sophora

Läste en artikel i aftonbladet som handlade om att hitta den rätte här i livet.
Det var nån bright(?) kvinna som skrivit en bok om detta och menade på att man skulle sluta söka efter Mr Right och hitta Mr Good Enough istället.

På sidan om denna artikel så fanns information om diverse saker som kvinnor och män värdesätter hos sin tilltänkta partner.
På första plats bland svenska kvinnor finns män som är läkare.
LÄKARE???
Vad tusan skulle man med en läkare till?
Jag skulle nog om jag hade varit singel och stött på en sådan snarare vänt på klacken och sökt vidare. Jag menar, va fan, för att få pengar i plånboken som dessa kvinnor antagligen är ute efter så måste ju denna doktor jobba utav tusan och vad innebär det?
Jo, att hon får snällt vara hemma och ta hand om barnen och fixa och trixa ganska mycket själv så där blir det garanterat skilsmässa eftersom hon inte tänkte på det.
Leka doktor borde rimligtvis vara roligare dessutom när man inte vet riktigt vad man gör men utforskar iallafall. Hur kul skulle det vara med läkaren som varje gång han klämmer till på tuttarna samtidigt funderar över om det där han kände kanske kanske kunde vara en cancerknöl och en massa annat han lärt sig.

Kan hända att läkare och akademiker är helt rätt för en del, men vad handlar det om egentligen?
Det ska väl inte ha nån betydelse om man är arbetslös, säljare eller höjdare på börsen om det är nån man kärar ner sig i.
Nä, trams säger jag.
Mr Good Enough existerar inte för mig längre, men Mr Right behöver inte vara rik, fotomodell eller ens vidare smart, bara han ger mig det jag behöver för att må bra.
Samtidigt som jag inte önskar att karlar ska ställa såna korkade krav på oss.
Kommunalanställd, 2 barn och många skrattrynkor senare måste jag väl ändå kunna vara en bra flickvän om jag ger min man vad han mår bra av.
Den man ska leva med ska väl passa en som handen i handsken helst och ha samma värderingar och vara kärleksfull och omtänksam och såna saker, det är väl viktigare än ett jobb. 
Du ska känna dig så trygg och glad i livet så du skulle kunna bo i en skokartong och ändå vara lycklig. 
Jag är så less på statusfolk som tror att det är grejjer man ska ha för att vara tillfreds. 
Ta dom pengar du kan avvara, slösa det på saker som du och din familj/partner mår bra av och nöj dig nångång.

Jag har lagt pengar på 2 stycken vad jag anser dyra saker, och onödiga saker egentligen. 
En badtunna och en husvagn. 
Båda två gav mig livskvalité eftersom det var socialt. 
Så det var inte onödigt för mig just därför. 

Det står även i artikeln att 1 av 5 kvinnor uppger att det är uteslutet att mannen är arbetslös, och 1 av 20 män utesluter en arbetslös kvinna. 
Alltså är mannen mer hängiven än kvinnan. Giriga bimbosar kan man hoppas för jag skäms när jag läser det. 
Man ska väl hjälpas åt???

Skit i det nu. 
Jag har shoppat! En matta. Det kliade i fingrarna idag så jag var tvungen att åka och handla. 
Nu är den tillfredställelsen över och nästa lär jag få vänta på för OM Nicklas kommer hem i natt så blir det nog sova för hans del och blir det imorgon så är det ändå för länge. 

Nu ska jag städa lite och dyka ner i karraskålen som jag inte kunde låta bli att köpa.

Gokväll!