sophora

Hade det lite gruvensamt igår angående min första arbetsdag på ett tag. Som vanligt så ligger man och vänder och vrider sig och kan inte somna, det känns som att man ska första dagen på sitt nya jobb.
Men då är det ju tur att man har världens bästa karl som väcker mig på morgonen och gör mig genast på strålande humör.
Han hade verkligen tagit in citatet jag skrev i ett tidigare inlägg bara det att han tog 2 flugor i en smäll och behandlade mig som en slyna först och en prinsessa sen kan man väl säga.
Underbart, tack darling! Made my day.

Korridorernas får mig som vanligt att börja tänka på saker och ting. Det finns gott om tid till det om man säger så.
Det händer en del runt omkring mig och man vill ju gärna att folk ska lyckas med det dom åtar sig.
Har en vän som är på väg att ta steget från sin familj, en som just bytt arbetsplats, en som har bestämt sig att NU ska hon gå ner i vikt, och en som har ett ex som separerat från sin nya familj och tar problemen med barn och hela faderullan med sig till honom också.

Alla har vi våra problem av och till i livet, konstigt vore ju annars, men det viktiga är hur vi hanterar dom.
Vilka val vi gör påverkar fler än bara en själv men det glömmer många bort i sin egotrippade värld och tror att andra ska lösa alla problem åt en.
Jag kan ju upplysa om att på det sättet blir man inte vidare populär om ingen redan visste det.
I och för sig så är det inte ofta någon som tackar en heller för att man gör allt själv och är alla till lags hela tiden.
Jag själv har alltid uppskattat ganska små saker i vardagen, antagligen för att jag alltid sagt ja och gjort allt som alla ber mig om, så när någon gör något åt mig så kan jag bli jätteglad för minsta sak.
Det är nog värre för folk som är bortskämda för allt i sitt liv, dom uppskattar ingenting.
Första gången jag blev väckt av Nicklas på morgonen och han gjort kaffe åt mig innan jag skulle på jobbet fast han inte skulle upp själv den tiden så var det inte långt ifrån att man blev en lipsill, så glad blev jag.
Hade han gjort det bara för min skull?!? Hopp och studs och tjodaladiho!
Jag älskar kaffe på morgonen men orkar aldrig kliva upp i tid och göra det så det var ju väldigt uppskattat.
Jag blir jätteglad över barnens spontana kramar eller om man får oväntat besök av nån kompis, det finns hur mycket som helst att vara glad över och uppskatta varje dag om man bara tänker efter.

Jag ser så mycket, hör så mycket och folk gör så mycket som jag kan bli fly förbannad över när det bara handlar om egenvärde och tunnelseende.
Har folk glömt bort att dom har andra runt omkring sig som faktiskt gör väldigt mycket för dom, kanske inte så stora synliga saker för omvärlden men dock saker som är alldeles för bra för att ignorera.
I min värld så är jag inte viktigast. Inte heller oviktig. Jag vill att dom jag tycker om ska ha det bra och då måste jag ibland sätta mina egna behov åt sidan eller försöka hjälpa till att göra det så bra som möjligt. Detsamma gäller dom som tycker om mig.
Mina barn är det bästa jag har och så kommer det alltid att vara och dom ska aldrig behöva sätta sig åt sidan för mina behov, det är då ett som är säkert.
Mår dom bra mår jag bra. Så är det.

Nu så, lugn och fin igen...
Jag har det skitbra.

Ikväll så har jag och Sara varit hos Valentina och blivit målade med ansiktsfärg som hon fått av "tomten" och självklart så ställer man ju upp som modell, hahaha.
Trevlig stund där vi målade varann och så här fina blev vi!



Kram