sophora

Idag har det varit TUNGT.
Gjorde en tidig dag och for hem och sov några timmar. Är helt slut kroppsligt kan man säga, inte sjuk eller så men har ingen ork. Så nu har min vän ordinerat vila och slagit näven i bordet.
Hehe, tack Monika, det kanske behövs en avhyvling till mig också ibland.

Har absolut tänkt få tillbaka min energi tills i helgen när vi i och för sig inte ska göra annat än slappa och ha trevligt men man ska ju orka vara vaken också... det löser sig säkert.
Nu verkar det som att vi blir en mindre för Sara har hittat annat som lockar och det var ju skit, hade gärna haft båda mina barn med mig men jag kan förstå henne samtidigt.
Det är väl inte det roligaste när man är tonåring och det är disco samtidigt med en massa killar och kompisar.
Det har då löst sig så hon stannar hemma men det kommer fler helger i vinter när det kommit snö så dom kan åka skidor. Kanske lite roligare då.

Magen kurrar i brist på middag så nu ska jag göra lite klämmackor och stilla hungern.

Ha en trevlig kväll.

Kram

Kom in på ämnet skitsnack idag.
Fenomenet att folk går omkring och pratar om andra om saker som dom antingen inte vet något om eller inte har med att göra är lika vanligt som att jag tänker fan när klockan ringer på morgonen.

Inte något konstigt i sig.
Alla har nog en åsikt om någon eller bara retar sig på andra och det måste man ju få göra, men vissa saker är ju rent förbjudna att prata runt om och det kan ställa till med mycket elände och tråkigheter på vägen.
Vänskapsband som aldrig går att reparera, rykten som förföljer människor som inte är rättvisa och så den ångest som man kan känna när man vet att man inte varit schysst och vill be om ursäkt. För det är jobbigt för många.

Jag har ju själv blivit kallad det mesta. Hora, idiot, slut i roten, fitta, dra åt helvete, jag hatar dig...o.s.v och har väl själv inte varit så len i munnen alla gånger.
Men är det alltid man ska godta en ursäkt eller ett förlåt?
Får man bli så arg eller bara skvallersugen så man får säga vad som helst och sen tro att det ska räcka att skicka ett sms eller att nån ska komma och säga förlåt och så ska man kramas och allt ska vara bra igen?

Är det någon som överhuvudtaget tänker på hur den person man snackar om mår när ryktet kommer ifatt?
Är det en sån kompis som man behöver i sin närhet eller är det bättre att slippa?

Ibland undrar jag tex hur det står till i hjärnan på en person som jag blivit kontaktad av under en period och sen helt plötsligt så har JAG terroriserat denna helt plötsligt. Mycket märkligt.
Sitter inne med en hel del skitsnack av denna men det ville det nog inte pratas om förstås.

Jag har ju till exempel inte rätt att klaga på mitt ex eftersom jag är och knullar runt överallt, tydligen, vad det då har med saken att göra.
Det var läääänge sen jag slutade med det "lilla roliga" jag ens hade.

Värt att tänka på allihopa innan ni nu ställer till nåt elände som inte går att fixa till.
Varför kan man inte tala om dom bra sakerna som folk gör istället för det är vi då riktigt urusla på.

Jag är då iallafall skitbra på att snöa fast i vissa ämnen som berör mig och nu har jag säkert sagt nog för att göra nån förbannad så jag byter ämne.

Har varit och köpt målarfärg och beställt tapeter idag.
Tänkte att det kunde vara bra att ha hemma den dagen jag får ett il med att sätta igång.

Sara har (som vanligt) en massa kompisar i sitt rum. Jättetrevligt, MEN det luktar inte parfym när man går in där närmaste dagarna, snarare omklädningsrum med en massa tonårshormoner och svett...usch.
Jaja, dom har ju då kul iallafall. Jag får vädra ur senare.
Emil fick sova hos en kompis ikväll och det känns skönt. Det är inte så kul att vara på jobbet hela dagarna när dom har lov och är hemma ensamma så nu vet jag då att en av dom har sällskap imorgon.

Min kramis är ju långt borta än men imorgon hoppas jag på både kramar och mys för då kommer han hem. =)

Nu ska jag hoppa i duschen innan desperata börjar och då blir det lite onyttiga chips och dricka ikväll.

Tjing.

Idag har jag haft en otrolig energi, hela dagen faktiskt.
Mina arbetskamrater måste ha funderat ordentligt på vad som var fel (eller rätt) när jag som alltid är den som är suck, stånk och stön av trötthet i slutet på arbetsdagen börjar plocka ur diskmaskinen 5 minuter före 16 då jag i vanliga fall om jag har tur ens sitter upp i stolen.
Kan väl kanske ha att göra med att helgen är runt hörnet och barnen kommer och dessutom så har min kramis kommit hem idag! Underbart.

Har just ätit middag och surrat i soffan en stund så nu blev jag så där lagom slö men en kaffekopp till så är det nog bra igen.
Har inte tid att vara trött ikväll när jag ska ha sovfrämmande *blink*

I helgen har jag inte planerat något alls.
Jo, bio förresten, men annars så ska jag bara mysa på med barnen. Har saknat dom mycket i veckan speciellt när Sara har haft det lite extra jobbigt.

Nu ska jag jobba så det blir inte mer än så här ikväll.

Ha det bra. Kram

Nu har man legat och snurrat i sängen ett tag, men nu blev jag less.
Ligger och läser en jättebra bok men kommer på mig med att jag inte riktigt är med i det jag läser. Har sovit som en kratta hela veckan och stupat på soffan varenda eftermiddag i några minuter iallafall.

Nu är det ju fredag och jag vet inte riktigt vad jag vill med den här helgen. Barnen ska ju tillbaka till Manne och vara där tills nästa fredag.
Ikea väntar mig och Alko då förstås, och det blir ju behövligt med lite förvaringsgrejor i huset. Antar att det blir dyrt som vanligt men ska försöka att bara köpa det jag har tänkt mig. Förutom ljus då förstås som alltid slinker ner och mer än jag egentligen behöver dessutom.

Är som sugen på en krogrunda och träffa lite folk.
Det känns som att jag blivit en tråka nu igen och släppt en massa gas som jag haft på pedalen hela sommaren och det är ju så det brukar vara också, man blir lite lugnare med sånt när värmen försvinner och det går mot vinter.
Jag har då haft riktigt kul under dessa månader och det har varit skönt att bara få vara jag och inte ta hänsyn till nån annan.
Missförstå mig inte, jag har inte tråkigt nu heller och nu har jag ju annat som ger mig både glädje och huvudbry som jag ser fram emot varenda dag.

Däremot så har jag just insett att jag nog (tyvärr) är oförändrad iallafall på vissa plan fast jag både trodde och önskade att det inte skulle vara så.
Tjorvigt och jag vill egentligen inte gå in så mycket på det, men ibland önskar jag att jag kunde låta bli att vara så jävla ärlig och uppriktig.
Har man väl öppnat käften så får man ju stå för det då och ta konsekvenserna och då kan det genast bli jobbigt.
Ska försöka ta efter Lisbeth Salander litegrann och bli en hårding istället för en mjukis för det verkar så skönt att hantera händelser och känslor med iallafall ett uns av nonchalans.
Men å andra sidan så är det nog en bra egenskap i det långa loppet att vara ödmjuk och kärleksfull.
Iallafall när det tillåts.

Nu blir det till att ta en cigg ute i nattkylan och invänta John Blund som aldrig verkar vilja kasta grus i mina ögon.
Ska också krama och pussa på mina barn innan jag kojsar, för dom kommer jag att sakna såklart.
Jag vill inte att dom ska fara...

Godnatt.♥

Fi fan så menlös arbetsdag jag har haft idag. Inte ofta jag känner att jag går på jobbet och gör onytta men idag har jag då fan rätt till det.
Har städat väggar, ventiler, takarmaturer och rör som knappt är smutsiga, bara för att dom betalar för det. Måste göras men det är inte så kul när det inte syns att man gjort nåt.
Hoppas att jag inte behöver gå där en dag till för mig själv för då tror jag att jag blir knäpp.

Sara är feberfri idag och till synes frisk. Ska ändå försöka hålla henne hemma en dag till från skolan som är nog förpestad med svinflunchor och annat men det är inte lätt.
Ska väl vara glad över att dom längtar till skolan ändå men jag vill inte att hon ska bli sjuk snart igen.

Blev upplyst av Gabbe idag att min senila hjärna har tjorvat till det (igen) när vi började prata om Halloween. Har ju varit så inställd på att jag har barnen då och ska åka upp till Jörn med dom och kramis, men nu har vi ju ändrat bytesdag till fredag så då visade det sig helt plötsligt att jag INTE har barnen då...
...aha, ja då är det väl bara till att jag och kramisen åker själva dit och myser (inte så illa det heller) eller så skiter man i det. Men det vill jag inte heller för jag saknar att åka dit och svamla med alla som är där.
Det är så skönt att man är ute i friska luften, sitter vid brasan och dricker varm choklad med mintu och bara tar det piano. Det var faktiskt väldigt nyttigt för mig för det är typ enda gången jag kopplar av för där finns det inte så mycket att städa och greja på med.
Barnen saknar det där livet jättemycket. Vi hann ju inte ha det så vidare länge men jag tror att vi allihop blev glatt överraskade över hur kul det var.

Har varit in till stan en snabbis efter jobbet idag och köpt hårfärg till Sara. Hon har fått för sig att hon ska bli svarthårig nu så det är väl bara att smacka in det ikväll då.
Emil har vi haft utvecklingssamtal med på skolan idag och jag är så fashinerad över mina barn! Vem i hela fridens dar har dom fått hjärnan av? Dom är ju så himla duktiga i skolan och smarta så man är stoltare än tuppen.
Emil går i 3:an och ligger i många ämnen på målen som dom har i åk 5.
Åt lunch med han på skolan efter samtalet och han lyser som en sol när man säger hur stolt man är över honom.

Nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Har inte nåt att städa, inte mycket tvätt och allt är som gode fint här.
Sätter på lite kaffe i min nya perkulator som jag fick av min mor och far igår och ser om jag kan komma på nåt vettigt.

Ha en trevlig kväll.

Saknar dig, hela tiden.

Idag så har det blivit lite prat om barn och varför man skaffar barn i och med att en arbetskamrats ex-man är i ungefär samma sits som mitt ex. Dom verkar dock inte ha problem trots åldersskillnaden,(också typ 15 år) men han är närmare 50 dock och ska bli pappa i januari.

Ja varför skaffar man barn?
För min del så hade det nog varit otänkbart att välja ett liv utan barn eftersom det är nåt som alltid legat mig varmt om hjärtat, både egna och andras.
Däremot så kan man ju undra varför endel gör det när dom inte har varken lust eller tid att vara med sina barn och helst skulle vilja ha dom som små hjälplösa bebisar för alltid och inte uppskattar den tjusning alla åldrar faktiskt har.
Visst, det blir lite mer att göra ju äldre dom blir. Det är intressen som kommer, det ska portioneras ut pengar hit och dit som man inte behövt ge tidigare och man får avsätta mycket av sin egen tid till att köra barnen hit och dit, gå ut i alla väder och leka, vaka på nätterna när dom är sjuka eller vakna när det inte passar en själv och en massa andra saker som man inte kanske uppskattar värst mycket egentligen.

Jag är nog själv en ganska tolerant person som inte brusar upp i onödan men inte tjoar jag och stojar när det har varit 10 tonåringar i huset och det ser ut som upp och nervända världen när man kommer hem.
Men vaddå, det är väl bättre att dom har en massa vänner som vill komma hit än att dom ska sitta ensamma och längta efter dom.
Dessutom så vill jag inte att mina barn ska ha kompisar för att jag ska få skicka iväg dom så jag får vara ifred utan för att det är bra för dom precis som det är bra för mig att ha en massa fina vänner.
Innebär det då att jag ska skjussa på discon, ha deras vänner sovande här var och varannan helg och laga mat till ett helt kompani ibland så ok, det är inte hela världen.
Min pappa frågade alltid mig om jag ville ha skjuss nånstans innan han for och det var ju jättebra. Självklart ville jag ju åka till min kille eller bästa vän som bodde så pass långt så det inte var gångavstånd precis.
Det visar ju bara att han intresserade sig för mig och mina behov.

Tiden som ens barn riktigt behöver mig och är mer eller mindre beroende av mig som mamma är så kort egentligen. All tid som jag lägger ner på mina barn nu kommer jag att sakna när dom inte längre finns i huset och tiden går så fruktansvärt fort.
Man är där fortare än man anar. 
 
Jag har inte skaffat barn för att få det enkelt och bekvämt, utan för att se mina barn vuxna och självständiga med ett leende när dom tänker på sin uppväxt.
Hur kul är det när dom inte upplevt nåt?
Det behöver inte vara stora saker men minnesvärda och det som inte betyder vidare mycket för mig och inte är så kul i mina ögon kan vara nåt som barnen tar med sig som ett minne för livet.

Tro mig, konserter med Darin och Amy Diamond var verkligen inte nån höjdare.
Jo förresten, när jag såg hur lycklig Sara var.
Och stå inne på EB games med Emil när han kollar in spel till X-boxen (hur länge som helst) inte så kul...för mig, men han tycker det är toppen.
Har vi verkligen så bråttom här i livet så vi inte kan stanna upp och ha tråkigt ett tag för våra barns glädje så är vi verkligen inne på fel spår.

Jag må va en sån som klemar bort mina barn, ställer upp alldeles för mycket, blir arg för sällan och inte kan säga nej, och det är väl inte heller så bra kanske men jag anser mig då vara en engagerad förälder som vill veta vad mina barn mår bra av och då vill jag ju givetvis försöka hjälpa till så gott det går.

Tråkigt inlägg kanske men det är alldeles för många som bara skaffar barn och sen inte gör så mycket mer.
Och framför allt skaffar barn utan att tänka sig för.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Annars så ligger min kära dotter sjuk, jätterisig.
Har varit på jobbet hela dagen och var hem och försökte få i henne lite lunch men matlusten är inte så vidare bra. Bakade chokladmuffins direkt efter jobbet och sen middag och nu ska jag ta tempen på Sara för hon verkar ha hög feber.
Emil är hos en kompis och blir nog borta ett par timmar till så jag ska passa på att ta itu med en säck med kläder som behöver packas upp.

"Vi kan inte skänka barnen framtiden, men vi kan ge dem nuet"

Ha en behaglig kväll.

Kram

Jaha, då var det söndag igen och som vanligt så har helgen rusat iväg alldeles för snabbt...
Veckan har varit bra, det har inte varit så jobbigt som jag väntat mig med att vara ifrån barnen, har pratat med dom en del och det kan ju vara mycket pga att jag inte varit ensam heller. 
Har både ätit och sovit med min kramis och det är ju så mycket roligare än att vara själv. 
Men nog längtar jag efter att få hem dom ikväll. Massor!

Sara har tydligen gått och blivit sjuk igen, det känns som att det inte var så länge sen hon var risig och nu är det tydligen feber och hängig som gäller. 
Usch, så trist. Det är ju tur att man har nära hem från jobbet så man kan gå hem en snabbis och titta till henne. Ska fara och handla lite gott och fixa nån film som hon kan ligga och titta på under dagen när jag jobbar, man måste ju bli lite bortskämd när man är sjuk.

Idag har jag försökt få lite bättre ordning här hemma. Har kastat ut en massa kartonger och tvättat och sorterat kläder. 
Min nya tumlare torkar sitt andra varv med kläder nu och jag är typ nöjdast. Så mycket roligare det blev helt plötsligt.

Veckan som kommer blir nog lite annorlunda än vanligt, kort med barnen för vi ska ändra på vilken dag vi byter vecka i och med att Monikas barn och mina går om varann på helgerna och det är ju trist.
Vi bor ju så nära och dom umgås mycket så nog är det ju kul om dom kan hitta på roligheter när dom är lediga också och inte bara under veckan.
Dom har haft det som önskemål och det är ju lätt att lösa så då gör vi så.
Funderar på att åka iväg till Ikea isåfall och handla lite praktiska saker som jag behöver.

I övrigt så känns väl det mesta ganska bra.
Det går lite upp och ner i tankarna vissa dagar och jag grubblar ganska mycket över hur jag ska styra upp livet. Allt funkar med kramis, barn och vänner men det finns många åsikter om saker och ting och även om man inte bryr sig i slutändan så är det ju sånt man börjar tänka på iallafall.
Det är nu ganska precis ett halvår sen Manne stack och jag tycker själv att jag tagit det ganska så lugnt med det mesta men nu är det ju så att jag inte kan rå på hur det utvecklar sig på vissa plan och det får ha sin lilla gång. Det finns ändå många frågor men behöver alla få ett svar?
En del säger att jag ska leva livet, leka av mig, testa gränserna och bara vara själv.

Hur länge då? När är det legalt att stadga sig igen och återgå till en vardag med någon som man tycker om?
Jag har ju faktiskt haft mitt lilla roliga där i början och "lekt av mig" litegrann, men vad hände då?
Jo, man får inte vara ifred utan ska då och då bli påmind om att man kan leka mera när folk blir på fyllan och tappar förnuftet.
Det gav mig faktiskt inget i slutändan, bara just för stunden.
Dom är inte här och kramar mig, sover med mig på natten, ser en film i soffan och äter en middag för att dom tycker om mig.

Just nu går jag på magkänsla och hoppas på att det ska bli nåt bra av allt det här som redan är bra.
Tjorvigt, jo kanske lite. ;)

Ikväll var det tänkt att vi skulle gå på bio men det blidde ingenting så nu ska jag ringa barnen och säga att dom kan komma precis när dom vill.

Tjing!


"Dröj inte med att beundra trädets blommor - en stormvind kan rycka bort dem under natten"

Idag har det varit tungt på jobbet.
Bara att gå utanför dörren på morgon med tanke på vädret gjorde ju att man hellre stannat i sängen och myst men plikten kallar.
Har svettats och frusit hela natten och jag FÅR inte bli sjuk nu, men jag har då känt mig ok förutom att jag är trött så in i bomben och somnade på lunchen.
Väl hemma så är man uppe i varv och slänger sig genast på tvätt och plock, jag måste verkligen börja lugna ner mig.

Anna fyller år idag, grattis grattis! Ska fara och kolla om det finns nåt sliskigt till gottegrisen sen :)

Kollade med Mariana idag om dom ska till Jörn på halloween för det är ju lite roligare för barnen att fara dit om dom har några kompisar att härja med.
Känns kul som fan att fara tillbaka till brottsplatsen, även om sista gången vi var där var ett rent helvete för mig. Denna gång hade jag tänkt ta min kramis med mig och då är det inte till att vara hemlig längre.
Man har ju liksom ett gäng vänner där och dessutom en arbetskamrat så pratet som redan går om mig och mitt nya liv lär ju rulla på ännu mer sen då.
Men för min del känns det helt rätt och ok, jag har inget att dölja längre.

Nu ska jag försöka läsa i boken som fortfarande inte är klar...jag är hopplös.
Hade varit kul att få gå på bio i helgen när man ändå är utan barn och inte ska partaja.
(Det är sant)

Puss och kram

Igår blev det inte till att skriva nåt inlägg som ni kanske märkt, det fanns liksom inte tid för det.
Var på banken och skulle köpa huset efter jobbet men juristen hade andra lösningar än vad vi pratat om så det drog ut på tiden men det var det värt!
Kommer att tjäna ungefär 200 000 kr på det så det kan man ju inte bara ignorera...men det är ju tack vare mina föräldrar som bara ser till mitt och barnens bästa för dom förlorar ju på det istället.

Känns då jävligt bra. Man har ju ändå varit lite spak och funderat på hur man ska klara det här på egen hand, fastän min ekonomi ser bra ut just nu så sinar ju pengarna fort om man hamnar snett. DET har jag fått erfara och vill absolut inte tillbaka i dom rullarna.

Fick hjälp med att få upp min tv på väggen av kramisen och sen hade vi bara en slapparkväll och hälsade på hans kompisar en sväng.
Det var kanon att få sova med honom, det känns alldeles för sällan.

Sara ringde mig i morse och var hos mig för hon hade ont i huvet och ville inte fara på skolan. Jag undrar om det har med omställningen att göra nu igen för det var samma sak tidigare när det var varannan vecka och mycket som hände runt omkring.
Hon tycker inte att det är kul i Blåsmark men jag försöker få henne att se det positivt så gott det går. Manne är ju inte klar riktigt än i huset så dom bor hos farfar och längtar säkert efter att få flytta in med han i huset. Det är ju inte samma sak att bo i nån annans hem.
Ska hålla ett öga på henne iallafall och se om mönstret återkommer för hon har varit ganska upp och ner tidigare men jag vill att hon ska vara kvar i den sinnesstämning hon varit nu ett tag för hon verkar jätteglad.

I eftermiddag är det utvecklingssamtal med Sara och sen ska jag köra henne till sin pappa igen.
För egen del vet jag inte så mycket annat än att det är till att se på tv klockan 21.

Nu är det bara gå tillbaka till arbetet för lunchen är slut, känner redan av träningspasset vi hade innan och jag gruvar tills den riktiga träningsvärken kommer.
Kramis, du måste nog olja mig och ge lite massage...=)

Ha en underbar dag!

I morse åkte jag med Emil till skolan i buss för att han skulle veta hur det gick till och var han skulle plinga och så. Tänkte att det passade bra när jag ändå var ledig.
Han tyckte det var bra att jag åkte med för han kände sig lite osäker och det är klart, han har ju aldrig åkt buss själv förut.
For även till skolan när han slutade och följde han till bussen och såg till att han kom med men han fick åka själv hem och det gick bra.

Var in till stan också och tittade in i mors fars lägenhet och fixade lite till och handlade på systemet inför morgondagen.
Funderar ju på fest hos Beda och Robban men känner mig lite sliten efter veckan så jag vet inte riktigt om jag orkar en helkväll men en sväng blir det iallafall.
Har ju saknat kramisen också hela veckan och vill ju även hinna träffa han.
Ibland är det inte lätt att prioritera för jag vill ju v med alla.

Bjöd hit honom på tacos till middag idag till mig och barnen.
Emil for med Manne till Arnemark så när vi suttit ett tag med Sara och hennes polare gick vi upp till Monika o Nisse och drack kaffe och såg idol.
Har fortfarande inte fått upp min tv i vardagsrummet eftersom jag ska köpa ett nytt väggfäste, men det ska jag ta hand om imorgon.

Men nu sitter man här och längtar. Oj så enkelt det hade varit att få ha både han och barnen här dygnets alla timmar.
Förhoppningsvis så blir det så en dag.

Nu ligger Emil här i soffan och läser Berts betraktelser och jag är inte det minsta trött helt plötsligt.
Inte han heller så jag funderar på att ta fram ett spel som vi kan pyssla med ett tag.
Har plockat fram allt som han behöver till lägret han ska på imorgon så vi kan ta sovmorgon om vi vill.

Ha det.

Nu tror jag nog att lugnet börjar ta överhanden för mig, även om jag har en släng av damp av och till och känner mig rastlös och orolig i kroppen.
Måste hela tiden ha nåt planerat att göra och när jag väl kan sitta och slappa så har jag inte riktigt ro. Men då får jag skylla mig själv då. Helgen närmar sig och det finns vissa saker att göra men då är ju frågan bara vad man ska ta för sig.

När man väl sätter sig ner och pustar ut mellan varven så kommer det en massa tankar och funderingar som gör att jag bara vill slå en hammare i skallen på mig själv ibland.
Det känns för bra för att vara sant att man kan må som jag gör nu.
Allt har klaffat.
Men när ska det vända då?

Veckan som kommer blir tung, det vet jag.
Barnen ska åka till pappa en hel vecka och det blir jättekonstigt. Vad ska jag då göra?
Vem ska jag då ta hand om och krama på kvällen?
Usch, jag blir tårögd bara jag tänker på det. Men jag kommer nog aldrig att vänja mig med det. Jag har satt barnen till världen för att ta hand om dom och det är inte rättvist att jag måste vara utan dom.
Jag blir förbannad på exet för vad han har ställt till med ibland, även om jag inte vill tillbaka i det livet igen.

Jaja, nu är några hammarslag borta och nu är det bara resten kvar.
Ett steg fram eller ett steg bak...det är frågan.
Valium tack.

Godnatt.