*Skäms*
Oj nu har det gått en vecka och jag har inte skrivit något.
Kan ha att göra med att jag haft mina kära barn här och dom upptar mesta tiden vid datorn och jag får snällt stå åt sidan när det gäller det.
Har varit på jobbet och det verkar som att min rygg har läkt till sig. Har varit lite stel men annars har det gått bra. Jävligt skönt.
Idag åker mina gullungar till sin pappa igen. Usch och blä.
Den här veckan är jag glad att jag haft dom här för Nicklas har varit hemma hos sig mycket och hållt på och även om man rantar och flänger så är det ändå trist på kvällskvisten när man sitter och väntar på att få en mysstund med han också.
Jag har funderat ganska mycket under veckan.
Jag vet att jag haft mycket åsikter om barnens far och hans fjälla om hur dom löser saker och ting och hur förvirrande det kan vara för Sara och Emil dom perioder när dom inte fått sitt förhållande att fungera och dom är separerade hit och dit.
Nu har det kommit en del frågor och tankar även vad gäller min och Nicklas boendesituation och det slog mig att det kanske är lika förvirrande som ett icke fungerande förhållande.
Har jag tagit rätt beslut angående detta?
Jag skulle inte vilja byta eller så och barnen är överförtjust i honom och det är inga problem så, men skulle vi ha väntat med att "flytta ihop" hos mig när han renoverar och väntat tills vi själva har en plan och en framtidsbild att ge till mina barn?
Jag känner igen mycket sen tidigare när exet var borta mycket på kvällarna och det hela tiden frågas om när han kommer hem och var han är och jag vet inte om det beror på oro eller bara att dom är van att se Nicklas här och förväntar sig att han ska vara det.
Svåra frågor men så länge det fungerar bra och ingen misstycker så tror jag inte att det är så stora problem, däremot så bör man som vuxen och förälder kunna ge sina barn svar på frågor som rör såna här saker och dom har all rätt att veta.
Än så länge är det inte så stora frågor utan mest spontana små grejor som kommer ibland som ändå får mig att inse att dom har egna tankar och visioner om hur det ska bli och vad dom vill, och isåfall så behöver vi inte oroa oss det minsta.
Nä nu ska jag ta och städa undan lite, eller ganska mycket kan man säga.
Looks like shit.
Ska fösöka skärpa till mig med bloggeriet den här veckan.
Kram
Kan ha att göra med att jag haft mina kära barn här och dom upptar mesta tiden vid datorn och jag får snällt stå åt sidan när det gäller det.
Har varit på jobbet och det verkar som att min rygg har läkt till sig. Har varit lite stel men annars har det gått bra. Jävligt skönt.
Idag åker mina gullungar till sin pappa igen. Usch och blä.
Den här veckan är jag glad att jag haft dom här för Nicklas har varit hemma hos sig mycket och hållt på och även om man rantar och flänger så är det ändå trist på kvällskvisten när man sitter och väntar på att få en mysstund med han också.
Jag har funderat ganska mycket under veckan.
Jag vet att jag haft mycket åsikter om barnens far och hans fjälla om hur dom löser saker och ting och hur förvirrande det kan vara för Sara och Emil dom perioder när dom inte fått sitt förhållande att fungera och dom är separerade hit och dit.
Nu har det kommit en del frågor och tankar även vad gäller min och Nicklas boendesituation och det slog mig att det kanske är lika förvirrande som ett icke fungerande förhållande.
Har jag tagit rätt beslut angående detta?
Jag skulle inte vilja byta eller så och barnen är överförtjust i honom och det är inga problem så, men skulle vi ha väntat med att "flytta ihop" hos mig när han renoverar och väntat tills vi själva har en plan och en framtidsbild att ge till mina barn?
Jag känner igen mycket sen tidigare när exet var borta mycket på kvällarna och det hela tiden frågas om när han kommer hem och var han är och jag vet inte om det beror på oro eller bara att dom är van att se Nicklas här och förväntar sig att han ska vara det.
Svåra frågor men så länge det fungerar bra och ingen misstycker så tror jag inte att det är så stora problem, däremot så bör man som vuxen och förälder kunna ge sina barn svar på frågor som rör såna här saker och dom har all rätt att veta.
Än så länge är det inte så stora frågor utan mest spontana små grejor som kommer ibland som ändå får mig att inse att dom har egna tankar och visioner om hur det ska bli och vad dom vill, och isåfall så behöver vi inte oroa oss det minsta.
Nä nu ska jag ta och städa undan lite, eller ganska mycket kan man säga.
Looks like shit.
Ska fösöka skärpa till mig med bloggeriet den här veckan.
Kram
Kommentarer
Postat av: Anonym
Linda det är väldigt stor skillnad, du och niclas har ett sunt förhållande. Emelie och Manna svammlar bara på hit och dit.
Trackback
