sophora

Idag känner jag mig down.
Riktigt vilsen och ja...ouppskattad gissar jag om jag ska sätta ett ord på en av alla känslor som virvlar omkring i mitt inre.

Nu har jag bott i huset i nästan exakt ett år.
Ni har säkert kunna läsa mellan raderna om inte annat att jag inte är överförtjust över detta.
Jag har inte riktigt kunnat komma på vad som är fel förrän nu, jag har fått ett relativt fint hus till en bra peng och trivs med dom små men ack så värdefulla och fina rutiner vi skaffat oss här, men det är nåt som saknas.

Mina vänner.

Jag kan räkna på mina 10 fingrar de gånger jag fått spontana besök på ett år. Tidigare kunde jag räkna på mina fingrar under en vecka när det var som sämst.
En del har inte ens varit hit.
Det blev väldigt långa kilometer och tyvärr så kan jag nog säga att jag "tappat" ett par kompisar under resan också.
Även blivit berikad med nya vänner som har hälsat på fler gånger än alla andra tillsammans.
Dessutom så är det kul att oväntade gäster dyker upp och hör av sig.
Såna som jag nog skulle kallat för Mannes kompisar men som jag tycker mycket om och är glad över att ha kvar kontakten med.

Jag är inte bäst själv på att ranta till alla.
Jag har hållt mig till mina närmaste där jag fortfarande känner ett engagemang, att jag är samma gamla Linda, med eller utan "och Manne" bakom, och kan komma och gå som jag vill och alltid bli på gott humör.
Och få prata.
Gnälla, vara förbannad, strålande glad, ledsen, förvirrad och få svar på många av dom frågor som jag har behövt ventilera med någon.

Jag har svårt för att öppna mig. 
Vet inte om det beror på det mottagande som jag fått i mitt gamla förhållande där problemen och mina känslor sopades under mattan hellre än att få känna, tycka och framförallt få någon sorts förlåtelse för alla otroheter b.la.
Att vara ledsen var ett tillstånd som var löjligt, barnsligt och fick mest en reaktion av ilska och irritation istället för en kram eller ett värmande ord.
Jag blir fullkomligt rosenrasande av det nonchalanta uttrycket att "inte behöver du väl grina över det" när det är precis det jag gör.

Man får ha skitdagar då ingenting är bra.
Typ idag.

Inga barn hemma, ingen karl hemma, tråkig middag, varit till Nicke och målat och har gräsklipparångest.

Imorgon är det fredag. Nya tag och förhoppningsvis positiva tankar.
Blir nog en liten fest i helgen.
Sitta här och deka ska jag då inte göra. Näpp, nu ska det bli skoj!

Idoool nu, tjing.