sophora

Sitter här i min ensamhet och väntar på Nicke. Han är på skotertävling i Kalix.
 
Väntan har blivit ett helt nytt begrepp för mig under den tid som jag har varit med honom.
På gott och ont måste jag nog säga.
Men mest känns det som att det ger mig hopp och glädje, för vad vore livet om man inte hade nåt att vänta sig?

Längtan har också gett mig ett helt nytt perspektiv.
Jag längtar till något varje dag.
Tills jobbet är slut så man får komma hem och få en kram och en puss.
Till att få fara och hjälpa till i vårat framtida hem och se när det tar form och hela tiden blir mer och mer klart.
Till flytten och allt vad det innebär.
Tills barnen kommer hem.
Tills vi ska gå och lägga oss när man får krypa upp vid gokroppen och känna hur han tycker att det är precis lika mysigt som jag.
Ja, listan kan göras oändlig!

Det var inte samma sak förut.
Jag kan inte ens minnas vad jag längtade speciellt mycket till i jämförelse med nu.

Man ska bli glad av att komma hem.
Då spelar det egentligen inte nån roll var man är, hur man bor eller var hem är.
Det är personerna du har omkring dig som ska göra dig lycklig och få dig att längta.
Då kan man vara var som helst men man känner sig ändå hemma.

Godnatt :-)