sophora

När katten är borta dansar råttorna på bordet....

...eller så inte.

Barnen har åkt till pappan och vi är tillbaka i ångestveckan när det finns alldeles för mycket tid för sig själv här hemma.
Ids inte åka runt och hälsa på folk hela kvällarna och det finns egentligen massor att göra här, i mitt hus, men lusten försvinner med alla människor som far så det blir bara att göra det så hyfsat städat som det går och vänta...och vänta...och vänta...blääääää.

Känns hemskt att sitta här hemma när jag vet hur mycket som är ogjort hos Nicke. Det som gör mig gladast är när det finns jobb till mig också så jag kan pulimasa med något och känna att jag bidragit med nåt.
Jag tycker inte om att se på när andra jobbar på saker som jag själv ska ha del i senare. Jag vill också!
Nåväl, snart kommer det nog nåt att förse sig med.

Till dess så hade jag tänkt (observera tänkt) börja beta av rum för rum här hemma på skräp. Tänkte att det är ju bra att det är gjort den dagen det börjar vara dax att tömma huset för uthyrning eller försäljning.
Jag har inte samlat på mig så himla mycket men mamma har lämnat en del och det finns alltid mer saker att göra sig av med.
Måla klart toan skulle också vara en ide´ men jag tror att jag får vänta lite med det tills jag blir bättre i ryggen.

Annars är allt precis som vanligt. Alltså kanon.
Jag har världens finaste barn och tillika karl och själv känner jag mig gode nöjd med min insats här i familjen också.

Funderar lite på dagens låtval och kommer fram till denna.
I mitt tycke den bästa balladen som gjorts.


Tjing!