sophora

...dumma förkylning!

Jag är så less att inte orka nåt, snora, hosta och svettas. Efter städningen hemma igår var jag helt slut och jag blir frustrerad och sur när jag inte har den energi som jag brukar.
Pitehälsan ringde mig nyss och skulle tala om hur proverna såg ut som jag tog strax före jul med tanke på mina ämnesomsättningsproblem och dom var ju som vanligt inte så bra. Kanske har med det att göra då litegrann att jag varit sjuk otroligt mycket som det känns motför vad jag brukar.
Nu kanske det blir bättre då när jag måste i med mer piller.
Tröttheten brukar ge med sig iallafall. Hoppas på det.

Idag ska jag få rå om Emil ett tag. Han ska nämligen och klippa sig, bort med den i och för sig väldigt rufsiga och söta kalufsen men han ser ju ingenting längre och vi ser inte hur han ser ut.
Han ville det själv så så får det bli. Han vill ju inte gärna klippa sig hos någon annan än Britta här på kvarteret och det kan ju ha att göra med att han får sitt eget kakfat och en massa färger i håret.
När han var mindre så slutade det allitid med att jag fick sitta och hålla upp huvudet på grabben medans hon klippte färdigt för han blev så avslappnad så han somnade och dom som var med om hans sovande då vet ju att inte nåt i världen skulle kunna väcka honom när han bestämt sig för att sova.
Vi fick oss alltid ett gott skratt.

Nu vill ju Sara givetvis också klippa sig och nog är hon snäll Britta som alltid ger oss ett bra pris men jag måste nog låta henne vänta om inte pappan kan betala hennes klippning.
Inte nog med att man varit sjuk nu också så lönen lär vara värdelös men det har varit mycket nu vid jul och jag måste bromsa lite nu.
Flickan har hursomhelst ett hår som jag själv är så jävla avundsjuk på, tjockt och självlockigt. Vill helst inte att hon ska klippa en millimeter av det där vackra svallet men det är ju inte jag som bestämmer över håret så jag får helt enkelt bara försöka dra ut på klippningen...
Självklart så är man ju aldrig nöjd själv och jag hade också dom där problemen när jag var i hennes ålder. Korkskruvar och bångstyrigt hår som alla tyckte var sååå fint men inte jag. Sara vill ju rakpermanenta sig och står med plattången dagarna i ända och hon kommer antagligen inte att fatta hur bra hon har det förrän hon blir äldre och dom försvinner. Som för mig då, men det är då inte från mig hon fått sitt tjocka hår för jag har ju ett skithår, tunt och eländigt.

Nu funderar jag på att klä på mig och ta med Wilma ut på en promenad runt kvarteret i det fina vädret. Antagligen kommer jag att hosta ihjäl mig av den lilla ansträngningen men jag måste UT.
Jag vill så gärna orka gå på jobbet imorgon och få tillbaka mitt liv men då bör jag nog fixa en promenad runt huset först.
Testing testing. Man mår då inte illa av frisk luft ändå.

Ha en bra dag!