sophora

Jag är less...har ingen som helst lust, ork eller vilja att ta och börja om med städning.
Har städat hela dagen förutom då jag lagade middag och fick en stunds välbehövlig vila på soffan.
Disken efter maten står kvar där jag lämnade den och huset ekar tomt när barnen och Nicklas farit iväg.

Ibland är det bara blääää.
Jag saknar att ha lite rutiner, lite puschande från någon som kan få mig att sträcka på ryggen och ta itu med det som måste göras och framförallt att ha någon att göra det med.

Jag förstår, jag accepterar och jag kämpar också även om jag kan gnälla och tycka att det är jobbigt vissa dagar att vara ensam och själv fixa och dona.

Jag brukade inte tycka att det var jobbigt att vara själv. Där ett tag kände jag nästan tvärtom att det var skönt och att all skit och hur det såg ut runt omkring mig var mitt eget och jag fick själv ta hand om det en vacker dag när jag ides.
Men nu är det annorlunda.
Men å andra sidan är jag ju inte själv. Bara tills alla kommer hem nångång på kvällskvisten.

Man får tycka vad man vill och känna hur man vill men det är ändå lite tabu när man väl gör det och det känns som att jag missunnar dom jag tycker om i att ifrågasätta och förmedla.

Saker och ting görs inte av sig självt sägs det...och tro mig...är det nån som vet det så är det jag.
Och själv är INTE bäste dräng. 

It takes two to tango.

"I want him everywhere and if he's beside me
  I know I need never care
  But to love him is to need him everywhere
  Knowing that love is to share" 

  /The Beatles