Tjoff
Fredagen for vi till Nicklas grannar och såg hockey och sen hem och la oss. Man är ju lagom sliten fredagkvällar.
Lördagen var arbetsdag. Vi var hos Nicke hela dagen och städade byggdamm och hade jättebrasa på gården med diverse brädor och annat som inte skulle vara kvar.
For och åt på Sunes och sen gick mina ögon i kors så jag for hem och vilade.
Hämtade upp han kring 20 och for hem till mig och snabbduschade för vidare färd till stan och en kollega. Satt där nån timma och sen for vi till kalles.
Dagen har varit soffliggardag och pizza däremellan.
Inte så vettigt men dock så underbart mysigt och jag kunde inte få bättre avslut på helgen.
Nu har jag tagit itu med lite nyttogöra här hemma, det har inte blivit något gjort i det här huset på flera dagar och nån gång måste det göras.
Nicke for ändå till exet och skulle fixa med datorn så då får jag väl se till att få något gjort för när han är här så känns det som att det är roligare saker att göra.
Har just hittat en film och det är nog det enda jag vill göra senare ikväll.
Återgå till soffan eller sängen, kramas och bara vara.
Vi är nog dom bästa mysarna i världen.
Ha en mysig, kramig och alldeles alldeles underbar kväll med nån ni tycker om.
För det ska jag ha.
Kram
Varför?!?
Igår så hade ju Manne fixat så att vi kunde få en att skjuta katterna istället för att betala en massa till veterinären och va fan, dom är söta men dom har ju dock orsakat en hel del skada så nog kändes det bättre att lägga dom pengarna på barnens kommande födelsedagar istället.
Sagt och gjort, tiden var kommen och katterna skulle hämtas. Då är en puts väck. Ropade, visslade, skakade kattmatspaketet och allt som jag bara kom på för att lura fram hon men icke.
Efter många suckar så kom dom iallafall och hämtade kissen som var inne.
Det gick bra, eller vad man då ska säga, men den är då borta nu.
Idag skulle nästa kisse få möta bössan och jag hade sett till så att den var inne när jag for till jobbet och på lunchen skulle Mannes pappa komma och hämta hon.
Inga problems så långt och blödig som jag är så var det rörande och vemodigt att sista katten skulle bort men åkte och jobbade och tänkte inte så mycket mer på det.
När jag står och lagar middag så ringer telefonen och jag får veta att det inte gick lika bra med kisse nr 2. Hon smet.
ÅÅÅ nej, nu är den och vimsar omkring i kylan i Blåsmark och är säkert jätteledsen och rädd.
Piss också. Nu kommer jag att våndas tills katta är omhändertagen och kommer antagligen att stå i hundra minusgrader och ropa på kf hela helgen.
Sen måste jag ändå göra om hela proceduren och ha dåligt samvete igen. Typiskt!
Fortsättning följer....
Nu har jag städat huset, tänt en massa ljus och eldar i kaminen så vi kommer att svettas ihjäl, men skönt är det.
Ser fram emot helg, synd bara att barnen åker igen.
Lördag blir det nog krogen, jag är himla sugen på det.
Kanske lägger ut lite spår åt Monika som ska städa där på söndagmorgon. Hehe.
Nä ni, nu ska jag gå och prata med dotra.
Ha det.
Mål nr T 1967-09
När jag hämtade posten idag så blev jag så till mig att jag släppte allt annat än just ett brev som kom från Tingsrätten i Luleå.
Har väntat länge på detta och idag är det då klart. Vi är skilda.
Äntligen!
Känns hemskt att höra kanske, men med tanke på allt som varit så är detta sista anhalten på mitt och Mannes liv tillsammans och eftersom det aldrig blir aktuellt med en nystart så är detta positivt för mig.
Vi hann ju bara vara gifta i 5 av våra 17 år tillsammans och så här i efterhand så var det ju lite onödigt. Vaddå, vi förlovade oss bara året efter vi träffats och det funkade lika bra så som när det kom en till ring på fingret.
Gifte oss efter en överenskommelse mer eller mindre och det är klart att det hade varit roligare att han friat eller jag för den delen, då är det ju av fri vilja och kärlek det sker.
Nåja, nu är det slut på det.
Känns som att jag har vunnit mer än jag förlorat på det här.
Som jag grinat, slitit mitt hår, hatat, oroat mig, kämpat på, krypit på knä av trötthet och känt hopplösheten under den våren-sommaren som varit.
Men allt har ju bara löst sig hela tiden och gått smärtfritt vad gäller husförsäljningen, flytt och ekonomi.
Det känns ibland som att det var meningen allt det här. Ödet.
Varför har annars pusslet lagt sig själv för mig hela vägen och fört mig dit jag är idag?
Något som jag ska ta med mig i ryggsäcken framöver är att alltid bara nöja mig med det bästa.
Allt som ska till i framtiden ska göras ordentligt och med ett stort leende på läpparna och verkligen kännas underbart, inte bara för mig utan även den jag lever med.
Att gråta av lycka är lika befriande som att gråta av sorg.
Det är första gången på 10 år som jag kan känna ögonen fyllas av tårar för att jag är glad. Lycklig. Förväntansfull. Och det är skitkul.
Jag tror det här kommer att bli super.
Nu är det dax
Det spritter i kroppen och jag är energisk.
Imorgon ska katterna till katthimlen. Nu måste det ske.
Inte så kul att avliva djur som man haft ett par år men det är ohållbart för både oss och katterna. Dom kan ju inte må bra.
Fick en dålig tid däremot eftersom jag ska med Emil till tandläkaren också på morgonen och vet inte om jag hinner i tid så jag pratade med Manne om han skulle kunna fara med kissarna och det gick bra. Det är ju jättesnällt, det är ju dock hans katter också.
Det ska bli skönt att få det överstökat nu.
Har varit och tränat med jobbet och är nu hemma på lunch och dusch. Äter dock inget idag för det blev både macka och semla just innan träningen så jag är mätt.
Musiken på träningen idag fick mig att vilja ta en krogsväng och dansa arslet av mig. Det var länge sen!
Vi får väl se vad man känner närmare helgen, det kan vara annat då.
Ha en bra dag allihopa.
Förutsägbar
Jag är skittråkig. Eller mitt liv är skittråkigt.
Missförstå mig inte, men alla vet ju allt om mig och vad jag sysslat med dom senaste 17 åren.
Jag har varit på plats hemma hos familjen dag ut och dag in och fixat och donat och behagat alla och bara varit mamma och fru.
Spännande...not!
Jag vet typ ingenting om Nicklas.
Vill jag veta? Nej, egentligen inte.
Tankar och vad han har för mål i livet - jo. Det är inte det som varit som är intressant.
Jag har ju inte varit i svängen så mycket som sagt.
Försommaren och sommaren som var är däremot den roligaste och mest lärorika tiden i mitt liv förutom när mina barn föddes.
Omtumlande, förvånande och väldigt eftertänksamt.
Det var perioden av början på att vara Linda, som jag vill vara och utan att behöva ta hänsyn och tänka på andra.
Hade ju lite äventyr ändå.
Duracellrundan ;)
Nu handlar det ju inte om så mycket mer än tillfällig tillfredsställelse, men det var ändå intressant.
Tråkiga jag hade faktiskt varit eftertraktad och ansågs vara "drömkvinnan" som skulle få en av dom att sluta leka och stadga sig. Han ansåg att Manne inte var vid sina sinnes fulla bruk som gav upp allt.
Slog inga gnistor där för min del även om det är en kanonkille men jag hade redan kärat ner mig och hade inte någon lust att leka vidare mer.
Där är jag ju kvar än.
Jag är nog inte den som har intresset av spänningen där ute. Jag tar gärna hellre livslånga minnen med en person än många tillfälliga med flera.
Spänningen slutar inte för att man stadgar sig, det är ju det som är spännande att komma på varje dag vad man ska göra för att göra dom man tycker om glad och tillfreds.
Många dagar kan jag fortfarande känna mig ensam och osäker men dom blir färre.
Kan sakna att bolla frågor och problem kring barnen med deras far, det är ju dock vi som känner dom bäst. Man kämpar på för att få allt att fungera men självklart så känns det som att man tappar fotfästet ibland.
Jag är jättebra på att tänka på alla runt omkring mig men expert på att glömma bort mig själv.
Imorgon ska jag iallafall klippa mig och sluta tidigare från jobbet.
Ska ha en "inte göra något alls dag" och bara slappa.
Kanske ta mig iväg och hälsa på nån kompis och surra lite.
Tråkig eller inte, jag är ju ändå mamma och har 2 underbara barn och han har nog rätt i det han sa.
Vill man stadga sig och ha en hängiven och lojal kvinna i sitt liv så är jag nog perfekt.
Skulle jag få leva med den som finns här just nu så skulle det inte vara tråkigt en enda dag. Han är helt crazy. =) På ett bra sätt.
Slutsvamlat för idag.
Tjing.
Alla hjärtans dag
Idag har jag delat ut lite presenter som sig bör när det enkomt finns en dag per år då affärerna blomstrar för att folk handlar som tokiga.
Själv blev det bara att köpa något litet som förhoppningsvis uppskattas av mina älsklingar.
Dom vet nog att jag älskar dom ändå.
Har även varit och grattat Manne jag och barnen.
Det enda som jag förväntade mig själv som gåva var det årliga alla hjärtans dag kortet som jag får av Emil som fortfarande brukar göra såna på skolan men tji fick jag. Dom hade inte gjort några :(
Nu är det sista bestyren för kvällen innan barnen ska hoppa i säng och sen är det nog inte länge innan vi kojsar också för jag är trött.
Tar min present då. :)
Hoppas alla haft en trevlig dag. 
12 februari 2010
Idag tänker jag på:
1. Barnen har äntligen anlänt. Sara åkte visserligen bort ganska omgående för att dom skulle ha myskväll på skolan och kom inte hem förrän efter 21. Emil har suttit med oss och surrat av och till och busat med Nicklas som inte är sen på att hänga med. Nu ligger dom båda och sussar och laddar inför vad vi hoppas ska vara en kanondag med lite grillning och uteaktiviteter.
2. Nicklas måste nog komma 2:a. Han finns i min hjärna 24 timmar om dygnet och jag kan bara inte få nog. Igår tapetserade vi klart Emils rum och jag är väldigt tacksam för hjälpen. Ett bra teamwork. Snyggt blev det.
3. Min kropp. Den har fått tuppjuck och besvärar mig på flera sätt och nu ska jag äntligen få utredas och se om dom kan hitta vad som orsakar detta. Inte ett lätt område när man är Linda L och måste snarast få ett slut!
4. Vänner. Har haft spontanbesök idag, kul. Som jag sagt tidigare så saknar jag väldigt mycket gemenskapen jag haft tidigare och mitt sociala nät av vänner som höll mina dörrar igång. Alltid nån som hälsade på hips vips och tog en kaffekopp, men nu är det dött som i graven och det är så jävla kul när det tittar in någon. Kul dessutom att se 2 av dom tillsammans.
5. Katterna. Eller kattjävlarna som dom numera heter.
Nu ska dom dö. Alltså man pissar bara inte på spisen. Det får man inte hur psykiskt instabil man än må vara. Jag kommer att tänka på den där pisspölen varenda gång jag sätter igång med maten så en ny spis är på ingående. Leverbiffarna med potatis som Nicklas lagade till middag idag smakade utsökt men med hans minne så var nog gårdagens incident bortglömd. ;)
6. Min oreda.
Jag har blivit en slarvmaja. Ibland grämer det mig hur det ser ut men oftast så stör det mig inte så mycket. Jag gör framsteg, eller baksteg. Det är frågan, men det är skönt att blunda för det och göra nåt roligare istället. Det är på tiden om man säger så. Vad är lite damm i hörnen?
7. Klippning.
Har bokat klipptid på tisdag efter att kommit på jobbet en morgon och upptäckt när jag passerade spegeln att jag hade världens jökrufs bakom huvvet. Kammar mig inte vidare ofta och håret är nött så det är nog dax att ta till saxen. Men då är ju frågan som vanligt...lite eller mycket? Nåja, det ger sig när jag sitter där.
8. Sängen.
Denna underbara säng! Klä av sig, ligga och känna john blund komma när man ligger på kärlekens arm och ha brösthåret killande under näsan. Finns det nåt bättre?
Mysfaktorn är total och jag vete tusan hur jag skulle kunna somna utan det hädanefter.
Det är lika självklart som mjölk till palt.
Det enda som är lite jobbigt är att vi är kaminer båda två också.
Nu ska jag gå och titta på mina sovande barn som jag alltid gör när dom har kommit. Jag skulle kunna stå och se dom sova i evigheter och lyssna på deras andetag. Rofyllt.
Sen är det inte länge kvar innan mina ögon tippar omkull för jag kämpar redan.
Sov gott allihopa!
Det är roligt nästan jämt.
Vad har hänt då?
Har jobbat som vanligt, Nicklas också i veckan och dagarna springer iväg som vanligt.
Det är nöjda nickningar och positiva ord här och var på arbetet efter festen när dom fick ett ansikte på min nya kärlek.
Inte för att jag väntat mig annat men dom är jätteglada för mig och tycker att han är kanon.
Jag är ju som redan förstått väldigt nöjd och belåten själv och kan fortfarande tycka det är blahablaha allt snack som varit.
Ju längre tiden går desto tryggare känner man sig och kan slappna av på ett helt annat sätt än i början när man inte riktigt vet vad man ska förvänta sig.
Jag vet inte vad som varit problemet för er andra som haft åsikter men vi funkar då bra ihop.
Det känns som att varje dag är ett äventyr och jag ser med spänning fram emot vad som komma skall. Det här är ju bara början.
Jag saknar mina barn massor.
Sorgen över detta kommer över mig närsomhelst och jag bara grinar. När jag diskar, när jag duschar, när jag går runt och kollar efter kattbajs i deras rum, när jag viker kläder...ja när som helst.
Försöker lägga band på mig själv och skakar av mig känslan med att tänka på annat, men det är precis som jag säger, en sorg.
Mina barn som jag fött och haft en tanke om att följa varje dag tills dom flyttar hemifrån spoileras av en alltför omogen och oansvarsfull person som inte tar sin uppgift på allvar.
Så är det.
(Jaja, bli förbannad om ni vill.)
Alla som är i den här situationen vet hur det känns och det vete fan om det inte är bättre att bita ihop och hålla ihop familjen än att utsätta barn som föräldrar för detta.
Uppenbart så är det åt helvete för dom flesta iallafall. Inte många rosenröda sagor man hör om där med nån ny.
Min ser då väldigt blomstrande ut för övrigt men då är det barnen som saknas lik förbannat varannan vecka.
När jag likaså är uppretad så har jag insett idag att jag ska lära mig ett nytt ord.
NEJ.
Jag är och har varit en tokstolle nog länge nu och nu ska det bli ändring på det.
Varför ska man göra saker man inte vill eller orkar för att behaga andra?
Händer mig säkert 1 gång per vecka och jag vill ju hjälpa folk men till vilken nytta då?
Nog om det.
Nu ska jag fortsätta med tapeterna så jag får sätta mig ner nån gång och slappa.
Tack Anna för hjälpen idag. Det var inte så mycket pga min stress att komma igång men det är det lilla som räknas.
Imorgon är det torsdag. Snart kommer ungarna igen. =)
Kram
Korthelg
Hmm. Själv är det då 4 dagar sen jag själv skrev och kanske haft en och annan suck och svordom för att jag inte skrivit heller så nu är det då dax.
Fredagen var det full festplanering och donande inför kvällens fest så det blev inte så mycket jobbande med att jaga dammråttor eftersom vi försökt att ha lite framförhållning dagen före så vi skulle hinna med det.
Väl hemma var det bara att packa ihop barnens saker och skicka dom till sin pappa igen.
Jag var däremot glad över att ha kvällen planerad så jag inte behövde sitta ensam och känna mig ledsen över det.
Mycket trevlig kväll med god mat, musik, svammel och tillhörande intriger.
Mycket fina vinster också som vaktmästarna raggat fram och den här gången vann jag inte en t-shirt som jag brukar. Däremot en magväska...skratta eller gråta, det är frågan.
Jag och Nicklas var sist kvar och stängde stället.
Magväskan ligger kvar.
När man haft för kul så känns det däremot dagen efter och den tillbringades på soffan mestadels. Bakisbehoven blev tillfredsställda (sömn, 6 och mat) hela dagen av och till och jag blev inte människa förrän i morse när jag vaknade 9 och var pigg. Inte så konstigt ändå.
Lite meningslös lördag men ändå helt i min smak och vad ska man göra på helgen egentligen om inte återhämta sig.
Idag ska vi iallafall ta itu med nyttogöra.
Mitt tak ska skottas av och sen ska vi vidare till Nicke och måla och dona där.
Jag känner inte för att varken klättra upp på mitt snöiga tak eller skotta det, men nu har det snöat så förbannat så det är nog bäst innan det ramlar ner över oss.
Däremot så känns det bara kul att fara till han och göra nytta. Det är så spännande att se utvecklingen på projektet och det kommer att bli superfint när det är klart.
Ska bli kul att kunna vara där också sen.
Nu ska jag gå och duka upp för söndagsfrukost.
Sista mysmorgonen innan en ny arbetsvecka med tidiga mornar och vindögda ögon så det är bara till att passa på.
Ha en trevlig dag! Kram
Lite av allt
Emil har varit sjuk igen, feber, så det blev till att vara hemma i början av veckan men idag har jag återgått till arbetet.
Blev väckt av sonen före väckarklockan på morgonen av att han blödde näsblod. Massor. Han hade blött på skolan med och när vi skulle äta middag började det forsa igen.
Vad beror det på?
Sara har varit på stan idag och shoppat.
Det vankas disco på fredag och då måste man ju förstås vara snygg så hon fick en slant för att köpa sig nåt. Hade planer på att inhandla lite själv när jag ska iväg imorgon.
På fredag ska ju även jag och Nicklas på fest med mitt jobb. Första gången någonsin vi haft fest med respektive men det ska bli skitkul.
Igår var jag förbi Monika och kollade in hennes nya lägenhet.
Gick bra tills jag skulle hem i snöyran och körde fast. Suck. Kom till slut en snäll traktorkarl och slet upp mig.
Utan vettiga kläder och ingen som kunde hjälpa mig. Det var allt lite synd om mig när jag kom hem.
Har varit och tränat idag också.
Det är ju riktigt kul och uppfriskande, men skulle man ta sig iväg om man köpte ett träningskort?
Tveksamt.
Med tanke på flåset och att byxorna är lite tajtare än vanligt så är det egentligen absolut nödvändigt.
Bör dock leja in någon isf som kan sparka mig i arslet typ 3 gånger i veckan så jag tar mig iväg.
Sen vill jag inom en snar framtid ha en ny dator, en ny kamera, en solbränna så man slipper se ut som ett spöke och gärna en utlandsresa som fixar det...
Nu börjar barnen fylla år snart också så jag gissar att jag bara kommer att unna mig en av dessa saker och försöka ge dom nåt vettigt i födelsedagspresent istället.
Nu hägrar duschen.
Ser fram emot att lägga mig i soffan och kolla in mitt nystädade golv.
Och kramas förstås.
Ha en skön kväll!
Frågetecken
Livat värre.
Har en hel ungskock i soffan.
Fnittriga, busiga och i full gång med att proppa i sig ostbollar och karra medans dom kollar på Paradise Hotel och lär sig en massa dumheter. Hrmf.
Själv så har jag just kommit hem efter att ha hämtat Sara från stan. En hel vetenskap att få en vettig beskrivning på var dom skulle hämtas dock,
slutade med att jag stannade bilen vid konsum Djupviken och väntade på att dom skulle komma promenerandes dit istället.
Lustiga barn också, Sara ringde hem och frågade om Julia kunde sova över och det skulle väl gå bra. Till saken hörde att Julia inte var med Sara hos kompisen på Djupviken (vilket jag trodde) utan blev avsläppt här och har tillbringat dom senaste 2 timmarna med Emil och Jim.
Hmm, ja så kan man också göra.
Har kollat in Robinson finalen. Har inte följt med riktigt men sett dom senaste avsnitten så i brist på annat så fick det bli kvällens underhållning.
Hans gick ju segrande ur tävlingen denna gång, säkert bra för vissa och piss för andra men jag är ju helt övertygad om att han saknar några getter så jag är imponerad.
Det måste ni ju hålla med om ni som sett det där, han ser ju allmänt efterbliven ut när han sitter och flinar sådär.
Om så är fallet så anser jag att han är en värdig vinnare.
Nicklas är borta ikväll. Dricker bira med grabbarna.
Kan inte påstå att jag är utan sällskap med alla ungar att trängas med i soffan, men det blir lite konstigt att sätta på en film och inte ha han bredvid sig att mysa med.
Tänk så fort man vänjer sig med det.
Å andra sidan så blir det desto trevligare när han kommer hem igen. Längtar redan. =)
Har varit där idag och hjälpt till med att skotta spån, igen...rackarns osis han har.
Det finns visst inga genvägar.
Är otroligt imponerad av hans uthållighet och kämparglöd med detta projekt. Jag är inte säker på att jag hade orkat slutföra hälften.
Försöker att vara hjälpsam så gott det går och tycker att det är kul, har sett så mycket fiffiga saker på den här tiden han hållt på som jag inte hade en aning om att det existerade.
Det är mätmojänger, skärmojänger, magnetmojänger och gud vet allt.
Jag var nog impad av regelsökaren som jag lånade hem från vaktmästarna, som i och för sig visade reglar lite här och var, men ändå.
Här hemma hos mig är det stiltje på renoveringsfronten.
Har inget il alls även om jag skulle behöva göra lite tapetsering och målning här och var.
Har ett mörker i köket.
All el är urkopplad sen väggen revs och nu har lampan till fläkten också gått så när vi skulle laga middag idag fick jag gå och hämta Emils fönsterlampa. Riktigt dystert kan man säga.
Börjar till och med bli less på att tända ljusen varenda dag för att se vad man stoppar i munnen och då är det dåligt.
Imorgon är planen att åka och hälsa på Monika i nya lyan och kolla hur det ser ut där.
Nu ska jag bädda till barnen, lägga mig i sängen och kolla TV och antagligen somna per omgående. Vaknar nog när älsklingen kommer hem och kryper ner.
Hon säger det så bra om känslan av att vara kär, Linda i Köping.
"Man får inte glömma pussarna. Inte ens på söndagar."
Sen lägger hon till: Usch, alla killar retas.
Puss å kram
Inte nu igen!
Vad fan är det som händer? Inte ska väl barn i tonåren gå omkring och ta bort sig???
Fruktansvärt.
Veckan har gått jättefort och imorgon är det äntligen helg igen och barnen kommer!
Det har varit allt annat än lugnt under min barnlediga vecka.
Idag är enda dagen som jag inte varit hos Nicklas och hjälpt till med nåt. Har däremot varit och handlat upp lite inför helgen.
Känner mig gode så vimmelkantig just nu. Nicklas lagade middag idag (mums!) och hade bjudit hit sin mor också och när vi ätit så blev det skeden i soffan och vi vaknade just före 19.
Skönt men man blir ju lite slapp efteråt.
Nu lär man ju vara trött tills det egentligen är dax att sova och då blir man väl pigg då istället.
Men det kanske bara är bra det eftersom jag haft kärleken flåsande i öronen under vilstunden och...ja...jag är ju lite speciell. *Fniss*
I helgen börjar Monken flytta och både jag och Emil har inte längre nån kompis kvar här i Hortlax. Eller jo, det har vi ju förstås egentligen, men ingen som vi umgås med så mycket.
Blir såklart tråkigt, speciellt för grabbarna som brukar ha så roligt tillsammans.
Men men, det enda man kan göra är ju att önska lycka till med flytten.
Nu ska jag ta itu med tvätten och slökolla på Robinson en stund medans jag väntar på Nicke.
Tillägnar dagens låt till alla barn, men lite extra till Sara som saknar sin vän Ellinor. Det är en hård värld. Och det lär knappast bli lättare.
Ha det!
Varning för tankestorm!
Idag har hela förmiddagen gått åt till gå omkring och nöta problem när jag har städat för mig själv.
Emils skolbyte ger mig ingen ro, inte för att något är bestämt än men jag hör på han att det lutar åt att göra pappa nöjd och glad.
Han verkar inte ha fått förklarat för sig vad som kan lösas iallafall.
Med detta så följer ju följdfrågor också som jag inte riktigt kan sätta på plats eftersom dom inte går att förutse.
Först och främst så är det ju grabben som ska bli nöjd. Självklart.
Just nu funkar allt bara fint med det mesta. Dom har vant sig med Nicklas i "familjen" och frågar ofta efter han när han är hemma hos sig och jobbar, speciellt på kvällen när det börjar bli sängdax, kompisar har dom men inte precis några varken i Hortlax eller Blåsmark men dom sysselsätter sig med sina "gamla" och där finns det många. Jag vet inte riktigt vad vi ska kalla oss.
Sambo, njae, han har ju sitt men det är ju inte så beboeligt nu utan kök och rörigt.
Särbo, njae, han vaknar här, somnar här, äter här och tillbringar all annan tid hos mig.
Hur ska det bli när han är "klar" med allt då?
Då kanske det inte är så självklart längre att vara här hela tiden.
Just nu känns mitt hus som en fristad där vi kan lata oss och röra oss fritt utan en massa byggnationer och sånt. Men det är ju mitt hus och jag känner inte att jag kan ställa en massa krav på honom att göra en massa, han har ju sitt hus att jobba på.
Där rullade ju tanken fram då också om vi skulle flytta ihop framöver, vad händer då om Emil byter skola. Då uppstår samma problem igen för då måste han flytta om igen, antingen tillbaka till Bergsviken eller till Blåsmark för att vara berättigad till skolstjuss.
Emil har drygt 3 år kvar innan han börjar högstadiet och det känns jättelänge.
Om allt funkar så här bra och känns rätt om tex 1 år till, vill vi vänta 3 år då innan vi slår våra påsar ihop?
För byter pojken skola så blir det så.
Då flyttar jag ingenstans. Han ska inte behöva flänga omkring för att vi tjorvar.
Undras om den tanken har slagit mitt ex, antagligen inte för då borde han se nackdelarna med byte även om det skulle bli så att vi kanske inte flyttar nånstans.
Dessutom så är det inte säkert att jag bor kvar här hursomhelst.
Många frågor och funderingar.
Självklart så kan man ju inte veta säkert, men jag vet då att jag inte vill byta bort det vi har idag.
Är det så här det kommer att vara så vill jag iallafall flytta ihop med Nicklas. Om det då är där, här eller i en skokartong spelar ingen roll.
Det är inte det det handlar om.
Man kommer långt med kärlek och trygghet. Jag vill bara ha lugn.
Det här är ju som vanligt MINA tankar och vad jag känner, vad han anser och har för tankar om framtiden har jag inget med att göra och tänker inte lägga mig i om han inte själv har funderingar.
Jag blir då inte yngre och tänker försöka åtminstonde att ta tillvara på varenda dag.
Jag har missat så mycket och tänker inte gå och dra benen efter mig och inte tänka på vad jag vill uppnå.
Hur ska jag veta vad min son egentligen vill?
Jag får då ont i magen...
Tjing.
Slut på friden
Fredagkväll började jag dricka från mina cider när jag satt i min ensamhet efter att ha lämnat barnen. Nicklas var hemma och jobbade på.
När han väl kom så for vi till Lövan och surrade och tog några till.
Klev upp före tuppen (i mina ögon, kl. 8) på lördagmorgon för att Nicklas skulle och hämta en snöslunga som han köpt men den var helt plötsligt tydligen såld så vi la oss på soffan och slappade och somnade om.
Åkte till han och skulle få nåt gjort så jag stod i garaget och målade.
Inte så mycket man är betrodd med att klara av så jag gör det jag kan iallafall. Det är ju kul att få hjälpa till med något.
Idag fortsätter arbetet med innertaket och han har farit och hämtat sin bror som ska hjälpa han och jag ska ta itu med mitt eget en stund och göra bort lite städning innan min arbetsvecka börjar med precis just det.
Nu är det ju bara vi i veckan så det blir inte lika stökigt, då kanske man inte behöver hålla på så mycket med det.
Sen åker jag och ser om jag kan bidra med något hemma hos honom.
Har haft det ganska så lugn på piss och bajsfronten med katterna. Endast en bajskorv på Emils tröja...nåja, man får vara glad över det lilla. Ska ändå höra med Mattias idag när han kan tänkas ha tid att avliva dom.
Jag ska inte behöva gå och kolla var dom har gjort sina behov varenda dag. Sist jag städade hittade jag piss lite överallt och tyvärr så verkar det som att dom inte riktigt känner sig trygga och mår riktigt bra så det känns som att det är enda utvägen.
Varken jag eller Nicklas klarar av att följa med på dödsdagen så jag vet inte riktigt hur vi ska göra med det.
Nä nu ska dammsugarn fram, sängkläderna ut på vädring och tvätten vikas så ni får ha en bra dag!
Och återigen, ni är sämst på att skriva kommentarer.
Fredag...till vilken nytta?
Skyndade hem klockan 15 för att hinna träffa barnen ett tag innan dom skulle iväg till Manne. Provade en ny taktik idag och skulle se om det kanske hjälpte mot ilskan och hjärtesorgen som jag alltid har när dom far. Jag kramade om dom utanför huset och gick aldrig in och träffade den som orsakat situationen.
Men inte hjälpte det.
Kommer man hem till ett tyst och tomt hus igen och deppar ihop, som vanligt...
Nästa gång jag kommer hem och har lämnat barnen vill jag att det ska vara fullt i vänner här, musik och skratt istället så kanske man slipper få varenda fredag förstörd varannan vecka.
Tick tack tick tack.
Nu är det ganska precis ett år sen som dom började smygträffas. Enligt dom.
Tänk vad tiden går fort!
Då kan man ju vända på pessimisten och inse hur fort man kan bli lycklig igen också.
För 8 månader sen var man ett vrak, eller innan det åtminstonde, och nu får man ibland slå sig i huvudet och undra om det verkligen är sant att man har det så bra.
TÄNK om det är så att man levt i halva sitt liv med en och samma karl och sen hittar rätt bara så där och kan dela resten av sitt liv med denna.
Skulle ju vara fantastiskt om det vore så, jag som gruvade så mycket för att börja träffa nån igen. Celibat är liksom inte min grej.
Återstår att se det.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta för mig.
En del av mig vill lägga mig och sova, en del vill fara och ranta, en del vill inte göra nåt annat än att sura resten av kvällen och sen vill jag dricka upp mina cider och roa mig på det sättet.
Ska börja med en dusch nu och tvätta bort matoset som stinker från mig efter att ha varit och hämtat pizza på Palazzo. Urk.
Lägger in värsta meslåten idag men den får mig att tänka tillbaka på en period för sisådär 9 år sen när jag var väldigt lycklig i mitt liv.
När jag hörde den idag på radion så flinade jag för mig själv och insåg att jag är nog lika bubblande glad idag ändå.
Enda klagomålet jag egentligen har är ju att vara barnlös då och då. Tänk er för innan ni önskar att slippa era barn för att ni är less. Ni vill inte vara utan dom.
Sug och svälj, trevlig helg!
2 uppstigningar kvar
Pigg och alert och inget suck och stånk på jobbet. Känns skönt att man börjar bli sitt vanliga jag igen.
Tröttmössan min fick jag däremot väcka när jag hade lunch...orättvist.
Morgonen är ju alltid jobbig och då skulle man gärna ligga kvar i värmen hur länge som helst.
Har knappt varit hemma ens idag.
Fixade middag och sen var jag till Monken och kollade till barnen hennes medans dom var och hämtade några möbler hon köpt.
For sen till Nicklas och kollade in vad som hänt i köket senaste dagarna. Han har jobbat på bra.
Det kommer att bli kanonfint det där när det är klart.
Väl där så gjorde jag dagens andra goda gärning när Anna messade och frågade om jag kunde komma och sitta där ett tag när Valentina sov. Hon skulle på ICA och hämta ut ett paket. Tänkte hon iallafall men det hade inte kommit.
Lönsamt ändå för jag fick med mig kvällens snask hem, en påse chilinötter.
Det börjar närma sig helg igen...barnen far till sin pappa och den här fredagen ska jag banne mig ha nåt planerat så jag inte sitter hemma här ensam och deppar.
Annars så ska det bli skönt med helg igen och sovmorgon.
Har inte så mycket mer att orda om.
Barnen ska isäng och jag likaså när min kramkamrat kommer.
Så nu väntar bara mys och holabalo innan det är sovdax.
Avslutar med några roliga felskickade sms som jag ramlade över nyss.
Till: Mamma
Sms: Omar kom i munnen på mig i går så jag blev tvungen att svälja. Det var inte alls så farligt som du sa. Jag gillade det :P
Svar: Vad jag vet har vi inte pratat om sånt där ännu. Kanske ska göra det i kväll.
Förklaring: Skickade fel till min mamma istället för min polare som tydligen inte gillar samma saker som mig. Mamma pratade om sex hela kvällen sen. Blev jobbigt och kände mig bra obekväm.
************
Till: Mamma
Sms: Jag har big problem nu. Har haft dicken åt vänster i kallingarna hela tiden och nu är den lite sne åt det hållet. Den ser lite ut som en brio tågbanesväng. Hur gör jag den till normalt rak igen.
Svar: Jag har inget riktigt bra svar på det där hjärtat.
Förklaring: Fatta att jag skickade ett sms om min sneda kuk till min mor. Det är så bizzart så det finns inte. Rodnar när jag tänker på det
*************
Dubbelkolla nästa gång ni skickar. Har själv lyckats för ett tag sen...
Godkväll!
Byta tjänster?
Dök i soffan efter jobbet men det blev bara 15 minuters sova så det enda det förde med sig var huvudvärk.
Nicklas var snäll och fixade middagen idag.
Jag har total blackout vad gäller mat just nu och hittar ingen inspiration till nya roliga maträtter så jag är less.
Less är jag även på ämnet städa...man borde nog kanske hitta nåt annat att jobba med ändå.
Det är inte kul att komma hem efter en hel dags städande till...en hel kvälls städande typ.
Alltid är det något som behöver göras och gör man det inte så får man dubbelt tillbaka. Ni vet hur det är.
Jag kan avundas dom som får lämna jobbet när dom slutar för dagen även om jag trivs bra med det men man skulle ändå haft nytta av dom där hushållsnära tjänsterna.
Däremot så tycker jag ju att det är rätt skoj att städa borta så jag tänkte att man kanske kan byta städning med någon. DET är väl en bra idé? Hahahaha. Någon kommer hem till mig och gör mina sysslor och så kommer jag hem till någon och gör deras.
Skulle vara mycket bättre iallafall.
Tänk att få säga åt nån vad dom ska göra. Fantastiskt.
I brist på städil så blev det att baka brownies.
Så nu har jag och barnen fikat och nu är det bara att börja varva ner för sängen.
Trots en tidig kväll igår så var jag tröttare än tröttast i morse och skulle helst bara legat kvar och snarkat ikapp med Nicklas...
Ha en trevlig kväll!
Natti natti.
*Fniss*
Men ni måste ju förstå att jag har fått ett liv nu, ett väldigt bra sådant dessutom och jag har så fullt upp med att kramas och gosa hela tiden så datorn är inte precis vad som lockar.
Igårkväll så var det precis som vanligt så där underbart att krypa till kojs med min darling...ett tag...;)
Jag vet vad det handlar om när man börjar tänka på saker och inte kan släppa det, det räcker med att det är första arbetsdagen efter semestern, då kan jag bara inte sova.
Nu har ju Nicklas köket i huvudet.
Det ska väl vändas och vridas och hur ska det bli och hur ska jag göra med det o.s.v, så när jag klev upp där strax efter klockan 6 (och sovit som en kratta jag med) så hade han just slumrat till på soffan.
Stackare. Nu har han iallafall varit till Umeå idag och fixat med att beställa köket så nu kanske problemet är ur världen så man slipper vakna och tänka: Mäh, vars är min sked?
Hoppas det gick bra alltihopa och att han orkar köra framförallt när han varit vaken hela natten. Han har nämligen inte kommit hem än men som tur är så har han brorsan med sig som kan ta över annars.
Jag och Sara har varit ute med Wilma nu efter middagen.
Jag hade ett paket att hämta från min syster och vovven har ju varit inne mestadels hela dagen så hon var uppåt värre nu när det började droppa in folk.
Tog kopplet och promenerade iväg, eller snarare flög fram gjorde Sara och vi kom på att hon antagligen skulle kunna dra Sara med slalomskidorna och få trötta ut sig ordentligt.
Sagt och gjort, när vi kom hem så stod Sara startklar med slalommunderingen när jag kastade iväg Wilmas pinne...och satan vad hon tyckte det var skoj. Hunden garvade garanterat lika mycket som oss och nu är hon ändå lite trött.
På vägen mot affärn så behövde hon tydligen lätta på trycket efter maten och la en kabel vid grannens postlåda och till min förskräckelse ser jag nån som kommer och går och tänker att jag måste plocka upp det.
Människan börjar prata med mig när jag står och försöker se ut som att jag ska ta mitt ansvar och sen ser jag ju att det är Nisse. Hohoho, perfekt. Den bajskorven ligger då kvar än. =)
Arbetsdagen har varit sjukt lång och jobbig.
Kroppen är inställd på typ 12 timmars sömn/natt och resten soffliggning så benen har inte riktigt följt med idag.
Nu är den då gjord och nu börjar städningen hemma då som vanligt.
Ska ta itu med mina sysslor och sen ska jag nog baka brownies som min älskade syster skickade med i paketet. Blanda med vatten typ. Mums.
Tjing.
Myslördag
Har mest bara vandrat omkring idag och varit rastlös. Vaknade klockan 8 och Nicklas sov till 13 så det var några timmar att döda med barnen innan jag bussade dom i sängen så dom fick väcka han som bara barn kan =)
Det blev mycket hopp och studs kan jag säga...hahaha.
Nu väntar jag mina kära vänner på besök. Linda och Anna ska komma hit och surra och ta en liten med oss.
Svärmor är även hitbjuden på middag så det kommer att bli en kanonkväll!
Lägger in en tryckare åt er idag så ni får kramas.
Ha en trevlig kväll!
Kram♥
