Det här var roligt.
Inte utan min dick.
Idag ska det skrivas om ett ämne som står mig varmt om hjärtat.
Sex.
Hm, smarrigt tänker ni nu. Eller gör ni det. Är ni kvinnor eller män?
För det verkar vara den stooora skillnaden vad gäller intresse för detta.
Män ska tänka på sex flera hundra gånger per dag enligt vetenskapen och vara så sablans kåta så dom hoppar på oss kvinnor när som helst som vi ställer upp.
Artiklar för oss handlar om hur vi ska få tillbaka sexlusten av olika anledningar.
Vad är det med kvinnor???
Det enda man hör är ju denna torka som verkar florera i de allra flesta förhållanden och det är då inte männen som strejkar. Ja, med vissa undantag då vad jag erfar men inte är det det man oftast hör.
Är jag verkligen en utomjordning som älskar detta?
Som har stora behov av att få till det i sänghalmen med den jag älskar?
Jag kan nog inte komma på nån gång jag inte haft lust.
Inte långa perioder iallafall, kanske nån gång vid extrem trötthet eller sjukdom möjligtvis.
Inte under graviditet, inte under mens, inte pga huvudvärk (finns tabletter) och inte efter jag fått barn heller.
Är det förresten tabu att ha det?
TÄNK om mina barn läser min blogg har jag fått höra.
Visst, man behöver ju inte vara hur grov som helst i vad man säger men nog kan väl barn förstå att man "gör det"?
Dom har säkert mer koll på det än vad vi tror och det är väl ändå helt naturligt. Eller?
Nåja, alla är vi olika och tur är väl det.
Detta ämne är oändligt när det gäller utveckling och metoder.
Det tar liksom aldrig slut.
Ute, inne, sängen, soffan, köksbordet, skogen, bion, bilen, mot väggen, garderoben, i duschen, hallen, toaletten, tvättstugan, stranden.......ja varsomhelst när det tryter.
Det ger mig chills bara tanken på det.
Me like =)
Hur är det med dig?
Sex.
Hm, smarrigt tänker ni nu. Eller gör ni det. Är ni kvinnor eller män?
För det verkar vara den stooora skillnaden vad gäller intresse för detta.
Män ska tänka på sex flera hundra gånger per dag enligt vetenskapen och vara så sablans kåta så dom hoppar på oss kvinnor när som helst som vi ställer upp.
Artiklar för oss handlar om hur vi ska få tillbaka sexlusten av olika anledningar.
Vad är det med kvinnor???
Det enda man hör är ju denna torka som verkar florera i de allra flesta förhållanden och det är då inte männen som strejkar. Ja, med vissa undantag då vad jag erfar men inte är det det man oftast hör.
Är jag verkligen en utomjordning som älskar detta?
Som har stora behov av att få till det i sänghalmen med den jag älskar?
Jag kan nog inte komma på nån gång jag inte haft lust.
Inte långa perioder iallafall, kanske nån gång vid extrem trötthet eller sjukdom möjligtvis.
Inte under graviditet, inte under mens, inte pga huvudvärk (finns tabletter) och inte efter jag fått barn heller.
Är det förresten tabu att ha det?
TÄNK om mina barn läser min blogg har jag fått höra.
Visst, man behöver ju inte vara hur grov som helst i vad man säger men nog kan väl barn förstå att man "gör det"?
Dom har säkert mer koll på det än vad vi tror och det är väl ändå helt naturligt. Eller?
Nåja, alla är vi olika och tur är väl det.
Detta ämne är oändligt när det gäller utveckling och metoder.
Det tar liksom aldrig slut.
Ute, inne, sängen, soffan, köksbordet, skogen, bion, bilen, mot väggen, garderoben, i duschen, hallen, toaletten, tvättstugan, stranden.......ja varsomhelst när det tryter.
Det ger mig chills bara tanken på det.
Me like =)
Hur är det med dig?
Fort var det gjort.
Poff så var det arbetsvecka igen.
Barnen är gone för en vecka igen och Nicklas jobbar mycket nu så det kommer att bli en tung och tråkig vecka gissar jag.
Ikväll har det varit kanon.
Lagade porterstek, fick alla i familjen att samlas och äta och det var ruskigt gott. Sen for Nicke iväg och jobbade igen och jag och barnen har spelat bingolotto och ätit gotta framför tv:n.
Nu har jag just varit och lämnat dom i Blåsmark och det är så jävla jobbigt att veta att det är en hel vecka kvar tills mina guldklimpar kommer tillbaka.
Som tur är så får jag ju träffa dom under veckan iallafall. Sara på skolan nästan varje dag och Emil skulle komma till mig efter han slutat imorgon för att kunna vara med kompisar.
Nu är det tyst som i graven, tomt förutom Wilma då som är på besök, och jag känner mig riktigt ensam och lite blank i ögonen. Som vanligt. Jag vänjer mig aldrig.
Förhoppningsvis så kommer min kära hem innan jag somnar och kramas och ligger sked.
Då känns allt lite bättre. =)
Jag är så jävla glad över att jag har honom.
Han är kanon.
Och han är min.
Så jag har det gode bra ändå.
Tjing.
Barnen är gone för en vecka igen och Nicklas jobbar mycket nu så det kommer att bli en tung och tråkig vecka gissar jag.
Ikväll har det varit kanon.
Lagade porterstek, fick alla i familjen att samlas och äta och det var ruskigt gott. Sen for Nicke iväg och jobbade igen och jag och barnen har spelat bingolotto och ätit gotta framför tv:n.
Nu har jag just varit och lämnat dom i Blåsmark och det är så jävla jobbigt att veta att det är en hel vecka kvar tills mina guldklimpar kommer tillbaka.
Som tur är så får jag ju träffa dom under veckan iallafall. Sara på skolan nästan varje dag och Emil skulle komma till mig efter han slutat imorgon för att kunna vara med kompisar.
Nu är det tyst som i graven, tomt förutom Wilma då som är på besök, och jag känner mig riktigt ensam och lite blank i ögonen. Som vanligt. Jag vänjer mig aldrig.
Förhoppningsvis så kommer min kära hem innan jag somnar och kramas och ligger sked.
Då känns allt lite bättre. =)
Jag är så jävla glad över att jag har honom.
Han är kanon.
Och han är min.
Så jag har det gode bra ändå.
Tjing.
Visa pattarna så får du popcorn.
Måste bara spåna iväg lite idag.
Jerry Springer...alltså vilken show. Den ena mer pucko än den andra, och vilka historier!
Nu finns det ju en massa serier som kommit hit till Sverige från landet med det mest sjuka i TV väg. Alltså Amerika.
Det blir svenska biggest loser, det är hollywoodfruar, idol och talangprogram.
TÄNK om vi skulle göra svenska Jerry Springer också med någon av våra gubbar till programledare i spetsen. Kanske man får se grannfrun visa brösten för publiken i ren desperation när karln just berättat att han har en älskare. Som är en man. Eller den där bekantas bekanta som går till attack på kvinnan/mannen som just visat sig ha en affär med denna och sliter i hennes hår och skriker könsord. Hahahaha. Ja, varför inte.
Eller en svensk version av Cheaters.
Hade ju varit mycket roligare för mig till exempel som hade mina misstankar mot världens sämsta otrogna karl.
Få se lite smaskigt på en liten videoskärm och hängt ut han till allmän beskådning på tv.
Det är ju iallafall tur att det finns folk som vill skämma ut sig så vi får nåt kul att kolla på. :)
Imorgon är det äntligen freeedag igen och det ska bli skönt med helg även om jag har en del som jag tänkte jobba på med.
Nu ska jag mysa med familjen en stund till. Sen är det gonatt.
Tjing
Jerry Springer...alltså vilken show. Den ena mer pucko än den andra, och vilka historier!
Nu finns det ju en massa serier som kommit hit till Sverige från landet med det mest sjuka i TV väg. Alltså Amerika.
Det blir svenska biggest loser, det är hollywoodfruar, idol och talangprogram.
TÄNK om vi skulle göra svenska Jerry Springer också med någon av våra gubbar till programledare i spetsen. Kanske man får se grannfrun visa brösten för publiken i ren desperation när karln just berättat att han har en älskare. Som är en man. Eller den där bekantas bekanta som går till attack på kvinnan/mannen som just visat sig ha en affär med denna och sliter i hennes hår och skriker könsord. Hahahaha. Ja, varför inte.
Eller en svensk version av Cheaters.
Hade ju varit mycket roligare för mig till exempel som hade mina misstankar mot världens sämsta otrogna karl.
Få se lite smaskigt på en liten videoskärm och hängt ut han till allmän beskådning på tv.
Det är ju iallafall tur att det finns folk som vill skämma ut sig så vi får nåt kul att kolla på. :)
Imorgon är det äntligen freeedag igen och det ska bli skönt med helg även om jag har en del som jag tänkte jobba på med.
Nu ska jag mysa med familjen en stund till. Sen är det gonatt.
Tjing
Bläää
Idag är det inte kul alls.
Trött tröttare tröttast och huset fullt i sysslor...har ingen ork.
Har vilat en timma i soffan med Nicke, det är som mer eller mindre våran rutin här i huset. Det är det bästa som finns att lägga sig och vila på soffan efter middagen och en hel dags jobb och nu är jag tröttare än vanligt med denna helvetesförkylning i kroppen.
När ska den ta slut???
Huset då...ja ni...jag får verkligen inget gjort här hemma.
Städningen som alltid varit viktig för mig, eller rättare sagt ett rent och prydligt hem att komma hem till, är som bortblåst.
Rör inte en dammsugare annat än vid nödfall, dammtorka...vad är det? och tvätten...hrmf, ja man måste ju när man inte har varken sockar eller underkläder att ta på sig om man inte vänder dom ut och in.
Oftast åker jag till Nicke och gör nåt vettigt istället.
Då får man både "umgås" lite och det är mycket roligare hos andra än hemma. ALLT är roligare om man hjälps åt.
Det finns inte så mycket "vi" tid.
Förståeligt men jobbigt och väldigt tråkigt.
Man lär sig uppskatta det lilla till slut. Skeden i soffan, middagsstunden och när vi ska gå och sova.
Barnen känner nog likadant.
Dom frågar alltid efter honom och när han ska komma hem.
Jag ser verkligen fram emot när det börjar bli klart i huset.
Framförallt för hans skull som får dra ett tungt lass mest ensam hela tiden.
Jag kan ju inte så mycket om byggerier och sånt så jag är nog inte till vidare hjälp.
Fint blir det då.
Han är otroligt duktig och jag är så himla stolt över honom och vad han fixat och donat där under så lång tid.
Barnen är ute och säljer jultidningar.
Eller Emil är det väl som åtagit sig att göra detta även i år och Sara var snäll och följde med på en runda här i kvarteret.
Så då vet ni, köp inga av drällande ungar på byn. Ring Emil istället så kommer vi!
Nu är det bara att ta tjuren vid hornen och städa iallafall.
Jag kan inte vänta med det längre för det börjar bli äckligt.
Avslutningsvis så kan jag bara konstatera även idag efter att ha låtit det sjunka in sen igår, att han är verkligen rönne. På riktigt den där. Ojojojoj, vad är det jag missat i alla år?
Tjing =)
Det var INTE bättre förr
Idag har jag verkligen insett hur jävla bra det är att det blev som det blev, hur bra man kan få det och hur ödet kan visa en vägen till det bättre.
Om jag må ha varit i helvetet så har jag nu hittat himmelriket.
Jag tror att jag ska bli en riktig jävla bitch.
Varför inte göra igen med samma mynt? Hur skulle det upplevas?
Sviker nån mig så kan jag ju göra likadant.
Undras hur förhållanden skulle vara då?
Lova saker hit och dit och sen tramsa på och köra mitt eget race och se på när dom man egentligen tycker om är ledsna.
Hm, tål att funderas på om det upprepas.
Talar mest om tidigare erfarenheter om ni inte fattat det och jag är så jävla less på detta respektlösa behandlande.
Förbannade idiot.
Fy fan vad jag ska vara lycklig för att jag är av med skiten.
Gokväll. =)
Om jag må ha varit i helvetet så har jag nu hittat himmelriket.
Jag tror att jag ska bli en riktig jävla bitch.
Varför inte göra igen med samma mynt? Hur skulle det upplevas?
Sviker nån mig så kan jag ju göra likadant.
Undras hur förhållanden skulle vara då?
Lova saker hit och dit och sen tramsa på och köra mitt eget race och se på när dom man egentligen tycker om är ledsna.
Hm, tål att funderas på om det upprepas.
Talar mest om tidigare erfarenheter om ni inte fattat det och jag är så jävla less på detta respektlösa behandlande.
Förbannade idiot.
Fy fan vad jag ska vara lycklig för att jag är av med skiten.
Gokväll. =)
Förvånad?
Hej alla glada.
Nu blev ni allt förvånade när ni ser att jag skrivit något nytt.
Hahaha, jag vet att det är några som efterlyst nya inlägg och jag har tänkt på det då och då att IDAG ska jag sätta mig och knåpa ihop något, men sen så har det blivit annat och jag har inte haft ork just den dagen.
Men nu.
Är hemma från jobbet och mår sisådär kan man säga.
Har varit risig sen i lördags med snorig näsa, hosta och feber men dum som man är så har jag jobbat på fram tills igår fram till lunch, då gav jag upp.
Inte så kul att gå omkring bland elever, lärare och arbetskamrater och hosta så man nästan spyr, svettas som en gris och flåsa som att man sprungit maraton när man gått uppför en trappa...nä, nu ska jag vara hemma och ha tråkigt och vara sjuk tills jag blivit av med febern åtminstonde.
Ganska vuxet av mig va? :)
Nicke har semester den här veckan så vi har haft en mysig morgon.
Sovit lite längre än vanligt, ätit grötfrukost och tagit det lite lugnt nu innan han åkte hem och jobbade.
Det börjar bli riktigt fint nu!
Huset är målat (nästan) klart och det ser ut som en helt annan villa.
Sara har varit där och jobbat i sommar och kämpat med målarfärgen. Måste säga att hon varit riktigt duktig med tanke på att alla kompisar varit lediga och det har varit varmt och svettigt att stå där och måla vissa dagar.
Hon har då tjänat sig en slant iaf och jag måste säga att det var en fin gest av Nicklas att erbjuda henne det.
Vi har själva slitit med målarpenslar ett tag nu men vädret är ju inte alltid det bästa så riktigt klart är det inte, men nästan.
Har haft en ganska...hur ska jag säga...tråkig semester i år.
Nicke har jobbat, barnen har varit hos Manne varannan vecka och mina vänner började om veckan efter jag gick på så man har inte gjort så mycket på veckorna.
Har känts konstigt att inte ha fullt upp.
Hade kunnat jobba varannan vecka egentligen men jag kände ändå att jag behövde vara ledig. Var så himla less på att kliva upp om morgnarna och såg fram emot att soooova.
Och det jag gjorde :-)
Har ju en semester att se fram emot om ett par månader bara så nu känns det helt ok att vara tillbaka i vardagen och jobbet.
Förutom att man blev sjuk då förstås.
Om jag nu ska fortsätta skriva här och ni vill ha uppdateringar oftare än 1 gång i månaden så får ni nog hjälpa till lite.
Jag kan skriva hur mycket som helst om mitt liv, hur nöjd och glad jag är, barnen och ja, ni vet, allt som jag redan skrivit om hundra gånger.
Ni kan väl skriva en kommentar om vad ni vill veta, ett ämne ni vill att jag ska svamla om eller bara nåt som ni tycker att jag ska ta upp.
Jag är väldigt bra på att engagera mig i vissa saker men det gäller att komma på vad man ska skriva om så det kanske blir lättare då.
Tar dessutom bort lösen på den här bloggen nu.
Jag ska inte behöva skämmas för vad jag tycker och tänker, och dom som tar åt sig av vissa saker jag skriver...läs inte då.
Nu har jag varit duktig och knåpat ihop ett inlägg så nu ska jag lägga mig i soffan under täcket och se om det finns nåt vettigt för en krasslig Linda att kolla på.
Ha en bra dag!
Kramar =)
Nu blev ni allt förvånade när ni ser att jag skrivit något nytt.
Hahaha, jag vet att det är några som efterlyst nya inlägg och jag har tänkt på det då och då att IDAG ska jag sätta mig och knåpa ihop något, men sen så har det blivit annat och jag har inte haft ork just den dagen.
Men nu.
Är hemma från jobbet och mår sisådär kan man säga.
Har varit risig sen i lördags med snorig näsa, hosta och feber men dum som man är så har jag jobbat på fram tills igår fram till lunch, då gav jag upp.
Inte så kul att gå omkring bland elever, lärare och arbetskamrater och hosta så man nästan spyr, svettas som en gris och flåsa som att man sprungit maraton när man gått uppför en trappa...nä, nu ska jag vara hemma och ha tråkigt och vara sjuk tills jag blivit av med febern åtminstonde.
Ganska vuxet av mig va? :)
Nicke har semester den här veckan så vi har haft en mysig morgon.
Sovit lite längre än vanligt, ätit grötfrukost och tagit det lite lugnt nu innan han åkte hem och jobbade.
Det börjar bli riktigt fint nu!
Huset är målat (nästan) klart och det ser ut som en helt annan villa.
Sara har varit där och jobbat i sommar och kämpat med målarfärgen. Måste säga att hon varit riktigt duktig med tanke på att alla kompisar varit lediga och det har varit varmt och svettigt att stå där och måla vissa dagar.
Hon har då tjänat sig en slant iaf och jag måste säga att det var en fin gest av Nicklas att erbjuda henne det.
Vi har själva slitit med målarpenslar ett tag nu men vädret är ju inte alltid det bästa så riktigt klart är det inte, men nästan.
Har haft en ganska...hur ska jag säga...tråkig semester i år.
Nicke har jobbat, barnen har varit hos Manne varannan vecka och mina vänner började om veckan efter jag gick på så man har inte gjort så mycket på veckorna.
Har känts konstigt att inte ha fullt upp.
Hade kunnat jobba varannan vecka egentligen men jag kände ändå att jag behövde vara ledig. Var så himla less på att kliva upp om morgnarna och såg fram emot att soooova.
Och det jag gjorde :-)
Har ju en semester att se fram emot om ett par månader bara så nu känns det helt ok att vara tillbaka i vardagen och jobbet.
Förutom att man blev sjuk då förstås.
Om jag nu ska fortsätta skriva här och ni vill ha uppdateringar oftare än 1 gång i månaden så får ni nog hjälpa till lite.
Jag kan skriva hur mycket som helst om mitt liv, hur nöjd och glad jag är, barnen och ja, ni vet, allt som jag redan skrivit om hundra gånger.
Ni kan väl skriva en kommentar om vad ni vill veta, ett ämne ni vill att jag ska svamla om eller bara nåt som ni tycker att jag ska ta upp.
Jag är väldigt bra på att engagera mig i vissa saker men det gäller att komma på vad man ska skriva om så det kanske blir lättare då.
Tar dessutom bort lösen på den här bloggen nu.
Jag ska inte behöva skämmas för vad jag tycker och tänker, och dom som tar åt sig av vissa saker jag skriver...läs inte då.
Nu har jag varit duktig och knåpat ihop ett inlägg så nu ska jag lägga mig i soffan under täcket och se om det finns nåt vettigt för en krasslig Linda att kolla på.
Ha en bra dag!
Kramar =)
Då och nu
Kollade in vad som hände för ett år sen här på bloggen och jag verkade ganska nöjd och tillfreds med livet. Åkte runt bland mina vänner och kände mig allmänt upplivad med en massa förväntningar framför mig.
Telefonen gick varm med sms från olika håll och kanter och jag vet att det kändes både spännande och kul att man ändå var lite eftertraktad trots allt.
Så här ett år senare så kan jag väl säga att det är över alla förväntningar hur det tett sig men då kommer det nya förväntningar och man har ändå saker man vill utveckla.
Ibland står jag som ett frågetecken och undrar hur jag egentligen vill ha det framöver.
Det är nåt jag tagit fasta vid nu att jag inte bara ska göra saker utan jag ska ha det som jag VILL ha det, då är jag som bäst för mig själv och alla andra.
Jag ska klura på det i mina tankar,
för jag vill ha en förändring på vissa saker som är viktiga för mig och hur det ska lösa sig och hur det ska bli det är frågan.
Inte som förr iallafall.
Det vill jag lova.
Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar. / Nalle Puh
Telefonen gick varm med sms från olika håll och kanter och jag vet att det kändes både spännande och kul att man ändå var lite eftertraktad trots allt.
Så här ett år senare så kan jag väl säga att det är över alla förväntningar hur det tett sig men då kommer det nya förväntningar och man har ändå saker man vill utveckla.
Ibland står jag som ett frågetecken och undrar hur jag egentligen vill ha det framöver.
Det är nåt jag tagit fasta vid nu att jag inte bara ska göra saker utan jag ska ha det som jag VILL ha det, då är jag som bäst för mig själv och alla andra.
Jag ska klura på det i mina tankar,
för jag vill ha en förändring på vissa saker som är viktiga för mig och hur det ska lösa sig och hur det ska bli det är frågan.
Inte som förr iallafall.
Det vill jag lova.
Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar. / Nalle Puh
Jag ljuger så bra
Sönna, nu har vi avklarat en helg hos Nicklas.
Onsdagen kom ju norrmännen som skulle hyra mitt hus över Summergames och jag fick tillbringa natten ensam på soffan hemma hos Nicke eftersom han var i Stockholm och jobbade.
Städade och fejade så det skulle vara fint när han kom hem på torsdagskvällen och då blev det mycket roligare.
Känns inte som att jag är så himla hemmastadd i hans hus.
Dom nätter jag tillbringat där har i princip varit tills på morgonkvisten bara när man knallat hem till sig igen och annars har jag varit där när han behövt hjälp med nåt eller kollat hur det går bara.
Har varit kul iallafall.
Kändes nästan trist att måsta fara tillbaka till mitt eget hus även om det har ett kök och inte är så rörigt och jag hade gärna stannat kvar där om det inte var för att mina kära barn inte ryms och det är svårt att laga mat just nu.
Nu är vi då tillbaka till den vanliga ruljansen.
Vi jobbar, vi kommer hem, vi äter, vi vilar och tjoff, så är alla borta.
Och jag väntar eller rantar på egen hand.
Låter jag bitter?
Jo lite kanske.
Det suger många gånger och jag vet dessutom att jag måste acceptera det, för det kommer att vara så här.
Länge till iallafall.
Mitt eget hus har inte så mycket att fixa men det lilla verkar aldrig bli klart och jag tror inte att jag kan själv heller.
Ibland funderar jag på att lyda min kära väns råd att sälja skiten som det är medans räntorna är låga och folk törs och har råd, ta en lägenhet och se vart allt leder såsmåningom.
Men det ska jag ju givetvis inte.
Men jag har ofta lust.
Barnen pratar ofta om att jag ska köpa tillbaka huset på Furulund.
Där trivdes dom.
Det skulle ge dom nära till vännerna och säkert kännas roligt att vara tillbaka men det handlar nog mycket om en period i deras liv som dom minns som en tid när det fortfarande fanns en familj och det var tryggt och inget tjafs hit och dit.
Stackars barn, alltför ofta blir dom i kläm pga sina föräldrars ovett och det är så jävla orättvist.
Dock tror jag att jag gjort nåt vettigt i allt det här och att dom trots allt känner sig trygga med mig. Eller oss måste jag nog rätta till det för Nicklas har varit fantastisk på alla sätt och vis och dom tycker om han.
Förutom att jag sitter här själv mestadels på kvällskvisten så är det väl bra.
Har börjat nedräkningen till semestern nästa vecka och SOM jag tycker att det ska bli skönt.
Jag ska sova, ta barnen på en massa roligheter och bara lata mig.
Tjing.
Onsdagen kom ju norrmännen som skulle hyra mitt hus över Summergames och jag fick tillbringa natten ensam på soffan hemma hos Nicke eftersom han var i Stockholm och jobbade.
Städade och fejade så det skulle vara fint när han kom hem på torsdagskvällen och då blev det mycket roligare.
Känns inte som att jag är så himla hemmastadd i hans hus.
Dom nätter jag tillbringat där har i princip varit tills på morgonkvisten bara när man knallat hem till sig igen och annars har jag varit där när han behövt hjälp med nåt eller kollat hur det går bara.
Har varit kul iallafall.
Kändes nästan trist att måsta fara tillbaka till mitt eget hus även om det har ett kök och inte är så rörigt och jag hade gärna stannat kvar där om det inte var för att mina kära barn inte ryms och det är svårt att laga mat just nu.
Nu är vi då tillbaka till den vanliga ruljansen.
Vi jobbar, vi kommer hem, vi äter, vi vilar och tjoff, så är alla borta.
Och jag väntar eller rantar på egen hand.
Låter jag bitter?
Jo lite kanske.
Det suger många gånger och jag vet dessutom att jag måste acceptera det, för det kommer att vara så här.
Länge till iallafall.
Mitt eget hus har inte så mycket att fixa men det lilla verkar aldrig bli klart och jag tror inte att jag kan själv heller.
Ibland funderar jag på att lyda min kära väns råd att sälja skiten som det är medans räntorna är låga och folk törs och har råd, ta en lägenhet och se vart allt leder såsmåningom.
Men det ska jag ju givetvis inte.
Men jag har ofta lust.
Barnen pratar ofta om att jag ska köpa tillbaka huset på Furulund.
Där trivdes dom.
Det skulle ge dom nära till vännerna och säkert kännas roligt att vara tillbaka men det handlar nog mycket om en period i deras liv som dom minns som en tid när det fortfarande fanns en familj och det var tryggt och inget tjafs hit och dit.
Stackars barn, alltför ofta blir dom i kläm pga sina föräldrars ovett och det är så jävla orättvist.
Dock tror jag att jag gjort nåt vettigt i allt det här och att dom trots allt känner sig trygga med mig. Eller oss måste jag nog rätta till det för Nicklas har varit fantastisk på alla sätt och vis och dom tycker om han.
Förutom att jag sitter här själv mestadels på kvällskvisten så är det väl bra.
Har börjat nedräkningen till semestern nästa vecka och SOM jag tycker att det ska bli skönt.
Jag ska sova, ta barnen på en massa roligheter och bara lata mig.
Tjing.
Nere för räkning
Som ni märker så skriver jag inte så ofta...jag har helt enkelt inte lust eller tid, det är inte lika kul nu när jag nästan aldrig är ensam en längre stund och har någon att umgås och mysa med på kvällarna.
Har jag inte barnen så har jag Nicklas.
Midsommar har vi tillbringat i Umeå hos hans underbara vänner.
Kanonkul, trevliga och full rulle så tråkigt behöver man då aldrig ha. Det är ett sånt ställe där man känner sig välkommen och accepterad direkt.
Väldigt roliga dagar men nu har jag däremot haft häcken full sen vi kom hem. Och då menar jag inte bokstavligt då utan bara en massa att göra.
Jobbat på dagarna, städat och donat både i mitt och Nicklas hus på kvällarna och inte satt ner arslet förrän den här tiden och då är man så trött så det är bara lägga sig och sova.
Min darling är i Stockholm och jobbar i veckan, hos dom viktiga människorna på regeringskansliet, och barnen är hos sin far så det är ändå skönt att vara sysselsatt när man kommer hem.
Saknar dom alla fruktansvärt mycket och inser hur viktiga dom är för mig.
Har inte fått en enda kram eller ligga sked på 2 dagar nu och jag börjar ha abstinens av att kela och få lite närhet.
Imorgon ska jag iallafall följa med min kära son till tandläkaren och stjäla mig både pussar och kramar i massor.
Då ska jag också innan kvällen är kommen ha packat väskan för ett par dagar när norrmännen kommer som ska hyra huset av mig tills på söndag.
Ska bli riktigt kul att få bo med Nicklas i hans hus för omväxlings skull.
Trots att där ser ut lite si och så och inte är klart än så känns det som att vi kommer att få det bra där.
Vi är inte så omständiga.
Livet leker, jag är tillfreds och lycklig med Nicklas och barnen och allt känns bara bättre och bättre för varje dag.
Semesten närmar sig med stormsteg och sen har vi ju dessutom en till semester att se fram emot över julen och det ska bli skita skita kul.
Det får vara allt.
Ha det så bra.
Kram
Har jag inte barnen så har jag Nicklas.
Midsommar har vi tillbringat i Umeå hos hans underbara vänner.
Kanonkul, trevliga och full rulle så tråkigt behöver man då aldrig ha. Det är ett sånt ställe där man känner sig välkommen och accepterad direkt.
Väldigt roliga dagar men nu har jag däremot haft häcken full sen vi kom hem. Och då menar jag inte bokstavligt då utan bara en massa att göra.
Jobbat på dagarna, städat och donat både i mitt och Nicklas hus på kvällarna och inte satt ner arslet förrän den här tiden och då är man så trött så det är bara lägga sig och sova.
Min darling är i Stockholm och jobbar i veckan, hos dom viktiga människorna på regeringskansliet, och barnen är hos sin far så det är ändå skönt att vara sysselsatt när man kommer hem.
Saknar dom alla fruktansvärt mycket och inser hur viktiga dom är för mig.
Har inte fått en enda kram eller ligga sked på 2 dagar nu och jag börjar ha abstinens av att kela och få lite närhet.
Imorgon ska jag iallafall följa med min kära son till tandläkaren och stjäla mig både pussar och kramar i massor.
Då ska jag också innan kvällen är kommen ha packat väskan för ett par dagar när norrmännen kommer som ska hyra huset av mig tills på söndag.
Ska bli riktigt kul att få bo med Nicklas i hans hus för omväxlings skull.
Trots att där ser ut lite si och så och inte är klart än så känns det som att vi kommer att få det bra där.
Vi är inte så omständiga.
Livet leker, jag är tillfreds och lycklig med Nicklas och barnen och allt känns bara bättre och bättre för varje dag.
Semesten närmar sig med stormsteg och sen har vi ju dessutom en till semester att se fram emot över julen och det ska bli skita skita kul.
Det får vara allt.
Ha det så bra.
Kram
Nu har jag tid
Hoppsan...det har visst gått ett tag.
Fick mig en mindre avhyvling på jobbet en dag pga mitt oseriösa bloggande och tänkte att jag skulle ta itu med det lite oftare men det försvann.
Nu kom jag på mig iallafall och ska se om jag kan hitta nåt vettigt att skriva om.
Vad har då hänt...hmmm...ganska mycket faktiskt.
Barnen har ju fått sitt efterlängtade sommarlov och har åkt till sin far igen. Veckorna med dom går alldeles för fort och nästa vecka har jag ju lovat Manne att få ha dom över midsommar så jag får nog bara rå om dom i 3 dagar innan dom far igen.
På jobbet har vi börjat med storstädningen.
Pust och stånk, det är ju himla kul egentligen för det blir ju så fint men det är enformigt och bitvis riktigt jävla trist men det är några veckor kvar innan man får ligga på latsidan och ha semester så det är bara att hålla god min och göra det man ska fram till dess.
(Hoppas att det är tillåtet att gnälla lite...kanske får en avhyvling för detta...?)
Imorgon har vi då sommarfest med jobbet på havsbadet och det blir ett skönt avbrott i städningen.
Det tar sig hos Nicklas också.
Nu väntar klinker och kakel i hallen och det skulle nog bli gjort i veckan lät det som.
Om bara 2 veckor ska vi bo där i några dagar när jag hyr ut huset under summergames och då bör det ju vara någorlunda beboeligt iallafall.
Den helgen är det dessutom tjejfest på planeringen. Vi får väl se hur många brudar vi får med oss på galej.
Annars är väl allt alldeles jättebra skulle jag säga.
Kan egentligen inte klaga på något alls.
Känner mig hemma i det förhållande jag lever i nu och även om mitt sketna förflutna hinner ikapp mig ibland och ger mig en våg av osäkerhet och rädsla över vad som komma skall så skulle jag inte för alla pengar i världen ha något ogjort under det år som gått med Nicklas.
För exakt ett år sen denna dag så hade jag fullt sjå med att sälja huset i Storfors.
Usch vilken hektisk tid det var.
Känns skönt att ha en sommar framför sig som känns trygg, glad och full av påhitt.
Det var länge sen jag var så förväntansfull och anser mig ha så mycket att se fram emot som nu.
Det får vara allt för idag, kanske imorgon eller för en vecka...vem vet.
Ni får ha överseende med att jag har annat att göra nuförtiden. ;)
Trevlig kväll!
Fick mig en mindre avhyvling på jobbet en dag pga mitt oseriösa bloggande och tänkte att jag skulle ta itu med det lite oftare men det försvann.
Nu kom jag på mig iallafall och ska se om jag kan hitta nåt vettigt att skriva om.
Vad har då hänt...hmmm...ganska mycket faktiskt.
Barnen har ju fått sitt efterlängtade sommarlov och har åkt till sin far igen. Veckorna med dom går alldeles för fort och nästa vecka har jag ju lovat Manne att få ha dom över midsommar så jag får nog bara rå om dom i 3 dagar innan dom far igen.
På jobbet har vi börjat med storstädningen.
Pust och stånk, det är ju himla kul egentligen för det blir ju så fint men det är enformigt och bitvis riktigt jävla trist men det är några veckor kvar innan man får ligga på latsidan och ha semester så det är bara att hålla god min och göra det man ska fram till dess.
(Hoppas att det är tillåtet att gnälla lite...kanske får en avhyvling för detta...?)
Imorgon har vi då sommarfest med jobbet på havsbadet och det blir ett skönt avbrott i städningen.
Det tar sig hos Nicklas också.
Nu väntar klinker och kakel i hallen och det skulle nog bli gjort i veckan lät det som.
Om bara 2 veckor ska vi bo där i några dagar när jag hyr ut huset under summergames och då bör det ju vara någorlunda beboeligt iallafall.
Den helgen är det dessutom tjejfest på planeringen. Vi får väl se hur många brudar vi får med oss på galej.
Annars är väl allt alldeles jättebra skulle jag säga.
Kan egentligen inte klaga på något alls.
Känner mig hemma i det förhållande jag lever i nu och även om mitt sketna förflutna hinner ikapp mig ibland och ger mig en våg av osäkerhet och rädsla över vad som komma skall så skulle jag inte för alla pengar i världen ha något ogjort under det år som gått med Nicklas.
För exakt ett år sen denna dag så hade jag fullt sjå med att sälja huset i Storfors.
Usch vilken hektisk tid det var.
Känns skönt att ha en sommar framför sig som känns trygg, glad och full av påhitt.
Det var länge sen jag var så förväntansfull och anser mig ha så mycket att se fram emot som nu.
Det får vara allt för idag, kanske imorgon eller för en vecka...vem vet.
Ni får ha överseende med att jag har annat att göra nuförtiden. ;)
Trevlig kväll!
Fett grym helg!
Som ungarna brukar säga.
Fniss, det är ju egentligen ett bra uttryck för en trevlig helg med vänner och bekanta.
Fredagkväll for vi till Beda o Robban med ryggsäcken fylld med öl och cider och satt där och surrade länge och väl och fick träffa Ögga och hans tjej. Det var ju ett år sen.
Himla kul.
Lördag blev vi bjudna till Roknäs på grillat till middag.
Inte dumt alls, supergott och trevligt där med fast jag var vindögd av trötthet redan innan vi for.
Blev sent där också så klockan var över 11 när jag slog upp ögonen i morse/dag.
Den här dagen bjuder på att mina älskade barn kommer hem!!!
Ordningen återställd igen och det känns skönt.
Kan inte riktigt fatta att det är examen på fredag och båda barnen ska upp ytterligare en klass till hösten och blir inte yngre i år heller.
Blir iallafall kul, det är nåt visst med att sitta där på examensdagen och se alla uppklädda och fina barn sjunga ut skolåret och få sommarlov.
Saras examen missar jag, det var inte tillåtet för föräldrar att komma till kyrkan så vi bestämde dejt i Bergsviken när hon är klar så ska vi fara och fika som vi alltid brukar.
Själv har jag 5 arbetsveckor kvar tills jag får gå på semester men det känns konstigt nog som att det är nära dit. Veckorna flyger fram nu och när skolan slutar och det blir tomt i lokalerna så kommer det att svischa till så är jag där.
Insåg nu när jag kollade igenom gamla blogginlägg att det är ganska precis ett år sen jag och Nicklas började dejta på allvar.
Det var efter hårdrocksfesten förra året som det blev mer och mer. Jag är väldigt glad över att han följde med mig hem om vi säger så. ;)
Tiden går fort som sagt.
Nu ska jag försöka städa lite innan alla kommer hem. Looks like shit kan man säga.
Ha en trevlig afton!
Dum-di-dum-di-dum
Jag håller på att bli gaaalen.
Jag är så rastlös, jag vankar runt och trampar och är allmänt orolig i kroppen.
Olustig känsla, det var ett tag sen.
Det känns precis som att jag är på ett löpband, springer och springer men tar mig ingen vart.
Står bara och stampar på samma plats hela tiden.
Varje dag är som en upprepning av den andra och det händer inget.
Det är barnfri vecka och mina solstrålar som annars pratar och behöver mig är inte här så då blir det så konstigt, otillräckligt och jag känner mig nästan övertalig.
Jag är säkert skitjobbig.
Jag ringer dom titt som tätt och jag går in i deras rum om kvällen och vill bara hitta dom där, känna glädjen i kroppen när man gett godnattkramen och blir tillbakaropad efter en till.
Den här veckan har varit jättejobbig utan dom.
Varenda kväll har jag bara velat lägga mig och grina när jag inser att det är så här det kommer att vara.
Kanske är därför jag känner strävan efter nåt nytt.
Något att se fram emot.
Något som kan förändra tillvaron bara litegrann så det blir bara lite ännu bättre, så kanske det kompenserar något jag saknar.
Vad?
Vet ej.
Det har varit mycket att tänka på,
många stunder då jag känt mig maktlös och inte vet vad jag ska göra för att räcka till och det är jobbigt.
Jag hatar att vara ensam har jag konstaterat.
Det blir många såna stunder tyvärr.
Bit ihop eller bryt ihop heter det och ibland blir det en mix av båda.
Man biter ihop bland folk och bryter ihop när man är ensam.
Nu ska jag bita ihop och göra lite nytta, sen kommer väl Nicklas hem såsmåningom.
Konstigt nog är jag van vid att vänta och vara ensam sen tidigare men det här är nåt speciellt.
Förut har jag aldrig känt bubblet av lycka i magen när det smäller i dörren och kärleken ropar hallå.
Jag är så rastlös, jag vankar runt och trampar och är allmänt orolig i kroppen.
Olustig känsla, det var ett tag sen.
Det känns precis som att jag är på ett löpband, springer och springer men tar mig ingen vart.
Står bara och stampar på samma plats hela tiden.
Varje dag är som en upprepning av den andra och det händer inget.
Det är barnfri vecka och mina solstrålar som annars pratar och behöver mig är inte här så då blir det så konstigt, otillräckligt och jag känner mig nästan övertalig.
Jag är säkert skitjobbig.
Jag ringer dom titt som tätt och jag går in i deras rum om kvällen och vill bara hitta dom där, känna glädjen i kroppen när man gett godnattkramen och blir tillbakaropad efter en till.
Den här veckan har varit jättejobbig utan dom.
Varenda kväll har jag bara velat lägga mig och grina när jag inser att det är så här det kommer att vara.
Kanske är därför jag känner strävan efter nåt nytt.
Något att se fram emot.
Något som kan förändra tillvaron bara litegrann så det blir bara lite ännu bättre, så kanske det kompenserar något jag saknar.
Vad?
Vet ej.
Det har varit mycket att tänka på,
många stunder då jag känt mig maktlös och inte vet vad jag ska göra för att räcka till och det är jobbigt.
Jag hatar att vara ensam har jag konstaterat.
Det blir många såna stunder tyvärr.
Bit ihop eller bryt ihop heter det och ibland blir det en mix av båda.
Man biter ihop bland folk och bryter ihop när man är ensam.
Nu ska jag bita ihop och göra lite nytta, sen kommer väl Nicklas hem såsmåningom.
Konstigt nog är jag van vid att vänta och vara ensam sen tidigare men det här är nåt speciellt.
Förut har jag aldrig känt bubblet av lycka i magen när det smäller i dörren och kärleken ropar hallå.
Sex, sexig, sexigare, sexigast, sur!
Barnledig igen.
Surt, ja, men för att liva upp lite här hemma då när jag helt plötsligt blev alldeles ensam när barnen for och Nicklas åkte hem till sitt så tänkte jag att nu jävlar, nu ska kläderna på.
Kläderna är av latex och nåt som Nicklas köpt för att piffa upp sexlivet nån gång då och då och visst, nog kan jag erkänna att jag sneglat på dessa ibland när jag varit in i garderoben och tänkt att shit, det där kan bli läckert, så nu hade jag gott om tid att försöka få på mig denna bångstyriga outfit en gång för alla.
Har redan provat att ta på mig en handske tidigare men det verkade ju som ett alldeles omöjligt uppdrag och jag gav upp redan efter att fingrarna inte tog sig längre än till där handleden skulle vara och fick sen veta att man måste pudra sig för att få på sig grejorna.
JA MEN DÅ SÅ, då blir det ju lätt.
Kyss mig i arslet!
Har nu stått i duschen och pudrat mig, sett allmänt fånig ut där jag ska försöka bli sexig för min karl, lirkat och försökt att ens få dessa kläder att separera från varandra och på alla sätt och vis försökt forcera på mig allt till slut.
Slutade med ett trasigt byxben och en rosenrasande Linda som helt tappat sugen på att strutta fram i nåt sexigt och överraska sin kära.
Vilka jävla skitgrejor.
Nåja, nu har jag då provat det och skulle hemskt gärna vilja se Nicke försöka sig på det där.
Nä, det blir till att bara lägga sig ner och bresa om ilskan hinner lägga sig innan han kommer hem.
Det är enkelt, relativt snyggt och jag är redo för att ta emot på några sekunder.
Japp, så blir det.
Godkväll!
Surt, ja, men för att liva upp lite här hemma då när jag helt plötsligt blev alldeles ensam när barnen for och Nicklas åkte hem till sitt så tänkte jag att nu jävlar, nu ska kläderna på.
Kläderna är av latex och nåt som Nicklas köpt för att piffa upp sexlivet nån gång då och då och visst, nog kan jag erkänna att jag sneglat på dessa ibland när jag varit in i garderoben och tänkt att shit, det där kan bli läckert, så nu hade jag gott om tid att försöka få på mig denna bångstyriga outfit en gång för alla.
Har redan provat att ta på mig en handske tidigare men det verkade ju som ett alldeles omöjligt uppdrag och jag gav upp redan efter att fingrarna inte tog sig längre än till där handleden skulle vara och fick sen veta att man måste pudra sig för att få på sig grejorna.
JA MEN DÅ SÅ, då blir det ju lätt.
Kyss mig i arslet!
Har nu stått i duschen och pudrat mig, sett allmänt fånig ut där jag ska försöka bli sexig för min karl, lirkat och försökt att ens få dessa kläder att separera från varandra och på alla sätt och vis försökt forcera på mig allt till slut.
Slutade med ett trasigt byxben och en rosenrasande Linda som helt tappat sugen på att strutta fram i nåt sexigt och överraska sin kära.
Vilka jävla skitgrejor.
Nåja, nu har jag då provat det och skulle hemskt gärna vilja se Nicke försöka sig på det där.
Nä, det blir till att bara lägga sig ner och bresa om ilskan hinner lägga sig innan han kommer hem.
Det är enkelt, relativt snyggt och jag är redo för att ta emot på några sekunder.
Japp, så blir det.
Godkväll!
Bit ihop eller bryt ihop
Jag är less...har ingen som helst lust, ork eller vilja att ta och börja om med städning.
Har städat hela dagen förutom då jag lagade middag och fick en stunds välbehövlig vila på soffan.
Disken efter maten står kvar där jag lämnade den och huset ekar tomt när barnen och Nicklas farit iväg.
Ibland är det bara blääää.
Jag saknar att ha lite rutiner, lite puschande från någon som kan få mig att sträcka på ryggen och ta itu med det som måste göras och framförallt att ha någon att göra det med.
Jag förstår, jag accepterar och jag kämpar också även om jag kan gnälla och tycka att det är jobbigt vissa dagar att vara ensam och själv fixa och dona.
Jag brukade inte tycka att det var jobbigt att vara själv. Där ett tag kände jag nästan tvärtom att det var skönt och att all skit och hur det såg ut runt omkring mig var mitt eget och jag fick själv ta hand om det en vacker dag när jag ides.
Men nu är det annorlunda.
Men å andra sidan är jag ju inte själv. Bara tills alla kommer hem nångång på kvällskvisten.
Man får tycka vad man vill och känna hur man vill men det är ändå lite tabu när man väl gör det och det känns som att jag missunnar dom jag tycker om i att ifrågasätta och förmedla.
Saker och ting görs inte av sig självt sägs det...och tro mig...är det nån som vet det så är det jag.
Och själv är INTE bäste dräng.
It takes two to tango.
"I want him everywhere and if he's beside me
I know I need never care
But to love him is to need him everywhere
Knowing that love is to share"
/The Beatles
Så sant
Sommar sommar sommar!
Har haft en svettig dag på jobbet idag. Det är ju hur varmt som helst!
Har knappt 7 veckor kvar till semestern och det är bara hoppas att finvädret håller i sig.
Var ganska trött och smått less på att svettas så när jag kom hem pratade jag med mina barn som var hos mig och väntade på sin far och sen la jag mig och vilade i en timma på soffan.
Nicklas jobbar sent idag och imorgon så jag har inte så mycket att göra.
Hans bil är obesiktad och han har min så om man ska nånstans så får jag ta cykeln och det ides jag inte idag så efter vila blev det arbete igen och nu är en del av gården krattad iallafall.
Nu har jag gjort en fruktsallad och ska slänga mig i duschen.
Sen blir det till att se dom desperata och äta lite nyttig frukt för en gångs skull.
Man får se om man går ut och fortsätter kratta sen i väntan på kvällens höjdpunkt...skeden. =)
Ha en trevlig kväll!
Har knappt 7 veckor kvar till semestern och det är bara hoppas att finvädret håller i sig.
Var ganska trött och smått less på att svettas så när jag kom hem pratade jag med mina barn som var hos mig och väntade på sin far och sen la jag mig och vilade i en timma på soffan.
Nicklas jobbar sent idag och imorgon så jag har inte så mycket att göra.
Hans bil är obesiktad och han har min så om man ska nånstans så får jag ta cykeln och det ides jag inte idag så efter vila blev det arbete igen och nu är en del av gården krattad iallafall.
Nu har jag gjort en fruktsallad och ska slänga mig i duschen.
Sen blir det till att se dom desperata och äta lite nyttig frukt för en gångs skull.
Man får se om man går ut och fortsätter kratta sen i väntan på kvällens höjdpunkt...skeden. =)
Ha en trevlig kväll!
Chills
Ja hörni, nu var det lääänge sen jag skrev.
Har inte haft nån lust i det fina sommarvädret och det har varit barnvecka så jag har liksom inte varken tid eller lust att sitta vid datorn alls.
Ju mer jag har tänkt på det här med bloggen och lösenord ju mer korkad känner jag mig. Vaddå, jag har ju all rätt att skriva precis som jag vill så om jag nu får nåt mer il på en vecka och ska skriva så tror jag att jag tar bort det där och skriver öppet igen. Jag skiter faktiskt i vem som läser och vad ni tycker bara jag får slippa prata om det på arbetstid när jag ska ha lönesamtal åtminstone.
Har vart långledig.
Fy 17 så skönt!
Inte har vi haft otur med vädret heller när vi fått sol och hundra grader varmt nästan hela helgen.
Firade Nicklas födelsedag ute på hans gård igår och det var så varmt och svettigt så man bara suckade. Hade inte rakat benen heller så det var långbyxor som gällde för mig in på eftermiddagen.
En jättetrevlig dag med hans familj och vänner och min mor och far var för första gången dit och inspekterade.
Jag och barnen grattade han på lördagen med middag på Golden. Det enda han sa att han ville ha när jag frågade var kalsonger och jag vägrade så det fick bli mat och mys. Åt världens godaste planka så jag tror att han blev nöjd.
Däremot så fick jag uppleva mitt livs värsta stund i helgen.
Har aldrig någonsin varit så rädd, så sårbar eller känt sån fruktansvärt ångest på en och samma gång.
Av hänsyn till mina barn vill jag inte skriva vad det handlar om men känner ändå att jag vill skriva lite om det och få ur mig känslor.
Det är alla föräldrars skräck att ett barn ska dö före en själv, att måsta leva med saknaden och veta att man aldrig mer får se sin son eller dotter.
Jag har landat och inser att mina älskade barn finns här med mig men har även fått insikt i att det inte är en självklarhet och att jag som mamma kommer att värdera varje sekund med dom mer än jag redan gjort.
Tyvärr så kommer veckan att bli tung och jag blir då och då påmind om hur det kunnat vara och jag får hjärtklappning när jag inser att jag måste vara ifrån dom en hel vecka och har ingen kontroll över vad dom gör eller hur dom mår, för det måste jag ibland se på dom för att få veta något.
Har drömt hemska drömmar och vaknat genomsvettig med skräcken i kroppen och jag kan bara vara tacksam för att omständigheterna gjorde att det blev som det blev.
Jag vet inte vem jag varit eller i vilket skick om jag inte träffat Nicklas.
Speciellt såna här gånger så är jag så otroligt glad och uppskattar verkligen att jag har honom.
Allt kan kännas piss och jag kan vara ledsen, arg eller allmänt nere och när han kommer blir det alltid bättre. Ibland för att jag bara tycker om den person han är, glad och skojig, och ibland för att jag får ventilera mina tankar och funderingar med han och han lyssnar och stöttar mig när jag är vek och det ger mig mitt självförtroende tillbaka och jag tar i med nya tag.
Nä, det där får vara allt för idag.
Glöm inte bort era nära och kära.
Ett barn som kritiseras
lär sig att fördöma.
Ett barn som får stryk
lär sig att slåss.
Ett barn som hånas
lär sig blyghet.
Ett barn som utsätts för ironi
får dåligt samvete.
Men ett barn som får uppmuntran
lär sig förtroende.
Ett barn som möts med tolerans
lär sig tålamod.
Ett barn som får beröm
lär sig att uppskatta.
Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa.
Ett barn som får känna vänskap
lär sig vänlighet.
Ett barn som får uppleva trygghet
lär sig tilltro.
Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig känna kärlek i världen.
Har inte haft nån lust i det fina sommarvädret och det har varit barnvecka så jag har liksom inte varken tid eller lust att sitta vid datorn alls.
Ju mer jag har tänkt på det här med bloggen och lösenord ju mer korkad känner jag mig. Vaddå, jag har ju all rätt att skriva precis som jag vill så om jag nu får nåt mer il på en vecka och ska skriva så tror jag att jag tar bort det där och skriver öppet igen. Jag skiter faktiskt i vem som läser och vad ni tycker bara jag får slippa prata om det på arbetstid när jag ska ha lönesamtal åtminstone.
Har vart långledig.
Fy 17 så skönt!
Inte har vi haft otur med vädret heller när vi fått sol och hundra grader varmt nästan hela helgen.
Firade Nicklas födelsedag ute på hans gård igår och det var så varmt och svettigt så man bara suckade. Hade inte rakat benen heller så det var långbyxor som gällde för mig in på eftermiddagen.
En jättetrevlig dag med hans familj och vänner och min mor och far var för första gången dit och inspekterade.
Jag och barnen grattade han på lördagen med middag på Golden. Det enda han sa att han ville ha när jag frågade var kalsonger och jag vägrade så det fick bli mat och mys. Åt världens godaste planka så jag tror att han blev nöjd.
Däremot så fick jag uppleva mitt livs värsta stund i helgen.
Har aldrig någonsin varit så rädd, så sårbar eller känt sån fruktansvärt ångest på en och samma gång.
Av hänsyn till mina barn vill jag inte skriva vad det handlar om men känner ändå att jag vill skriva lite om det och få ur mig känslor.
Det är alla föräldrars skräck att ett barn ska dö före en själv, att måsta leva med saknaden och veta att man aldrig mer får se sin son eller dotter.
Jag har landat och inser att mina älskade barn finns här med mig men har även fått insikt i att det inte är en självklarhet och att jag som mamma kommer att värdera varje sekund med dom mer än jag redan gjort.
Tyvärr så kommer veckan att bli tung och jag blir då och då påmind om hur det kunnat vara och jag får hjärtklappning när jag inser att jag måste vara ifrån dom en hel vecka och har ingen kontroll över vad dom gör eller hur dom mår, för det måste jag ibland se på dom för att få veta något.
Har drömt hemska drömmar och vaknat genomsvettig med skräcken i kroppen och jag kan bara vara tacksam för att omständigheterna gjorde att det blev som det blev.
Jag vet inte vem jag varit eller i vilket skick om jag inte träffat Nicklas.
Speciellt såna här gånger så är jag så otroligt glad och uppskattar verkligen att jag har honom.
Allt kan kännas piss och jag kan vara ledsen, arg eller allmänt nere och när han kommer blir det alltid bättre. Ibland för att jag bara tycker om den person han är, glad och skojig, och ibland för att jag får ventilera mina tankar och funderingar med han och han lyssnar och stöttar mig när jag är vek och det ger mig mitt självförtroende tillbaka och jag tar i med nya tag.
Nä, det där får vara allt för idag.
Glöm inte bort era nära och kära.
Ett barn som kritiseras
lär sig att fördöma.
Ett barn som får stryk
lär sig att slåss.
Ett barn som hånas
lär sig blyghet.
Ett barn som utsätts för ironi
får dåligt samvete.
Men ett barn som får uppmuntran
lär sig förtroende.
Ett barn som möts med tolerans
lär sig tålamod.
Ett barn som får beröm
lär sig att uppskatta.
Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa.
Ett barn som får känna vänskap
lär sig vänlighet.
Ett barn som får uppleva trygghet
lär sig tilltro.
Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig känna kärlek i världen.
Äntligen tisdag...
...för då är det onsdag imorgon och då är det sista arbetsdagen för veckan!
Jag har tagit flexledigt på fredag och kan snabbt räkna ut att det blir 4 dagar utan måsten och förhoppningsvis en hel del mys, grillning och kvalitetstid med mina kära.
Dotra har redan börjat sin planering med sovfrämmande, sova borta och kompisar (antagligen dygnet runt) och Emil han är ju nästan aldrig själv heller så dom lär ju vara på vift mest gissar jag. Men men, vad ska man sitta hemma med oss för?
Just nu så har jag sill-schweemen.
Sill, potäter, röra och ägg till middag och det var så länge sen så jag åt massor och blev alldeles för mätt. Är ganska ställd just nu, Nicklas bil har pajat vilket innebär att han lånat min och det enda sättet för mig att ta mig till Bersika där det finns folk att umgås med är ju då med cykel och det blåser aaaningen för mycket för att jag ska orka det så det blir nog till att sitta här och vänta...och vänta...och vänta, tills det kommer hem någon. Suck.
Där kommer vi då till ett aktuellt ämne som kom upp på min kompis blogg.
BEHOV.
Hmm, ja det är ju något som alla har. Jag jobbar väldigt mycket på att tillfredsställa andras behov har jag märkt. Om jag ska vara självkritisk så är det nog så att jag gör det hela tiden och tänker inte ens mycket på att jag faktiskt har saker själv som jag mår sämre och bättre av.
Ska jag må toppen så finns det några små saker som jag gör.
1. Ser till att vara kring mina barn och Nicklas.
2. Vänner. En kaffe, ringa någon och surra och kolla läget, käka nåt eller bara glo på tv. Spelar ingen roll, det får mig att må bra iallafall.
3. Jobba. Det är skit ibland, kul ibland och sådär ibland, men jag skulle inte vilja tappa det! Träffar en massa folk i alla åldrar hela dagen och får surra och skratta och leka. Man vet ju hur trist det är att bara vara sjuk några dagar.
4. Jävlas. Jag gillar att busa. Driva med folk och spela små spratt. Tyvärr så är det inte så ofta jag kommer till skott nuförtiden men när jag väl gör det så mår jag så jävla väl. Så är det.
5. Sex. Ett måste. Jag visste tidigare också att jag behöver det och mår bra av det men vet nu att jag mår ännu bättre med nån som vill ha det med mig också. Jag behöver inte boka en tid om man säger så.
6. Mat. Godis. Fika. Ja, där behöver jag inte precisera mer än så.
Sen finns det ju en massa andra saker som man mer eller mindre kräver för att ha ett drägligt liv. Men det är så mycket och så olika från person till person så det är ju en hel vetenskap.
Det är ju också så att mår dom som är runt omkring dig bra så får du det alltid tillbaka på ett eller annat sätt.
"Seduce my mind and you can have my body,
find my soul and I'm yours forever"
Då tar jag nya tag.
Nu blidde det på det här viset att jag vill ha lite ändringar här med lösenord. Jag har ju fått lite aja baja tidigare pga att jag skrivit om en arbetsplats här i vissa sammanhang, i och för sig inte på något för mig dåligt sätt egentligen, bara med glimten i ögat men tydligen uppfattas jag som oseriös och det blev lite sura miner angående detta. Tog bort vad som inte var passande och trodde allt var frid och fröjd med det.
Men icke sa Nicke,
på mitt lönesamtal i veckan så blev det mer prat om min blogg och vad som stod där eftersom chefen fått höra ett och annat på en fest som hon sa, och där kan jag tycka att det blir lite fel för hur det än är, vad jag än skriver eller inte skriver så har jag rätt att ha åsikter och tycka precis vad jag vill utan att det ska bli ett samtalsämne som ska vara jobbrelaterat och därför så valde jag detta.
Det är rent patetiskt att jag som privatperson ska måsta sitta och försvara mig och mitt liv, för det är ju det jag skriver om här på bloggen.
Ibland är det uppåt, vissa dagar neråt, ibland kanske lite ironi och av och till är jag upprörd över saker men vaddå, det är väl alla?
Får man inte vara det och skriva om det?
Anledningen till att jag började blogga är ju faktiskt för att folk skulle få veta vad jag känner, tycker och hur det tar sig efter en jobbig tid i livet och jag har inte hört annat än positiva saker heller.
Ni som läser har ju precis som jag en rätt att tycka vad ni vill och det accepterar jag ju också, jag har ju dock valt att vara öppen och offentlig med denna blogg och det jag inte skriver men ändå tycker...det vill jag ju ha för mig själv.
Måttet var rågat för mig när hon (chefen) började ifrågasätta om jag insåg att min dotter kanske läser som att jag skulle vara helt bakom flötet och inte tänkt på det,
nu är det ju så att det jag skriver inte är några lögner eller att jag hittar på en massa bara för att fylla ut texten utan skulle det nu vara så så är det ju inte nåt som vi inte pratat om jag och hon och givetvis så är det inget som kan bli någon överraskning för henne om så skulle vara fallet.
Vet inte om det var det hon menade utan kanske mer om mina fester, sexuella halleluja-moments eller tankar om mig själv, men är man 14 år så är man väl medveten om både alkohol och sex och jag tror inte att hon tar illa upp för att mamma sysslar med sånt.
Och skulle det uppdagas så måste jag ju ta ett snack med henne och helt enkelt förklara att jag gör allt för mina barn men slutar med det är inte en av dom sakerna, tyvärr.
Sönna är det då.
Nu kommer det antagligen att vara många i eran närhet, alla ni 9 stycken som ville ha uppgifterna för att komma in på bloggen, som vill veta det genom er istället för att skriva ut sitt namn eller kontakta mig personligen för detta, och jag skulle vilja att ni respekterar att jag gör det här av en anledning och isåfall hänvisar till min mail eller ger dom mitt telefonnummer så att jag själv får ge ut det.
Nu blir det en kaffekopp ute i solen, livet är bra underbart ibland. =)
Kram
Men icke sa Nicke,
på mitt lönesamtal i veckan så blev det mer prat om min blogg och vad som stod där eftersom chefen fått höra ett och annat på en fest som hon sa, och där kan jag tycka att det blir lite fel för hur det än är, vad jag än skriver eller inte skriver så har jag rätt att ha åsikter och tycka precis vad jag vill utan att det ska bli ett samtalsämne som ska vara jobbrelaterat och därför så valde jag detta.
Det är rent patetiskt att jag som privatperson ska måsta sitta och försvara mig och mitt liv, för det är ju det jag skriver om här på bloggen.
Ibland är det uppåt, vissa dagar neråt, ibland kanske lite ironi och av och till är jag upprörd över saker men vaddå, det är väl alla?
Får man inte vara det och skriva om det?
Anledningen till att jag började blogga är ju faktiskt för att folk skulle få veta vad jag känner, tycker och hur det tar sig efter en jobbig tid i livet och jag har inte hört annat än positiva saker heller.
Ni som läser har ju precis som jag en rätt att tycka vad ni vill och det accepterar jag ju också, jag har ju dock valt att vara öppen och offentlig med denna blogg och det jag inte skriver men ändå tycker...det vill jag ju ha för mig själv.
Måttet var rågat för mig när hon (chefen) började ifrågasätta om jag insåg att min dotter kanske läser som att jag skulle vara helt bakom flötet och inte tänkt på det,
nu är det ju så att det jag skriver inte är några lögner eller att jag hittar på en massa bara för att fylla ut texten utan skulle det nu vara så så är det ju inte nåt som vi inte pratat om jag och hon och givetvis så är det inget som kan bli någon överraskning för henne om så skulle vara fallet.
Vet inte om det var det hon menade utan kanske mer om mina fester, sexuella halleluja-moments eller tankar om mig själv, men är man 14 år så är man väl medveten om både alkohol och sex och jag tror inte att hon tar illa upp för att mamma sysslar med sånt.
Och skulle det uppdagas så måste jag ju ta ett snack med henne och helt enkelt förklara att jag gör allt för mina barn men slutar med det är inte en av dom sakerna, tyvärr.
Sönna är det då.
Nu kommer det antagligen att vara många i eran närhet, alla ni 9 stycken som ville ha uppgifterna för att komma in på bloggen, som vill veta det genom er istället för att skriva ut sitt namn eller kontakta mig personligen för detta, och jag skulle vilja att ni respekterar att jag gör det här av en anledning och isåfall hänvisar till min mail eller ger dom mitt telefonnummer så att jag själv får ge ut det.
Nu blir det en kaffekopp ute i solen, livet är bra underbart ibland. =)
Kram
