Helvetes!
Hade just gjort ett långt inlägg men det blev nå kokkolokko så det får jag göra om en annan dag.
Det har hänt lite saker här.
Jag har exploderat, exploderat igen och exploderar fortfarande.
Håller på att undersöka vissa saker så jag kan inte gå in på vad det gäller just nu men vänta bara så ska vi se...
Barnen är hos sin far, Nicklas har kommit hem tidigt i veckan så vi har fått en riktigt mysig kväll igår och det behövde han nog.
Nu är han hemma och jobbar och jag tänkte ge toan lite färg men såklart så hittar jag inte maskeringstejpen och får därför strunta i det idag och kommer antagligen att sätta mig i soffan istället.
Mer än så blir det inte idag.
Imorgon kan det bli betydligt mer...
Tjing.
Det har hänt lite saker här.
Jag har exploderat, exploderat igen och exploderar fortfarande.
Håller på att undersöka vissa saker så jag kan inte gå in på vad det gäller just nu men vänta bara så ska vi se...
Barnen är hos sin far, Nicklas har kommit hem tidigt i veckan så vi har fått en riktigt mysig kväll igår och det behövde han nog.
Nu är han hemma och jobbar och jag tänkte ge toan lite färg men såklart så hittar jag inte maskeringstejpen och får därför strunta i det idag och kommer antagligen att sätta mig i soffan istället.
Mer än så blir det inte idag.
Imorgon kan det bli betydligt mer...
Tjing.
Pustar ut
Igår åkte vi till Umeå efter att ha kört iväg barnen till skolan.
Allt verkar bra, blodtrycket inte riktigt ok så hon blir kvar på IVA några dagar till.
Skönt var det då att få komma dit och krama om henne och se att hon mådde relativt bra efter allt.
Tack till världens bästa Nicklas som ställde upp och tog ledigt för detta.
Idag har det varit tungt som fan.
Släpat benen och det har känts som att dagen aldrig skulle ta slut.
Nicklas jobbar, jag och Sara ska se idol och äta lite gotta och vänta hem Emil som är ute med kompisar.
Blir nog en kvällsmacka också, förhoppningsvis med kärleken, för jag har bakat fillimpa och det luktar mumsfilibabba!
Gokväll!
Allt verkar bra, blodtrycket inte riktigt ok så hon blir kvar på IVA några dagar till.
Skönt var det då att få komma dit och krama om henne och se att hon mådde relativt bra efter allt.
Tack till världens bästa Nicklas som ställde upp och tog ledigt för detta.
Idag har det varit tungt som fan.
Släpat benen och det har känts som att dagen aldrig skulle ta slut.
Nicklas jobbar, jag och Sara ska se idol och äta lite gotta och vänta hem Emil som är ute med kompisar.
Blir nog en kvällsmacka också, förhoppningsvis med kärleken, för jag har bakat fillimpa och det luktar mumsfilibabba!
Gokväll!
Mor lilla mor vem är väl som du.
Den här helgen blev ju inte så skoj.
Lördag ringde min far och berättade att han var på lasarettet med mamma och var på väg i ambulans till Umeå. Hon har inte varit kry på senaste och just fått veta att hon fått kärlkramp och hoppades att medicineringen skulle få fart på henne.
Men nu orkade hon inte strida mot sig själv längre och pappa tvingade iväg henne på undersökning.
Och tur var väl det!
Väl i Umeå så blev det operation redan i morse och dom har öppnat bröstkorgen och fixat till kärlen runt hjärtat och skulle eventuellt kolla på en hjärtklaff också som inte var bra.
Dom trodde inte att det hade gått bra om hon inte kommit nu.
Har pratat med min far regelbundet och det är förstås jobbigt för honom att sitta där och bara vänta för hon är sövd nu och får inte ha besök förrän imorgon, men han hade lyckats prata in sig för att få titta till henne iallafall.
Allt hade gått bra enligt läkarna och vi hoppas att det inte tillstöter något.
Imorgon åker vi dit och hälsar på.
Barnen får åka på skolan för Sara är jätteförkyld och är nog inte så bra att ta med till mamma som just genomgått en ganska omfattande operation.
Världens bästaste Nicklas frågade direkt om jag ville att han skulle följa med och det känns ju skönt att slippa sitta och köra själv när man har så mycket i tankarna.
Nu får det vara nog med sjukhusbesök och hälsoproblem!
Det är jobbigt.
Hoppas på att min mor verkligen får valuta för det här och får tillbaka sin energi och får bli en ny människa. Hon får utstå nog med sin värk dygnet runt.
Det är tyst och lugnt i huset.
Barnen har lagt sig efter att ha pysslat ihop ett jättefint krya på dig kort till sin mormor och nu ska jag ta och hoppa i duschen och förhoppningsvis få hem min hårt arbetande kärlek snart.
Var rädd om varandra.
Man vet aldrig vad som lurar runt hörnet.
Kram
Lördag ringde min far och berättade att han var på lasarettet med mamma och var på väg i ambulans till Umeå. Hon har inte varit kry på senaste och just fått veta att hon fått kärlkramp och hoppades att medicineringen skulle få fart på henne.
Men nu orkade hon inte strida mot sig själv längre och pappa tvingade iväg henne på undersökning.
Och tur var väl det!
Väl i Umeå så blev det operation redan i morse och dom har öppnat bröstkorgen och fixat till kärlen runt hjärtat och skulle eventuellt kolla på en hjärtklaff också som inte var bra.
Dom trodde inte att det hade gått bra om hon inte kommit nu.
Har pratat med min far regelbundet och det är förstås jobbigt för honom att sitta där och bara vänta för hon är sövd nu och får inte ha besök förrän imorgon, men han hade lyckats prata in sig för att få titta till henne iallafall.
Allt hade gått bra enligt läkarna och vi hoppas att det inte tillstöter något.
Imorgon åker vi dit och hälsar på.
Barnen får åka på skolan för Sara är jätteförkyld och är nog inte så bra att ta med till mamma som just genomgått en ganska omfattande operation.
Världens bästaste Nicklas frågade direkt om jag ville att han skulle följa med och det känns ju skönt att slippa sitta och köra själv när man har så mycket i tankarna.
Nu får det vara nog med sjukhusbesök och hälsoproblem!
Det är jobbigt.
Hoppas på att min mor verkligen får valuta för det här och får tillbaka sin energi och får bli en ny människa. Hon får utstå nog med sin värk dygnet runt.
Det är tyst och lugnt i huset.
Barnen har lagt sig efter att ha pysslat ihop ett jättefint krya på dig kort till sin mormor och nu ska jag ta och hoppa i duschen och förhoppningsvis få hem min hårt arbetande kärlek snart.
Var rädd om varandra.
Man vet aldrig vad som lurar runt hörnet.
Kram
Burning inside.
Idag känner jag mig down.
Riktigt vilsen och ja...ouppskattad gissar jag om jag ska sätta ett ord på en av alla känslor som virvlar omkring i mitt inre.
Nu har jag bott i huset i nästan exakt ett år.
Ni har säkert kunna läsa mellan raderna om inte annat att jag inte är överförtjust över detta.
Jag har inte riktigt kunnat komma på vad som är fel förrän nu, jag har fått ett relativt fint hus till en bra peng och trivs med dom små men ack så värdefulla och fina rutiner vi skaffat oss här, men det är nåt som saknas.
Mina vänner.
Jag kan räkna på mina 10 fingrar de gånger jag fått spontana besök på ett år. Tidigare kunde jag räkna på mina fingrar under en vecka när det var som sämst.
En del har inte ens varit hit.
Det blev väldigt långa kilometer och tyvärr så kan jag nog säga att jag "tappat" ett par kompisar under resan också.
Även blivit berikad med nya vänner som har hälsat på fler gånger än alla andra tillsammans.
Dessutom så är det kul att oväntade gäster dyker upp och hör av sig.
Såna som jag nog skulle kallat för Mannes kompisar men som jag tycker mycket om och är glad över att ha kvar kontakten med.
Jag är inte bäst själv på att ranta till alla.
Jag har hållt mig till mina närmaste där jag fortfarande känner ett engagemang, att jag är samma gamla Linda, med eller utan "och Manne" bakom, och kan komma och gå som jag vill och alltid bli på gott humör.
Och få prata.
Gnälla, vara förbannad, strålande glad, ledsen, förvirrad och få svar på många av dom frågor som jag har behövt ventilera med någon.
Jag har svårt för att öppna mig.
Vet inte om det beror på det mottagande som jag fått i mitt gamla förhållande där problemen och mina känslor sopades under mattan hellre än att få känna, tycka och framförallt få någon sorts förlåtelse för alla otroheter b.la.
Att vara ledsen var ett tillstånd som var löjligt, barnsligt och fick mest en reaktion av ilska och irritation istället för en kram eller ett värmande ord.
Jag blir fullkomligt rosenrasande av det nonchalanta uttrycket att "inte behöver du väl grina över det" när det är precis det jag gör.
Man får ha skitdagar då ingenting är bra.
Typ idag.
Inga barn hemma, ingen karl hemma, tråkig middag, varit till Nicke och målat och har gräsklipparångest.
Imorgon är det fredag. Nya tag och förhoppningsvis positiva tankar.
Blir nog en liten fest i helgen.
Sitta här och deka ska jag då inte göra. Näpp, nu ska det bli skoj!
Idoool nu, tjing.
Riktigt vilsen och ja...ouppskattad gissar jag om jag ska sätta ett ord på en av alla känslor som virvlar omkring i mitt inre.
Nu har jag bott i huset i nästan exakt ett år.
Ni har säkert kunna läsa mellan raderna om inte annat att jag inte är överförtjust över detta.
Jag har inte riktigt kunnat komma på vad som är fel förrän nu, jag har fått ett relativt fint hus till en bra peng och trivs med dom små men ack så värdefulla och fina rutiner vi skaffat oss här, men det är nåt som saknas.
Mina vänner.
Jag kan räkna på mina 10 fingrar de gånger jag fått spontana besök på ett år. Tidigare kunde jag räkna på mina fingrar under en vecka när det var som sämst.
En del har inte ens varit hit.
Det blev väldigt långa kilometer och tyvärr så kan jag nog säga att jag "tappat" ett par kompisar under resan också.
Även blivit berikad med nya vänner som har hälsat på fler gånger än alla andra tillsammans.
Dessutom så är det kul att oväntade gäster dyker upp och hör av sig.
Såna som jag nog skulle kallat för Mannes kompisar men som jag tycker mycket om och är glad över att ha kvar kontakten med.
Jag är inte bäst själv på att ranta till alla.
Jag har hållt mig till mina närmaste där jag fortfarande känner ett engagemang, att jag är samma gamla Linda, med eller utan "och Manne" bakom, och kan komma och gå som jag vill och alltid bli på gott humör.
Och få prata.
Gnälla, vara förbannad, strålande glad, ledsen, förvirrad och få svar på många av dom frågor som jag har behövt ventilera med någon.
Jag har svårt för att öppna mig.
Vet inte om det beror på det mottagande som jag fått i mitt gamla förhållande där problemen och mina känslor sopades under mattan hellre än att få känna, tycka och framförallt få någon sorts förlåtelse för alla otroheter b.la.
Att vara ledsen var ett tillstånd som var löjligt, barnsligt och fick mest en reaktion av ilska och irritation istället för en kram eller ett värmande ord.
Jag blir fullkomligt rosenrasande av det nonchalanta uttrycket att "inte behöver du väl grina över det" när det är precis det jag gör.
Man får ha skitdagar då ingenting är bra.
Typ idag.
Inga barn hemma, ingen karl hemma, tråkig middag, varit till Nicke och målat och har gräsklipparångest.
Imorgon är det fredag. Nya tag och förhoppningsvis positiva tankar.
Blir nog en liten fest i helgen.
Sitta här och deka ska jag då inte göra. Näpp, nu ska det bli skoj!
Idoool nu, tjing.
Det här var roligt.
Inte utan min dick.
Idag ska det skrivas om ett ämne som står mig varmt om hjärtat.
Sex.
Hm, smarrigt tänker ni nu. Eller gör ni det. Är ni kvinnor eller män?
För det verkar vara den stooora skillnaden vad gäller intresse för detta.
Män ska tänka på sex flera hundra gånger per dag enligt vetenskapen och vara så sablans kåta så dom hoppar på oss kvinnor när som helst som vi ställer upp.
Artiklar för oss handlar om hur vi ska få tillbaka sexlusten av olika anledningar.
Vad är det med kvinnor???
Det enda man hör är ju denna torka som verkar florera i de allra flesta förhållanden och det är då inte männen som strejkar. Ja, med vissa undantag då vad jag erfar men inte är det det man oftast hör.
Är jag verkligen en utomjordning som älskar detta?
Som har stora behov av att få till det i sänghalmen med den jag älskar?
Jag kan nog inte komma på nån gång jag inte haft lust.
Inte långa perioder iallafall, kanske nån gång vid extrem trötthet eller sjukdom möjligtvis.
Inte under graviditet, inte under mens, inte pga huvudvärk (finns tabletter) och inte efter jag fått barn heller.
Är det förresten tabu att ha det?
TÄNK om mina barn läser min blogg har jag fått höra.
Visst, man behöver ju inte vara hur grov som helst i vad man säger men nog kan väl barn förstå att man "gör det"?
Dom har säkert mer koll på det än vad vi tror och det är väl ändå helt naturligt. Eller?
Nåja, alla är vi olika och tur är väl det.
Detta ämne är oändligt när det gäller utveckling och metoder.
Det tar liksom aldrig slut.
Ute, inne, sängen, soffan, köksbordet, skogen, bion, bilen, mot väggen, garderoben, i duschen, hallen, toaletten, tvättstugan, stranden.......ja varsomhelst när det tryter.
Det ger mig chills bara tanken på det.
Me like =)
Hur är det med dig?
Sex.
Hm, smarrigt tänker ni nu. Eller gör ni det. Är ni kvinnor eller män?
För det verkar vara den stooora skillnaden vad gäller intresse för detta.
Män ska tänka på sex flera hundra gånger per dag enligt vetenskapen och vara så sablans kåta så dom hoppar på oss kvinnor när som helst som vi ställer upp.
Artiklar för oss handlar om hur vi ska få tillbaka sexlusten av olika anledningar.
Vad är det med kvinnor???
Det enda man hör är ju denna torka som verkar florera i de allra flesta förhållanden och det är då inte männen som strejkar. Ja, med vissa undantag då vad jag erfar men inte är det det man oftast hör.
Är jag verkligen en utomjordning som älskar detta?
Som har stora behov av att få till det i sänghalmen med den jag älskar?
Jag kan nog inte komma på nån gång jag inte haft lust.
Inte långa perioder iallafall, kanske nån gång vid extrem trötthet eller sjukdom möjligtvis.
Inte under graviditet, inte under mens, inte pga huvudvärk (finns tabletter) och inte efter jag fått barn heller.
Är det förresten tabu att ha det?
TÄNK om mina barn läser min blogg har jag fått höra.
Visst, man behöver ju inte vara hur grov som helst i vad man säger men nog kan väl barn förstå att man "gör det"?
Dom har säkert mer koll på det än vad vi tror och det är väl ändå helt naturligt. Eller?
Nåja, alla är vi olika och tur är väl det.
Detta ämne är oändligt när det gäller utveckling och metoder.
Det tar liksom aldrig slut.
Ute, inne, sängen, soffan, köksbordet, skogen, bion, bilen, mot väggen, garderoben, i duschen, hallen, toaletten, tvättstugan, stranden.......ja varsomhelst när det tryter.
Det ger mig chills bara tanken på det.
Me like =)
Hur är det med dig?
Fort var det gjort.
Poff så var det arbetsvecka igen.
Barnen är gone för en vecka igen och Nicklas jobbar mycket nu så det kommer att bli en tung och tråkig vecka gissar jag.
Ikväll har det varit kanon.
Lagade porterstek, fick alla i familjen att samlas och äta och det var ruskigt gott. Sen for Nicke iväg och jobbade igen och jag och barnen har spelat bingolotto och ätit gotta framför tv:n.
Nu har jag just varit och lämnat dom i Blåsmark och det är så jävla jobbigt att veta att det är en hel vecka kvar tills mina guldklimpar kommer tillbaka.
Som tur är så får jag ju träffa dom under veckan iallafall. Sara på skolan nästan varje dag och Emil skulle komma till mig efter han slutat imorgon för att kunna vara med kompisar.
Nu är det tyst som i graven, tomt förutom Wilma då som är på besök, och jag känner mig riktigt ensam och lite blank i ögonen. Som vanligt. Jag vänjer mig aldrig.
Förhoppningsvis så kommer min kära hem innan jag somnar och kramas och ligger sked.
Då känns allt lite bättre. =)
Jag är så jävla glad över att jag har honom.
Han är kanon.
Och han är min.
Så jag har det gode bra ändå.
Tjing.
Barnen är gone för en vecka igen och Nicklas jobbar mycket nu så det kommer att bli en tung och tråkig vecka gissar jag.
Ikväll har det varit kanon.
Lagade porterstek, fick alla i familjen att samlas och äta och det var ruskigt gott. Sen for Nicke iväg och jobbade igen och jag och barnen har spelat bingolotto och ätit gotta framför tv:n.
Nu har jag just varit och lämnat dom i Blåsmark och det är så jävla jobbigt att veta att det är en hel vecka kvar tills mina guldklimpar kommer tillbaka.
Som tur är så får jag ju träffa dom under veckan iallafall. Sara på skolan nästan varje dag och Emil skulle komma till mig efter han slutat imorgon för att kunna vara med kompisar.
Nu är det tyst som i graven, tomt förutom Wilma då som är på besök, och jag känner mig riktigt ensam och lite blank i ögonen. Som vanligt. Jag vänjer mig aldrig.
Förhoppningsvis så kommer min kära hem innan jag somnar och kramas och ligger sked.
Då känns allt lite bättre. =)
Jag är så jävla glad över att jag har honom.
Han är kanon.
Och han är min.
Så jag har det gode bra ändå.
Tjing.
Visa pattarna så får du popcorn.
Måste bara spåna iväg lite idag.
Jerry Springer...alltså vilken show. Den ena mer pucko än den andra, och vilka historier!
Nu finns det ju en massa serier som kommit hit till Sverige från landet med det mest sjuka i TV väg. Alltså Amerika.
Det blir svenska biggest loser, det är hollywoodfruar, idol och talangprogram.
TÄNK om vi skulle göra svenska Jerry Springer också med någon av våra gubbar till programledare i spetsen. Kanske man får se grannfrun visa brösten för publiken i ren desperation när karln just berättat att han har en älskare. Som är en man. Eller den där bekantas bekanta som går till attack på kvinnan/mannen som just visat sig ha en affär med denna och sliter i hennes hår och skriker könsord. Hahahaha. Ja, varför inte.
Eller en svensk version av Cheaters.
Hade ju varit mycket roligare för mig till exempel som hade mina misstankar mot världens sämsta otrogna karl.
Få se lite smaskigt på en liten videoskärm och hängt ut han till allmän beskådning på tv.
Det är ju iallafall tur att det finns folk som vill skämma ut sig så vi får nåt kul att kolla på. :)
Imorgon är det äntligen freeedag igen och det ska bli skönt med helg även om jag har en del som jag tänkte jobba på med.
Nu ska jag mysa med familjen en stund till. Sen är det gonatt.
Tjing
Jerry Springer...alltså vilken show. Den ena mer pucko än den andra, och vilka historier!
Nu finns det ju en massa serier som kommit hit till Sverige från landet med det mest sjuka i TV väg. Alltså Amerika.
Det blir svenska biggest loser, det är hollywoodfruar, idol och talangprogram.
TÄNK om vi skulle göra svenska Jerry Springer också med någon av våra gubbar till programledare i spetsen. Kanske man får se grannfrun visa brösten för publiken i ren desperation när karln just berättat att han har en älskare. Som är en man. Eller den där bekantas bekanta som går till attack på kvinnan/mannen som just visat sig ha en affär med denna och sliter i hennes hår och skriker könsord. Hahahaha. Ja, varför inte.
Eller en svensk version av Cheaters.
Hade ju varit mycket roligare för mig till exempel som hade mina misstankar mot världens sämsta otrogna karl.
Få se lite smaskigt på en liten videoskärm och hängt ut han till allmän beskådning på tv.
Det är ju iallafall tur att det finns folk som vill skämma ut sig så vi får nåt kul att kolla på. :)
Imorgon är det äntligen freeedag igen och det ska bli skönt med helg även om jag har en del som jag tänkte jobba på med.
Nu ska jag mysa med familjen en stund till. Sen är det gonatt.
Tjing
Bläää
Idag är det inte kul alls.
Trött tröttare tröttast och huset fullt i sysslor...har ingen ork.
Har vilat en timma i soffan med Nicke, det är som mer eller mindre våran rutin här i huset. Det är det bästa som finns att lägga sig och vila på soffan efter middagen och en hel dags jobb och nu är jag tröttare än vanligt med denna helvetesförkylning i kroppen.
När ska den ta slut???
Huset då...ja ni...jag får verkligen inget gjort här hemma.
Städningen som alltid varit viktig för mig, eller rättare sagt ett rent och prydligt hem att komma hem till, är som bortblåst.
Rör inte en dammsugare annat än vid nödfall, dammtorka...vad är det? och tvätten...hrmf, ja man måste ju när man inte har varken sockar eller underkläder att ta på sig om man inte vänder dom ut och in.
Oftast åker jag till Nicke och gör nåt vettigt istället.
Då får man både "umgås" lite och det är mycket roligare hos andra än hemma. ALLT är roligare om man hjälps åt.
Det finns inte så mycket "vi" tid.
Förståeligt men jobbigt och väldigt tråkigt.
Man lär sig uppskatta det lilla till slut. Skeden i soffan, middagsstunden och när vi ska gå och sova.
Barnen känner nog likadant.
Dom frågar alltid efter honom och när han ska komma hem.
Jag ser verkligen fram emot när det börjar bli klart i huset.
Framförallt för hans skull som får dra ett tungt lass mest ensam hela tiden.
Jag kan ju inte så mycket om byggerier och sånt så jag är nog inte till vidare hjälp.
Fint blir det då.
Han är otroligt duktig och jag är så himla stolt över honom och vad han fixat och donat där under så lång tid.
Barnen är ute och säljer jultidningar.
Eller Emil är det väl som åtagit sig att göra detta även i år och Sara var snäll och följde med på en runda här i kvarteret.
Så då vet ni, köp inga av drällande ungar på byn. Ring Emil istället så kommer vi!
Nu är det bara att ta tjuren vid hornen och städa iallafall.
Jag kan inte vänta med det längre för det börjar bli äckligt.
Avslutningsvis så kan jag bara konstatera även idag efter att ha låtit det sjunka in sen igår, att han är verkligen rönne. På riktigt den där. Ojojojoj, vad är det jag missat i alla år?
Tjing =)
