! Klä av sig, ligga och känna john blund komma när man ligger på kärlekens arm och ha brösthåret killande under näsan. Finns det nåt bättre?
Mysfaktorn är total och jag vete tusan hur jag skulle kunna somna utan det hädanefter.
Det är lika självklart som mjölk till palt.
Det enda som är lite jobbigt är att vi är kaminer båda två också.
Nu ska jag gå och titta på mina sovande barn som jag alltid gör när dom har kommit. Jag skulle kunna stå och se dom sova i evigheter och lyssna på deras andetag. Rofyllt.
Sen är det inte länge kvar innan mina ögon tippar omkull för jag kämpar redan.
Sov gott allihopa!
Det är roligt nästan jämt.
Vad har hänt då?
Har jobbat som vanligt, Nicklas också i veckan och dagarna springer iväg som vanligt.
Det är nöjda nickningar och positiva ord här och var på arbetet efter festen när dom fick ett ansikte på min nya kärlek.
Inte för att jag väntat mig annat men dom är jätteglada för mig och tycker att han är kanon.
Jag är ju som redan förstått väldigt nöjd och belåten själv och kan fortfarande tycka det är blahablaha allt snack som varit.
Ju längre tiden går desto tryggare känner man sig och kan slappna av på ett helt annat sätt än i början när man inte riktigt vet vad man ska förvänta sig.
Jag vet inte vad som varit problemet för er andra som haft åsikter men vi funkar då bra ihop.
Det känns som att varje dag är ett äventyr och jag ser med spänning fram emot vad som komma skall. Det här är ju bara början.
Jag saknar mina barn massor.
Sorgen över detta kommer över mig närsomhelst och jag bara grinar. När jag diskar, när jag duschar, när jag går runt och kollar efter kattbajs i deras rum, när jag viker kläder...ja när som helst.
Försöker lägga band på mig själv och skakar av mig känslan med att tänka på annat, men det är precis som jag säger, en sorg.
Mina barn som jag fött och haft en tanke om att följa varje dag tills dom flyttar hemifrån spoileras av en alltför omogen och oansvarsfull person som inte tar sin uppgift på allvar.
Så är det.
(Jaja, bli förbannad om ni vill.)
Alla som är i den här situationen vet hur det känns och det vete fan om det inte är bättre att bita ihop och hålla ihop familjen än att utsätta barn som föräldrar för detta.
Uppenbart så är det åt helvete för dom flesta iallafall. Inte många rosenröda sagor man hör om där med nån ny.
Min ser då väldigt blomstrande ut för övrigt men då är det barnen som saknas lik förbannat varannan vecka.
När jag likaså är uppretad så har jag insett idag att jag ska lära mig ett nytt ord.
NEJ.
Jag är och har varit en tokstolle nog länge nu och nu ska det bli ändring på det.
Varför ska man göra saker man inte vill eller orkar för att behaga andra?
Händer mig säkert 1 gång per vecka och jag vill ju hjälpa folk men till vilken nytta då?
Nog om det.
Nu ska jag fortsätta med tapeterna så jag får sätta mig ner nån gång och slappa.
Tack Anna för hjälpen idag. Det var inte så mycket pga min stress att komma igång men det är det lilla som räknas.
Imorgon är det torsdag. Snart kommer ungarna igen. =)
Kram
Korthelg
Hmm. Själv är det då 4 dagar sen jag själv skrev och kanske haft en och annan suck och svordom för att jag inte skrivit heller så nu är det då dax.
Fredagen var det full festplanering och donande inför kvällens fest så det blev inte så mycket jobbande med att jaga dammråttor eftersom vi försökt att ha lite framförhållning dagen före så vi skulle hinna med det.
Väl hemma var det bara att packa ihop barnens saker och skicka dom till sin pappa igen.
Jag var däremot glad över att ha kvällen planerad så jag inte behövde sitta ensam och känna mig ledsen över det.
Mycket trevlig kväll med god mat, musik, svammel och tillhörande intriger.
Mycket fina vinster också som vaktmästarna raggat fram och den här gången vann jag inte en t-shirt som jag brukar. Däremot en magväska...skratta eller gråta, det är frågan.
Jag och Nicklas var sist kvar och stängde stället.
Magväskan ligger kvar.
När man haft för kul så känns det däremot dagen efter och den tillbringades på soffan mestadels. Bakisbehoven blev tillfredsställda (sömn, 6 och mat) hela dagen av och till och jag blev inte människa förrän i morse när jag vaknade 9 och var pigg. Inte så konstigt ändå.
Lite meningslös lördag men ändå helt i min smak och vad ska man göra på helgen egentligen om inte återhämta sig.
Idag ska vi iallafall ta itu med nyttogöra.
Mitt tak ska skottas av och sen ska vi vidare till Nicke och måla och dona där.
Jag känner inte för att varken klättra upp på mitt snöiga tak eller skotta det, men nu har det snöat så förbannat så det är nog bäst innan det ramlar ner över oss.
Däremot så känns det bara kul att fara till han och göra nytta. Det är så spännande att se utvecklingen på projektet och det kommer att bli superfint när det är klart.
Ska bli kul att kunna vara där också sen.
Nu ska jag gå och duka upp för söndagsfrukost.
Sista mysmorgonen innan en ny arbetsvecka med tidiga mornar och vindögda ögon så det är bara till att passa på.
Ha en trevlig dag! Kram
Lite av allt
Emil har varit sjuk igen, feber, så det blev till att vara hemma i början av veckan men idag har jag återgått till arbetet.
Blev väckt av sonen före väckarklockan på morgonen av att han blödde näsblod. Massor. Han hade blött på skolan med och när vi skulle äta middag började det forsa igen.
Vad beror det på?
Sara har varit på stan idag och shoppat.
Det vankas disco på fredag och då måste man ju förstås vara snygg så hon fick en slant för att köpa sig nåt. Hade planer på att inhandla lite själv när jag ska iväg imorgon.
På fredag ska ju även jag och Nicklas på fest med mitt jobb. Första gången någonsin vi haft fest med respektive men det ska bli skitkul.
Igår var jag förbi Monika och kollade in hennes nya lägenhet.
Gick bra tills jag skulle hem i snöyran och körde fast. Suck. Kom till slut en snäll traktorkarl och slet upp mig.
Utan vettiga kläder och ingen som kunde hjälpa mig. Det var allt lite synd om mig när jag kom hem.
Har varit och tränat idag också.
Det är ju riktigt kul och uppfriskande, men skulle man ta sig iväg om man köpte ett träningskort?
Tveksamt.
Med tanke på flåset och att byxorna är lite tajtare än vanligt så är det egentligen absolut nödvändigt.
Bör dock leja in någon isf som kan sparka mig i arslet typ 3 gånger i veckan så jag tar mig iväg.
Sen vill jag inom en snar framtid ha en ny dator, en ny kamera, en solbränna så man slipper se ut som ett spöke och gärna en utlandsresa som fixar det...
Nu börjar barnen fylla år snart också så jag gissar att jag bara kommer att unna mig en av dessa saker och försöka ge dom nåt vettigt i födelsedagspresent istället.
Nu hägrar duschen.
Ser fram emot att lägga mig i soffan och kolla in mitt nystädade golv.
Och kramas förstås.
Ha en skön kväll!
