Livat värre.
Har en hel ungskock i soffan.
Fnittriga, busiga och i full gång med att proppa i sig ostbollar och karra medans dom kollar på Paradise Hotel och lär sig en massa dumheter. Hrmf.
Själv så har jag just kommit hem efter att ha hämtat Sara från stan. En hel vetenskap att få en vettig beskrivning på var dom skulle hämtas dock,
slutade med att jag stannade bilen vid konsum Djupviken och väntade på att dom skulle komma promenerandes dit istället.
Lustiga barn också, Sara ringde hem och frågade om Julia kunde sova över och det skulle väl gå bra. Till saken hörde att Julia inte var med Sara hos kompisen på Djupviken (vilket jag trodde) utan blev avsläppt här och har tillbringat dom senaste 2 timmarna med Emil och Jim.
Hmm, ja så kan man också göra.
Har kollat in Robinson finalen. Har inte följt med riktigt men sett dom senaste avsnitten så i brist på annat så fick det bli kvällens underhållning.
Hans gick ju segrande ur tävlingen denna gång, säkert bra för vissa och piss för andra men jag är ju helt övertygad om att han saknar några getter så jag är imponerad.
Det måste ni ju hålla med om ni som sett det där, han ser ju allmänt efterbliven ut när han sitter och flinar sådär.
Om så är fallet så anser jag att han är en värdig vinnare.
Nicklas är borta ikväll. Dricker bira med grabbarna.
Kan inte påstå att jag är utan sällskap med alla ungar att trängas med i soffan, men det blir lite konstigt att sätta på en film och inte ha han bredvid sig att mysa med.
Tänk så fort man vänjer sig med det.
Å andra sidan så blir det desto trevligare när han kommer hem igen. Längtar redan. =)
Har varit där idag och hjälpt till med att skotta spån, igen...rackarns osis han har.
Det finns visst inga genvägar.
Är otroligt imponerad av hans uthållighet och kämparglöd med detta projekt. Jag är inte säker på att jag hade orkat slutföra hälften.
Försöker att vara hjälpsam så gott det går och tycker att det är kul, har sett så mycket fiffiga saker på den här tiden han hållt på som jag inte hade en aning om att det existerade.
Det är mätmojänger, skärmojänger, magnetmojänger och gud vet allt.
Jag var nog impad av regelsökaren som jag lånade hem från vaktmästarna, som i och för sig visade reglar lite här och var, men ändå.
Här hemma hos mig är det stiltje på renoveringsfronten.
Har inget il alls även om jag skulle behöva göra lite tapetsering och målning här och var.
Har ett mörker i köket.
All el är urkopplad sen väggen revs och nu har lampan till fläkten också gått så när vi skulle laga middag idag fick jag gå och hämta Emils fönsterlampa. Riktigt dystert kan man säga.
Börjar till och med bli less på att tända ljusen varenda dag för att se vad man stoppar i munnen och då är det dåligt.
Imorgon är planen att åka och hälsa på Monika i nya lyan och kolla hur det ser ut där.
Nu ska jag bädda till barnen, lägga mig i sängen och kolla TV och antagligen somna per omgående. Vaknar nog när älsklingen kommer hem och kryper ner.
Hon säger det så bra om känslan av att vara kär, Linda i Köping.
"Man får inte glömma pussarna. Inte ens på söndagar."
Sen lägger hon till: Usch, alla killar retas.
Puss å kram
Inte nu igen!
Nu har det inträffat igen. En av Saras bekanta har tagit livet av sig. Hennes 7-åriga syster hade hittat henne dinglande från en snara.
Vad fan är det som händer? Inte ska väl barn i tonåren gå omkring och ta bort sig???
Fruktansvärt.
Veckan har gått jättefort och imorgon är det äntligen helg igen och barnen kommer!
Det har varit allt annat än lugnt under min barnlediga vecka.
Idag är enda dagen som jag inte varit hos Nicklas och hjälpt till med nåt. Har däremot varit och handlat upp lite inför helgen.
Känner mig gode så vimmelkantig just nu. Nicklas lagade middag idag (mums!) och hade bjudit hit sin mor också och när vi ätit så blev det skeden i soffan och vi vaknade just före 19.
Skönt men man blir ju lite slapp efteråt.
Nu lär man ju vara trött tills det egentligen är dax att sova och då blir man väl pigg då istället.
Men det kanske bara är bra det eftersom jag haft kärleken flåsande i öronen under vilstunden och...ja...jag är ju lite speciell. *Fniss*
I helgen börjar Monken flytta och både jag och Emil har inte längre nån kompis kvar här i Hortlax. Eller jo, det har vi ju förstås egentligen, men ingen som vi umgås med så mycket.
Blir såklart tråkigt, speciellt för grabbarna som brukar ha så roligt tillsammans.
Men men, det enda man kan göra är ju att önska lycka till med flytten.
Nu ska jag ta itu med tvätten och slökolla på Robinson en stund medans jag väntar på Nicke.
Tillägnar dagens låt till alla barn, men lite extra till Sara som saknar sin vän Ellinor. Det är en hård värld. Och det lär knappast bli lättare.
Ha det!
Vad fan är det som händer? Inte ska väl barn i tonåren gå omkring och ta bort sig???
Fruktansvärt.
Veckan har gått jättefort och imorgon är det äntligen helg igen och barnen kommer!
Det har varit allt annat än lugnt under min barnlediga vecka.
Idag är enda dagen som jag inte varit hos Nicklas och hjälpt till med nåt. Har däremot varit och handlat upp lite inför helgen.
Känner mig gode så vimmelkantig just nu. Nicklas lagade middag idag (mums!) och hade bjudit hit sin mor också och när vi ätit så blev det skeden i soffan och vi vaknade just före 19.
Skönt men man blir ju lite slapp efteråt.
Nu lär man ju vara trött tills det egentligen är dax att sova och då blir man väl pigg då istället.
Men det kanske bara är bra det eftersom jag haft kärleken flåsande i öronen under vilstunden och...ja...jag är ju lite speciell. *Fniss*
I helgen börjar Monken flytta och både jag och Emil har inte längre nån kompis kvar här i Hortlax. Eller jo, det har vi ju förstås egentligen, men ingen som vi umgås med så mycket.
Blir såklart tråkigt, speciellt för grabbarna som brukar ha så roligt tillsammans.
Men men, det enda man kan göra är ju att önska lycka till med flytten.
Nu ska jag ta itu med tvätten och slökolla på Robinson en stund medans jag väntar på Nicke.
Tillägnar dagens låt till alla barn, men lite extra till Sara som saknar sin vän Ellinor. Det är en hård värld. Och det lär knappast bli lättare.
Ha det!
Varning för tankestorm!
Idag har hela förmiddagen gått åt till gå omkring och nöta problem när jag har städat för mig själv.
Emils skolbyte ger mig ingen ro, inte för att något är bestämt än men jag hör på han att det lutar åt att göra pappa nöjd och glad.
Han verkar inte ha fått förklarat för sig vad som kan lösas iallafall.
Med detta så följer ju följdfrågor också som jag inte riktigt kan sätta på plats eftersom dom inte går att förutse.
Först och främst så är det ju grabben som ska bli nöjd. Självklart.
Just nu funkar allt bara fint med det mesta. Dom har vant sig med Nicklas i "familjen" och frågar ofta efter han när han är hemma hos sig och jobbar, speciellt på kvällen när det börjar bli sängdax, kompisar har dom men inte precis några varken i Hortlax eller Blåsmark men dom sysselsätter sig med sina "gamla" och där finns det många. Jag vet inte riktigt vad vi ska kalla oss.
Sambo, njae, han har ju sitt men det är ju inte så beboeligt nu utan kök och rörigt.
Särbo, njae, han vaknar här, somnar här, äter här och tillbringar all annan tid hos mig.
Hur ska det bli när han är "klar" med allt då?
Då kanske det inte är så självklart längre att vara här hela tiden.
Just nu känns mitt hus som en fristad där vi kan lata oss och röra oss fritt utan en massa byggnationer och sånt. Men det är ju mitt hus och jag känner inte att jag kan ställa en massa krav på honom att göra en massa, han har ju sitt hus att jobba på.
Där rullade ju tanken fram då också om vi skulle flytta ihop framöver, vad händer då om Emil byter skola. Då uppstår samma problem igen för då måste han flytta om igen, antingen tillbaka till Bergsviken eller till Blåsmark för att vara berättigad till skolstjuss.
Emil har drygt 3 år kvar innan han börjar högstadiet och det känns jättelänge.
Om allt funkar så här bra och känns rätt om tex 1 år till, vill vi vänta 3 år då innan vi slår våra påsar ihop?
För byter pojken skola så blir det så.
Då flyttar jag ingenstans. Han ska inte behöva flänga omkring för att vi tjorvar.
Undras om den tanken har slagit mitt ex, antagligen inte för då borde han se nackdelarna med byte även om det skulle bli så att vi kanske inte flyttar nånstans.
Dessutom så är det inte säkert att jag bor kvar här hursomhelst.
Många frågor och funderingar.
Självklart så kan man ju inte veta säkert, men jag vet då att jag inte vill byta bort det vi har idag.
Är det så här det kommer att vara så vill jag iallafall flytta ihop med Nicklas. Om det då är där, här eller i en skokartong spelar ingen roll.
Det är inte det det handlar om.
Man kommer långt med kärlek och trygghet. Jag vill bara ha lugn.
Det här är ju som vanligt MINA tankar och vad jag känner, vad han anser och har för tankar om framtiden har jag inget med att göra och tänker inte lägga mig i om han inte själv har funderingar.
Jag blir då inte yngre och tänker försöka åtminstonde att ta tillvara på varenda dag.
Jag har missat så mycket och tänker inte gå och dra benen efter mig och inte tänka på vad jag vill uppnå.
Hur ska jag veta vad min son egentligen vill?
Jag får då ont i magen...
Tjing.
Slut på friden
Söndag igen då bara så där.
Fredagkväll började jag dricka från mina cider när jag satt i min ensamhet efter att ha lämnat barnen. Nicklas var hemma och jobbade på.
När han väl kom så for vi till Lövan och surrade och tog några till.
Klev upp före tuppen (i mina ögon, kl. 8) på lördagmorgon för att Nicklas skulle och hämta en snöslunga som han köpt men den var helt plötsligt tydligen såld så vi la oss på soffan och slappade och somnade om.
Åkte till han och skulle få nåt gjort så jag stod i garaget och målade.
Inte så mycket man är betrodd med att klara av så jag gör det jag kan iallafall. Det är ju kul att få hjälpa till med något.
Idag fortsätter arbetet med innertaket och han har farit och hämtat sin bror som ska hjälpa han och jag ska ta itu med mitt eget en stund och göra bort lite städning innan min arbetsvecka börjar med precis just det.
Nu är det ju bara vi i veckan så det blir inte lika stökigt, då kanske man inte behöver hålla på så mycket med det.
Sen åker jag och ser om jag kan bidra med något hemma hos honom.
Har haft det ganska så lugn på piss och bajsfronten med katterna. Endast en bajskorv på Emils tröja...nåja, man får vara glad över det lilla. Ska ändå höra med Mattias idag när han kan tänkas ha tid att avliva dom.
Jag ska inte behöva gå och kolla var dom har gjort sina behov varenda dag. Sist jag städade hittade jag piss lite överallt och tyvärr så verkar det som att dom inte riktigt känner sig trygga och mår riktigt bra så det känns som att det är enda utvägen.
Varken jag eller Nicklas klarar av att följa med på dödsdagen så jag vet inte riktigt hur vi ska göra med det.
Nä nu ska dammsugarn fram, sängkläderna ut på vädring och tvätten vikas så ni får ha en bra dag!
Och återigen, ni är sämst på att skriva kommentarer.
Fredagkväll började jag dricka från mina cider när jag satt i min ensamhet efter att ha lämnat barnen. Nicklas var hemma och jobbade på.
När han väl kom så for vi till Lövan och surrade och tog några till.
Klev upp före tuppen (i mina ögon, kl. 8) på lördagmorgon för att Nicklas skulle och hämta en snöslunga som han köpt men den var helt plötsligt tydligen såld så vi la oss på soffan och slappade och somnade om.
Åkte till han och skulle få nåt gjort så jag stod i garaget och målade.
Inte så mycket man är betrodd med att klara av så jag gör det jag kan iallafall. Det är ju kul att få hjälpa till med något.
Idag fortsätter arbetet med innertaket och han har farit och hämtat sin bror som ska hjälpa han och jag ska ta itu med mitt eget en stund och göra bort lite städning innan min arbetsvecka börjar med precis just det.
Nu är det ju bara vi i veckan så det blir inte lika stökigt, då kanske man inte behöver hålla på så mycket med det.
Sen åker jag och ser om jag kan bidra med något hemma hos honom.
Har haft det ganska så lugn på piss och bajsfronten med katterna. Endast en bajskorv på Emils tröja...nåja, man får vara glad över det lilla. Ska ändå höra med Mattias idag när han kan tänkas ha tid att avliva dom.
Jag ska inte behöva gå och kolla var dom har gjort sina behov varenda dag. Sist jag städade hittade jag piss lite överallt och tyvärr så verkar det som att dom inte riktigt känner sig trygga och mår riktigt bra så det känns som att det är enda utvägen.
Varken jag eller Nicklas klarar av att följa med på dödsdagen så jag vet inte riktigt hur vi ska göra med det.
Nä nu ska dammsugarn fram, sängkläderna ut på vädring och tvätten vikas så ni får ha en bra dag!
Och återigen, ni är sämst på att skriva kommentarer.
Fredag...till vilken nytta?
Blev en ganska så lugn dag på jobbet idag eftersom förmiddagen bestod av ett möte mitt i allt.
Skyndade hem klockan 15 för att hinna träffa barnen ett tag innan dom skulle iväg till Manne. Provade en ny taktik idag och skulle se om det kanske hjälpte mot ilskan och hjärtesorgen som jag alltid har när dom far. Jag kramade om dom utanför huset och gick aldrig in och träffade den som orsakat situationen.
Men inte hjälpte det.
Kommer man hem till ett tyst och tomt hus igen och deppar ihop, som vanligt...
Nästa gång jag kommer hem och har lämnat barnen vill jag att det ska vara fullt i vänner här, musik och skratt istället så kanske man slipper få varenda fredag förstörd varannan vecka.
Tick tack tick tack.
Nu är det ganska precis ett år sen som dom började smygträffas. Enligt dom.
Tänk vad tiden går fort!
Då kan man ju vända på pessimisten och inse hur fort man kan bli lycklig igen också.
För 8 månader sen var man ett vrak, eller innan det åtminstonde, och nu får man ibland slå sig i huvudet och undra om det verkligen är sant att man har det så bra.
TÄNK om det är så att man levt i halva sitt liv med en och samma karl och sen hittar rätt bara så där och kan dela resten av sitt liv med denna.
Skulle ju vara fantastiskt om det vore så, jag som gruvade så mycket för att börja träffa nån igen. Celibat är liksom inte min grej.
Återstår att se det.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta för mig.
En del av mig vill lägga mig och sova, en del vill fara och ranta, en del vill inte göra nåt annat än att sura resten av kvällen och sen vill jag dricka upp mina cider och roa mig på det sättet.
Ska börja med en dusch nu och tvätta bort matoset som stinker från mig efter att ha varit och hämtat pizza på Palazzo. Urk.
Lägger in värsta meslåten idag men den får mig att tänka tillbaka på en period för sisådär 9 år sen när jag var väldigt lycklig i mitt liv.
När jag hörde den idag på radion så flinade jag för mig själv och insåg att jag är nog lika bubblande glad idag ändå.
Enda klagomålet jag egentligen har är ju att vara barnlös då och då. Tänk er för innan ni önskar att slippa era barn för att ni är less. Ni vill inte vara utan dom.
Sug och svälj, trevlig helg!
Skyndade hem klockan 15 för att hinna träffa barnen ett tag innan dom skulle iväg till Manne. Provade en ny taktik idag och skulle se om det kanske hjälpte mot ilskan och hjärtesorgen som jag alltid har när dom far. Jag kramade om dom utanför huset och gick aldrig in och träffade den som orsakat situationen.
Men inte hjälpte det.
Kommer man hem till ett tyst och tomt hus igen och deppar ihop, som vanligt...
Nästa gång jag kommer hem och har lämnat barnen vill jag att det ska vara fullt i vänner här, musik och skratt istället så kanske man slipper få varenda fredag förstörd varannan vecka.
Tick tack tick tack.
Nu är det ganska precis ett år sen som dom började smygträffas. Enligt dom.
Tänk vad tiden går fort!
Då kan man ju vända på pessimisten och inse hur fort man kan bli lycklig igen också.
För 8 månader sen var man ett vrak, eller innan det åtminstonde, och nu får man ibland slå sig i huvudet och undra om det verkligen är sant att man har det så bra.
TÄNK om det är så att man levt i halva sitt liv med en och samma karl och sen hittar rätt bara så där och kan dela resten av sitt liv med denna.
Skulle ju vara fantastiskt om det vore så, jag som gruvade så mycket för att börja träffa nån igen. Celibat är liksom inte min grej.
Återstår att se det.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta för mig.
En del av mig vill lägga mig och sova, en del vill fara och ranta, en del vill inte göra nåt annat än att sura resten av kvällen och sen vill jag dricka upp mina cider och roa mig på det sättet.
Ska börja med en dusch nu och tvätta bort matoset som stinker från mig efter att ha varit och hämtat pizza på Palazzo. Urk.
Lägger in värsta meslåten idag men den får mig att tänka tillbaka på en period för sisådär 9 år sen när jag var väldigt lycklig i mitt liv.
När jag hörde den idag på radion så flinade jag för mig själv och insåg att jag är nog lika bubblande glad idag ändå.
Enda klagomålet jag egentligen har är ju att vara barnlös då och då. Tänk er för innan ni önskar att slippa era barn för att ni är less. Ni vill inte vara utan dom.
Sug och svälj, trevlig helg!
2 uppstigningar kvar
Å vilken bra dag det har varit idag!
Pigg och alert och inget suck och stånk på jobbet. Känns skönt att man börjar bli sitt vanliga jag igen.
Tröttmössan min fick jag däremot väcka när jag hade lunch...orättvist.
Morgonen är ju alltid jobbig och då skulle man gärna ligga kvar i värmen hur länge som helst.
Har knappt varit hemma ens idag.
Fixade middag och sen var jag till Monken och kollade till barnen hennes medans dom var och hämtade några möbler hon köpt.
For sen till Nicklas och kollade in vad som hänt i köket senaste dagarna. Han har jobbat på bra.
Det kommer att bli kanonfint det där när det är klart.
Väl där så gjorde jag dagens andra goda gärning när Anna messade och frågade om jag kunde komma och sitta där ett tag när Valentina sov. Hon skulle på ICA och hämta ut ett paket. Tänkte hon iallafall men det hade inte kommit.
Lönsamt ändå för jag fick med mig kvällens snask hem, en påse chilinötter.
Det börjar närma sig helg igen...barnen far till sin pappa och den här fredagen ska jag banne mig ha nåt planerat så jag inte sitter hemma här ensam och deppar.
Annars så ska det bli skönt med helg igen och sovmorgon.
Har inte så mycket mer att orda om.
Barnen ska isäng och jag likaså när min kramkamrat kommer.
Så nu väntar bara mys och holabalo innan det är sovdax.
Avslutar med några roliga felskickade sms som jag ramlade över nyss.
Till: Mamma
Sms: Omar kom i munnen på mig i går så jag blev tvungen att svälja. Det var inte alls så farligt som du sa. Jag gillade det :P
Svar: Vad jag vet har vi inte pratat om sånt där ännu. Kanske ska göra det i kväll.
Förklaring: Skickade fel till min mamma istället för min polare som tydligen inte gillar samma saker som mig. Mamma pratade om sex hela kvällen sen. Blev jobbigt och kände mig bra obekväm.
************
Till: Mamma
Sms: Jag har big problem nu. Har haft dicken åt vänster i kallingarna hela tiden och nu är den lite sne åt det hållet. Den ser lite ut som en brio tågbanesväng. Hur gör jag den till normalt rak igen.
Svar: Jag har inget riktigt bra svar på det där hjärtat.
Förklaring: Fatta att jag skickade ett sms om min sneda kuk till min mor. Det är så bizzart så det finns inte. Rodnar när jag tänker på det
*************
Dubbelkolla nästa gång ni skickar. Har själv lyckats för ett tag sen...
Godkväll!
Pigg och alert och inget suck och stånk på jobbet. Känns skönt att man börjar bli sitt vanliga jag igen.
Tröttmössan min fick jag däremot väcka när jag hade lunch...orättvist.
Morgonen är ju alltid jobbig och då skulle man gärna ligga kvar i värmen hur länge som helst.
Har knappt varit hemma ens idag.
Fixade middag och sen var jag till Monken och kollade till barnen hennes medans dom var och hämtade några möbler hon köpt.
For sen till Nicklas och kollade in vad som hänt i köket senaste dagarna. Han har jobbat på bra.
Det kommer att bli kanonfint det där när det är klart.
Väl där så gjorde jag dagens andra goda gärning när Anna messade och frågade om jag kunde komma och sitta där ett tag när Valentina sov. Hon skulle på ICA och hämta ut ett paket. Tänkte hon iallafall men det hade inte kommit.
Lönsamt ändå för jag fick med mig kvällens snask hem, en påse chilinötter.
Det börjar närma sig helg igen...barnen far till sin pappa och den här fredagen ska jag banne mig ha nåt planerat så jag inte sitter hemma här ensam och deppar.
Annars så ska det bli skönt med helg igen och sovmorgon.
Har inte så mycket mer att orda om.
Barnen ska isäng och jag likaså när min kramkamrat kommer.
Så nu väntar bara mys och holabalo innan det är sovdax.
Avslutar med några roliga felskickade sms som jag ramlade över nyss.
Till: Mamma
Sms: Omar kom i munnen på mig i går så jag blev tvungen att svälja. Det var inte alls så farligt som du sa. Jag gillade det :P
Svar: Vad jag vet har vi inte pratat om sånt där ännu. Kanske ska göra det i kväll.
Förklaring: Skickade fel till min mamma istället för min polare som tydligen inte gillar samma saker som mig. Mamma pratade om sex hela kvällen sen. Blev jobbigt och kände mig bra obekväm.
************
Till: Mamma
Sms: Jag har big problem nu. Har haft dicken åt vänster i kallingarna hela tiden och nu är den lite sne åt det hållet. Den ser lite ut som en brio tågbanesväng. Hur gör jag den till normalt rak igen.
Svar: Jag har inget riktigt bra svar på det där hjärtat.
Förklaring: Fatta att jag skickade ett sms om min sneda kuk till min mor. Det är så bizzart så det finns inte. Rodnar när jag tänker på det
*************
Dubbelkolla nästa gång ni skickar. Har själv lyckats för ett tag sen...
Godkväll!
Byta tjänster?
Ännu en skitjobbig dag på arbetet. Jag är inte i toppform efter förkylningen och vill bara sova och detta jag planerade.
Dök i soffan efter jobbet men det blev bara 15 minuters sova så det enda det förde med sig var huvudvärk.
Nicklas var snäll och fixade middagen idag.
Jag har total blackout vad gäller mat just nu och hittar ingen inspiration till nya roliga maträtter så jag är less.
Less är jag även på ämnet städa...man borde nog kanske hitta nåt annat att jobba med ändå.
Det är inte kul att komma hem efter en hel dags städande till...en hel kvälls städande typ.
Alltid är det något som behöver göras och gör man det inte så får man dubbelt tillbaka. Ni vet hur det är.
Jag kan avundas dom som får lämna jobbet när dom slutar för dagen även om jag trivs bra med det men man skulle ändå haft nytta av dom där hushållsnära tjänsterna.
Däremot så tycker jag ju att det är rätt skoj att städa borta så jag tänkte att man kanske kan byta städning med någon. DET är väl en bra idé? Hahahaha. Någon kommer hem till mig och gör mina sysslor och så kommer jag hem till någon och gör deras.
Skulle vara mycket bättre iallafall.
Tänk att få säga åt nån vad dom ska göra. Fantastiskt.
I brist på städil så blev det att baka brownies.
Så nu har jag och barnen fikat och nu är det bara att börja varva ner för sängen.
Trots en tidig kväll igår så var jag tröttare än tröttast i morse och skulle helst bara legat kvar och snarkat ikapp med Nicklas...
Ha en trevlig kväll!
Natti natti.
Dök i soffan efter jobbet men det blev bara 15 minuters sova så det enda det förde med sig var huvudvärk.
Nicklas var snäll och fixade middagen idag.
Jag har total blackout vad gäller mat just nu och hittar ingen inspiration till nya roliga maträtter så jag är less.
Less är jag även på ämnet städa...man borde nog kanske hitta nåt annat att jobba med ändå.
Det är inte kul att komma hem efter en hel dags städande till...en hel kvälls städande typ.
Alltid är det något som behöver göras och gör man det inte så får man dubbelt tillbaka. Ni vet hur det är.
Jag kan avundas dom som får lämna jobbet när dom slutar för dagen även om jag trivs bra med det men man skulle ändå haft nytta av dom där hushållsnära tjänsterna.
Däremot så tycker jag ju att det är rätt skoj att städa borta så jag tänkte att man kanske kan byta städning med någon. DET är väl en bra idé? Hahahaha. Någon kommer hem till mig och gör mina sysslor och så kommer jag hem till någon och gör deras.
Skulle vara mycket bättre iallafall.
Tänk att få säga åt nån vad dom ska göra. Fantastiskt.
I brist på städil så blev det att baka brownies.
Så nu har jag och barnen fikat och nu är det bara att börja varva ner för sängen.
Trots en tidig kväll igår så var jag tröttare än tröttast i morse och skulle helst bara legat kvar och snarkat ikapp med Nicklas...
Ha en trevlig kväll!
Natti natti.
*Fniss*
Jag har blivit jävlat sämst på att blogga.
Men ni måste ju förstå att jag har fått ett liv nu, ett väldigt bra sådant dessutom och jag har så fullt upp med att kramas och gosa hela tiden så datorn är inte precis vad som lockar.
Igårkväll så var det precis som vanligt så där underbart att krypa till kojs med min darling...ett tag...;)
Jag vet vad det handlar om när man börjar tänka på saker och inte kan släppa det, det räcker med att det är första arbetsdagen efter semestern, då kan jag bara inte sova.
Nu har ju Nicklas köket i huvudet.
Det ska väl vändas och vridas och hur ska det bli och hur ska jag göra med det o.s.v, så när jag klev upp där strax efter klockan 6 (och sovit som en kratta jag med) så hade han just slumrat till på soffan.
Stackare. Nu har han iallafall varit till Umeå idag och fixat med att beställa köket så nu kanske problemet är ur världen så man slipper vakna och tänka: Mäh, vars är min sked?
Hoppas det gick bra alltihopa och att han orkar köra framförallt när han varit vaken hela natten. Han har nämligen inte kommit hem än men som tur är så har han brorsan med sig som kan ta över annars.
Jag och Sara har varit ute med Wilma nu efter middagen.
Jag hade ett paket att hämta från min syster och vovven har ju varit inne mestadels hela dagen så hon var uppåt värre nu när det började droppa in folk.
Tog kopplet och promenerade iväg, eller snarare flög fram gjorde Sara och vi kom på att hon antagligen skulle kunna dra Sara med slalomskidorna och få trötta ut sig ordentligt.
Sagt och gjort, när vi kom hem så stod Sara startklar med slalommunderingen när jag kastade iväg Wilmas pinne...och satan vad hon tyckte det var skoj. Hunden garvade garanterat lika mycket som oss och nu är hon ändå lite trött.
På vägen mot affärn så behövde hon tydligen lätta på trycket efter maten och la en kabel vid grannens postlåda och till min förskräckelse ser jag nån som kommer och går och tänker att jag måste plocka upp det.
Människan börjar prata med mig när jag står och försöker se ut som att jag ska ta mitt ansvar och sen ser jag ju att det är Nisse. Hohoho, perfekt. Den bajskorven ligger då kvar än. =)
Arbetsdagen har varit sjukt lång och jobbig.
Kroppen är inställd på typ 12 timmars sömn/natt och resten soffliggning så benen har inte riktigt följt med idag.
Nu är den då gjord och nu börjar städningen hemma då som vanligt.
Ska ta itu med mina sysslor och sen ska jag nog baka brownies som min älskade syster skickade med i paketet. Blanda med vatten typ. Mums.
Tjing.
Men ni måste ju förstå att jag har fått ett liv nu, ett väldigt bra sådant dessutom och jag har så fullt upp med att kramas och gosa hela tiden så datorn är inte precis vad som lockar.
Igårkväll så var det precis som vanligt så där underbart att krypa till kojs med min darling...ett tag...;)
Jag vet vad det handlar om när man börjar tänka på saker och inte kan släppa det, det räcker med att det är första arbetsdagen efter semestern, då kan jag bara inte sova.
Nu har ju Nicklas köket i huvudet.
Det ska väl vändas och vridas och hur ska det bli och hur ska jag göra med det o.s.v, så när jag klev upp där strax efter klockan 6 (och sovit som en kratta jag med) så hade han just slumrat till på soffan.
Stackare. Nu har han iallafall varit till Umeå idag och fixat med att beställa köket så nu kanske problemet är ur världen så man slipper vakna och tänka: Mäh, vars är min sked?
Hoppas det gick bra alltihopa och att han orkar köra framförallt när han varit vaken hela natten. Han har nämligen inte kommit hem än men som tur är så har han brorsan med sig som kan ta över annars.
Jag och Sara har varit ute med Wilma nu efter middagen.
Jag hade ett paket att hämta från min syster och vovven har ju varit inne mestadels hela dagen så hon var uppåt värre nu när det började droppa in folk.
Tog kopplet och promenerade iväg, eller snarare flög fram gjorde Sara och vi kom på att hon antagligen skulle kunna dra Sara med slalomskidorna och få trötta ut sig ordentligt.
Sagt och gjort, när vi kom hem så stod Sara startklar med slalommunderingen när jag kastade iväg Wilmas pinne...och satan vad hon tyckte det var skoj. Hunden garvade garanterat lika mycket som oss och nu är hon ändå lite trött.
På vägen mot affärn så behövde hon tydligen lätta på trycket efter maten och la en kabel vid grannens postlåda och till min förskräckelse ser jag nån som kommer och går och tänker att jag måste plocka upp det.
Människan börjar prata med mig när jag står och försöker se ut som att jag ska ta mitt ansvar och sen ser jag ju att det är Nisse. Hohoho, perfekt. Den bajskorven ligger då kvar än. =)
Arbetsdagen har varit sjukt lång och jobbig.
Kroppen är inställd på typ 12 timmars sömn/natt och resten soffliggning så benen har inte riktigt följt med idag.
Nu är den då gjord och nu börjar städningen hemma då som vanligt.
Ska ta itu med mina sysslor och sen ska jag nog baka brownies som min älskade syster skickade med i paketet. Blanda med vatten typ. Mums.
Tjing.
Myslördag
Blir ett kort inlägg idag.
Har mest bara vandrat omkring idag och varit rastlös. Vaknade klockan 8 och Nicklas sov till 13 så det var några timmar att döda med barnen innan jag bussade dom i sängen så dom fick väcka han som bara barn kan =)
Det blev mycket hopp och studs kan jag säga...hahaha.
Nu väntar jag mina kära vänner på besök. Linda och Anna ska komma hit och surra och ta en liten med oss.
Svärmor är även hitbjuden på middag så det kommer att bli en kanonkväll!
Lägger in en tryckare åt er idag så ni får kramas.
Ha en trevlig kväll!
Kram♥
Har mest bara vandrat omkring idag och varit rastlös. Vaknade klockan 8 och Nicklas sov till 13 så det var några timmar att döda med barnen innan jag bussade dom i sängen så dom fick väcka han som bara barn kan =)
Det blev mycket hopp och studs kan jag säga...hahaha.
Nu väntar jag mina kära vänner på besök. Linda och Anna ska komma hit och surra och ta en liten med oss.
Svärmor är även hitbjuden på middag så det kommer att bli en kanonkväll!
Lägger in en tryckare åt er idag så ni får kramas.
Ha en trevlig kväll!
Kram♥
Flashback
Det här är skit, usch och blä och orättvist.
Nu sitter jag här. Nicklas ska ut och jag mår pyton.
Jag vill inte missunna han något, han är underbar men jag är nog förstörd, tilliten och min egen självkänsla är kaputt.
Det är ju där man byts ut, på krogen där alla är unga och snygga och glada.
Han tycker ju inte om att gå ut, i varje fall inte med mig så jag hoppas att dom får kul.
Jag är jätteledsen för att jag lät det gå så långt med exet så att jag förnedrat mig själv till den gräns att jag inte kan koppla av och lita på någon.
Jag hör så mycket skit och ser så mycket skit så det inte är konstigt att man börjar fundera på hur människor är funtade när dom fått i sig sprit och diverse.
Barnen sover och jag kommer antagligen att somna på soffan med min panikångest eller vad det då är, men han har då tänkt att komma och sova med mig när partyt är över och det är ju alltid nåt.
Det här är inte kul, det kan ställa till med stora problem och det gör ju inte saken bättre att alla talar om för mig vilken skit han är.
Jag lyssnar inte, jag dömer inte men jag har tyvärr inte bra erfarenheter och måste lära mig igen att lita på någon och tro att jag kanske är mer än en husfru och en passupp för någon innan det här ger sig och jag hoppas att både jag och han har ork och tid med att handskas med det här.
Jag pratar ju inte om det.
Givetvis sa jag att det var ok att han for ut, för det är det, men jag kan inte säga att det känns tryggt. Det lär ju visa sig med tiden om det är det.
För jag är en människokännare numera. Jag vet, jag känner och jag ser om det är bra. Ingen lurar mig. Jag känner mig verkligen omtyckt och jag tror att jag är det men där spriten går in går vettet ut för många. Jag hoppas att det inte gäller oss. För det är ju meningen att det ska vara vi. Så känns det.
Antagligen sitter jag här och låter tankarna rusa iväg och oroar mig i onödan.
Nicklas är inte mitt ex och bör bli respekterad för den han är och som han beter sig mot mig, jag vet, men det är skitjobbigt att vara kär. Att på nytt älska någon och riskera att förlora igen.
Hade han inte betytt något så hade jag inte brytt mig.
Det här är MITT problem, observera, han har inte gjort något för att jag ska tänka så här, men tyvärr så är jag så jävla len och lojal så jag har förstört mina egna tankar om mig själv och vad jag kan tänkas vara värd så det går ut över honom också.
Men det går om så fort jag känner hans armar omkring mig och allt är som vanligt igen.
Jag är bara så rädd ibland, så rädd att jag inte ska vara bra nog för han också.
Hjärnan är fantastisk men också jävligt sjuk många gånger.
Den går inte att trilla bort hur mycket man än vill, men den glömmer med tiden och jag hoppas att mitt förflutna ska falla in i dimman snart också.
Nu sitter jag här. Nicklas ska ut och jag mår pyton.
Jag vill inte missunna han något, han är underbar men jag är nog förstörd, tilliten och min egen självkänsla är kaputt.
Det är ju där man byts ut, på krogen där alla är unga och snygga och glada.
Han tycker ju inte om att gå ut, i varje fall inte med mig så jag hoppas att dom får kul.
Jag är jätteledsen för att jag lät det gå så långt med exet så att jag förnedrat mig själv till den gräns att jag inte kan koppla av och lita på någon.
Jag hör så mycket skit och ser så mycket skit så det inte är konstigt att man börjar fundera på hur människor är funtade när dom fått i sig sprit och diverse.
Barnen sover och jag kommer antagligen att somna på soffan med min panikångest eller vad det då är, men han har då tänkt att komma och sova med mig när partyt är över och det är ju alltid nåt.
Det här är inte kul, det kan ställa till med stora problem och det gör ju inte saken bättre att alla talar om för mig vilken skit han är.
Jag lyssnar inte, jag dömer inte men jag har tyvärr inte bra erfarenheter och måste lära mig igen att lita på någon och tro att jag kanske är mer än en husfru och en passupp för någon innan det här ger sig och jag hoppas att både jag och han har ork och tid med att handskas med det här.
Jag pratar ju inte om det.
Givetvis sa jag att det var ok att han for ut, för det är det, men jag kan inte säga att det känns tryggt. Det lär ju visa sig med tiden om det är det.
För jag är en människokännare numera. Jag vet, jag känner och jag ser om det är bra. Ingen lurar mig. Jag känner mig verkligen omtyckt och jag tror att jag är det men där spriten går in går vettet ut för många. Jag hoppas att det inte gäller oss. För det är ju meningen att det ska vara vi. Så känns det.
Antagligen sitter jag här och låter tankarna rusa iväg och oroar mig i onödan.
Nicklas är inte mitt ex och bör bli respekterad för den han är och som han beter sig mot mig, jag vet, men det är skitjobbigt att vara kär. Att på nytt älska någon och riskera att förlora igen.
Hade han inte betytt något så hade jag inte brytt mig.
Det här är MITT problem, observera, han har inte gjort något för att jag ska tänka så här, men tyvärr så är jag så jävla len och lojal så jag har förstört mina egna tankar om mig själv och vad jag kan tänkas vara värd så det går ut över honom också.
Men det går om så fort jag känner hans armar omkring mig och allt är som vanligt igen.
Jag är bara så rädd ibland, så rädd att jag inte ska vara bra nog för han också.
Hjärnan är fantastisk men också jävligt sjuk många gånger.
Den går inte att trilla bort hur mycket man än vill, men den glömmer med tiden och jag hoppas att mitt förflutna ska falla in i dimman snart också.
Till döden skiljer oss åt...
I dessa tider med separationer och förhållandedispyter så hamnar man ju givetvis själv i funderartagen då och då.
Jag kan inte klaga, absolut inte, för här går "samboskapet" hur bra som helst. Tycker då jag iallafall.
Har ju tydligen ett par saker jag måste jobba på för att han ska vara riktigt nöjd...;)
Skämt åsido.
Det är inte lätt och även om jag är jättelycklig just nu och tycker att jag får det jag behöver och blir behandlad som jag förtjänar så finns det dagar när jag kan känna mig osäker och fundera jag med.
Det finns mycket i bagaget sen tidigare som jag kan bli påmind om när det gäller vissa saker, och vissa saker har jag redan blivit varse om att det kanske är något som man måste antingen acceptera när man ska ha en karl eller så vara utan.
Eller hoppas på att man är så pass betydelsefull för någon så dom kanske kan ändra sig för min skull.
Nu har vi provat på att i princip vara sambos sen jag flyttade in i detta hus och den jag är att bo med idag är den jag kommer att vara om 10 år också.
Antingen så duger det, är jättebra eller så är man i någons ögon perfekt. Det beror väl på vad man har för krav och förväntningar på den man förväntas leva med.
Jag har många gånger svårt att tro att jag någonsin kommer att vara perfekt för någon.
Varken utseendemässigt eller den personlighet man har.
Jag kommer (tyvärr) aldrig att ha en kropp som en 20 åring igen, bristningarna och hängtuttarna kommer att vara det som får duga för den som ska stå ut med mig, för jag gör inga operationer och sopar undan spåren efter mina barns födelse, och jag kommer alltid att tänka som en kärring också som har 2 barn så tråkigare blir man ju också.
Jag tror ändå att jag egentligen har ganska bra självkänsla, men dagens samhälle där alla strävar efter det perfekta livet och den perfekta världen får mig att bli skeptisk. Är det bara jag som är nöjd för småsaker?
Jag har däremot inga krav alls förutom att bli kärleksfullt behandlad.
Ytligheten kan inte jämföras med vad man har i hjärnan och då kör jag hellre på den linjen. Kärleken har inga mått.
Jag skulle ju inte ha nån karl men nu blev det så och jag är glad över att jag har han.
Man får bara hoppas att den dagen som han inte längre är nöjd (om den kommer) och vill ut på äventyr, är man nog att avsluta först och leker sedan.
Nu har man tagit värsta chansningen för jag vill inte separera igen, och det känns super!
Chansar man inget vinner man inget och det perfekta livet i den perfekta världen finns tyvärr bara på film, men man kan göra så gott man kan och behandla varann med respekt och älskar man någon så kan man inte undgå att visa det för det är allt man vill och tänker på.
Hoppas att det går bra för alla, inklusive oss.
Vem är då jag?
Googlade "Linda är" och dom första träffarna lyder:
*Linda är död
*Linda är världens vackraste
*Linda är gravid!
*Linda är besatt av sitt utseende.
Inte ett enda rätt men jag har då iallafall ett av världens vackraste inre. För jag är snäll. Dumsnäll. Hehe.
Ha en trevlig kväll.
Jag kan inte klaga, absolut inte, för här går "samboskapet" hur bra som helst. Tycker då jag iallafall.
Har ju tydligen ett par saker jag måste jobba på för att han ska vara riktigt nöjd...;)
Skämt åsido.
Det är inte lätt och även om jag är jättelycklig just nu och tycker att jag får det jag behöver och blir behandlad som jag förtjänar så finns det dagar när jag kan känna mig osäker och fundera jag med.
Det finns mycket i bagaget sen tidigare som jag kan bli påmind om när det gäller vissa saker, och vissa saker har jag redan blivit varse om att det kanske är något som man måste antingen acceptera när man ska ha en karl eller så vara utan.
Eller hoppas på att man är så pass betydelsefull för någon så dom kanske kan ändra sig för min skull.
Nu har vi provat på att i princip vara sambos sen jag flyttade in i detta hus och den jag är att bo med idag är den jag kommer att vara om 10 år också.
Antingen så duger det, är jättebra eller så är man i någons ögon perfekt. Det beror väl på vad man har för krav och förväntningar på den man förväntas leva med.
Jag har många gånger svårt att tro att jag någonsin kommer att vara perfekt för någon.
Varken utseendemässigt eller den personlighet man har.
Jag kommer (tyvärr) aldrig att ha en kropp som en 20 åring igen, bristningarna och hängtuttarna kommer att vara det som får duga för den som ska stå ut med mig, för jag gör inga operationer och sopar undan spåren efter mina barns födelse, och jag kommer alltid att tänka som en kärring också som har 2 barn så tråkigare blir man ju också.
Jag tror ändå att jag egentligen har ganska bra självkänsla, men dagens samhälle där alla strävar efter det perfekta livet och den perfekta världen får mig att bli skeptisk. Är det bara jag som är nöjd för småsaker?
Jag har däremot inga krav alls förutom att bli kärleksfullt behandlad.
Ytligheten kan inte jämföras med vad man har i hjärnan och då kör jag hellre på den linjen. Kärleken har inga mått.
Jag skulle ju inte ha nån karl men nu blev det så och jag är glad över att jag har han.
Man får bara hoppas att den dagen som han inte längre är nöjd (om den kommer) och vill ut på äventyr, är man nog att avsluta först och leker sedan.
Nu har man tagit värsta chansningen för jag vill inte separera igen, och det känns super!
Chansar man inget vinner man inget och det perfekta livet i den perfekta världen finns tyvärr bara på film, men man kan göra så gott man kan och behandla varann med respekt och älskar man någon så kan man inte undgå att visa det för det är allt man vill och tänker på.
Hoppas att det går bra för alla, inklusive oss.
Vem är då jag?
Googlade "Linda är" och dom första träffarna lyder:
*Linda är död
*Linda är världens vackraste
*Linda är gravid!
*Linda är besatt av sitt utseende.
Inte ett enda rätt men jag har då iallafall ett av världens vackraste inre. För jag är snäll. Dumsnäll. Hehe.
Ha en trevlig kväll.
Jag brinner
Jag är så helvetes jävla förbannad och besviken och rosenrasande så mitt huvud antagligen snart exploderar.
VARFÖR skaffar man barn om man tror att allt ska vara enkelt?
Finns det nåt som heter enkelt om man skaffat barn skulle jag vilja fråga. Vad jag vet så är det kört på den fronten för hur snälla och medgörliga barn man än har så ska man hela tiden ligga före i händelserna och tänker konstant på vad man gör, hur man gör och vad man kan göra bättre när det handlar om sina barn.
Därför kan jag inte fatta, ÖVERHUVUDTAGET, hur fan man kan sitta och diskutera saker som kan lösas med sina barn för att dom ska göra det enkelt för dig.
Ordagrant så upplyste jag igår min snart exmake om att skolbyte blir det tal om när Emil själv vill och känner sig redo så vi får snällt vänta tills den dagen kommer.
Nu skulle det ju lösa sig med resor till och från skolan ändå, så då är det ju lugnt.
Lik förbannat så hör jag hur Emil idag sitter i bilen när jag ska köra hem dom till sin pappa och återberättar varenda ord som han sagt och hur han säger att han nog måste byta efter sommaren. "För det blir ju enklare då."
Bullshit.
Kunde väl kanske ha kollat upp sånt innan man rusar iväg och köper ett hus där det kanske inte är det lättaste att ta sig för egen maskin.
Självklart skulle det vara jävligt enkelt för mig med givetvis som har skolorna bara ett stenkast härifrån men har inte dom fått vara med om nog snart?
Det har ju varit rörigt på den där sidan från dag 1 i friheten om man kan kalla det så och är fortfarande inflyttning och utflyttningar huller om buller.
Kanske skulle sitta fint med lite struktur och ordning i hemmet först innan man ska börja med ytterligare omständigheter för barna med skolbyten.
Kan verka som en banal sak att tjafsa om men när man hör vad som rör sig i huvudet på barnen när dom kommer hit ibland så kan jag tycka att tryggheten med skolan och alla vänner som han haft i alla år faktiskt kan vara bra när det hänt så mycket på så kort tid.
Hade åtminstonde varit kul om han varit engagerad i att lösa det istället för att sätta käppar i hjulet och bli förbannad på mig som iallafall försöker.
Det enkla är inte alltid det bästa och det är det som gör mig rasande när man kan kläcka ur sig sånt och gå den vägen om och om igen på grund av sitt eget ego.
Ni får ursäkta, men där ser vi ju hur det går då också.
Jag är helvetes len när det gäller det mesta men när det handlar om barnen känner jag att det inte riktigt är läge att vara det och kommer att ta reda på hur det egentligen är med viljan hos Emil innan det blir nåt byte överhuvudtaget.
Han ska göra det för att han vill och inte för att det är enkelt för nån annan.
Han trivs jättebra, är hur duktig som helst, har alla sina vänner där och skolan i sig är hundra gånger trevligare än den i Hortlax.
Jag vill bara att han ska må bra och känna sig hemma någonstans i detta nya, säkert lite skrämmande liv med sin mamma och pappa på olika platser.
Sånt här får mig att tappa sugen.
Det är som jag sagt tidigare att ibland så känns det som att man är ensam i allt det här med att fostra och planera för barnen.
Så fort det är nåt som inte passar herrn så blir han som ett barn själv och går inte att prata med.
Jag vet inte, är det fånigt att oroa sig?
Ska man ändra på något som fungerar så himla bra?
Ska man ta det med en klackspark och tänka "vi kan väl prova, om det inte funkar kan han ju byta igen", är DET en bra lösning?
Att börja flytta i skolor också OM han inte skulle trivas.
Som vanligt blir mitt fåniga och lena jag osäker, så vad tycker ni?
Är jag fjantig eller bara sund?
Kram
VARFÖR skaffar man barn om man tror att allt ska vara enkelt?
Finns det nåt som heter enkelt om man skaffat barn skulle jag vilja fråga. Vad jag vet så är det kört på den fronten för hur snälla och medgörliga barn man än har så ska man hela tiden ligga före i händelserna och tänker konstant på vad man gör, hur man gör och vad man kan göra bättre när det handlar om sina barn.
Därför kan jag inte fatta, ÖVERHUVUDTAGET, hur fan man kan sitta och diskutera saker som kan lösas med sina barn för att dom ska göra det enkelt för dig.
Ordagrant så upplyste jag igår min snart exmake om att skolbyte blir det tal om när Emil själv vill och känner sig redo så vi får snällt vänta tills den dagen kommer.
Nu skulle det ju lösa sig med resor till och från skolan ändå, så då är det ju lugnt.
Lik förbannat så hör jag hur Emil idag sitter i bilen när jag ska köra hem dom till sin pappa och återberättar varenda ord som han sagt och hur han säger att han nog måste byta efter sommaren. "För det blir ju enklare då."
Bullshit.
Kunde väl kanske ha kollat upp sånt innan man rusar iväg och köper ett hus där det kanske inte är det lättaste att ta sig för egen maskin.
Självklart skulle det vara jävligt enkelt för mig med givetvis som har skolorna bara ett stenkast härifrån men har inte dom fått vara med om nog snart?
Det har ju varit rörigt på den där sidan från dag 1 i friheten om man kan kalla det så och är fortfarande inflyttning och utflyttningar huller om buller.
Kanske skulle sitta fint med lite struktur och ordning i hemmet först innan man ska börja med ytterligare omständigheter för barna med skolbyten.
Kan verka som en banal sak att tjafsa om men när man hör vad som rör sig i huvudet på barnen när dom kommer hit ibland så kan jag tycka att tryggheten med skolan och alla vänner som han haft i alla år faktiskt kan vara bra när det hänt så mycket på så kort tid.
Hade åtminstonde varit kul om han varit engagerad i att lösa det istället för att sätta käppar i hjulet och bli förbannad på mig som iallafall försöker.
Det enkla är inte alltid det bästa och det är det som gör mig rasande när man kan kläcka ur sig sånt och gå den vägen om och om igen på grund av sitt eget ego.
Ni får ursäkta, men där ser vi ju hur det går då också.
Jag är helvetes len när det gäller det mesta men när det handlar om barnen känner jag att det inte riktigt är läge att vara det och kommer att ta reda på hur det egentligen är med viljan hos Emil innan det blir nåt byte överhuvudtaget.
Han ska göra det för att han vill och inte för att det är enkelt för nån annan.
Han trivs jättebra, är hur duktig som helst, har alla sina vänner där och skolan i sig är hundra gånger trevligare än den i Hortlax.
Jag vill bara att han ska må bra och känna sig hemma någonstans i detta nya, säkert lite skrämmande liv med sin mamma och pappa på olika platser.
Sånt här får mig att tappa sugen.
Det är som jag sagt tidigare att ibland så känns det som att man är ensam i allt det här med att fostra och planera för barnen.
Så fort det är nåt som inte passar herrn så blir han som ett barn själv och går inte att prata med.
Jag vet inte, är det fånigt att oroa sig?
Ska man ändra på något som fungerar så himla bra?
Ska man ta det med en klackspark och tänka "vi kan väl prova, om det inte funkar kan han ju byta igen", är DET en bra lösning?
Att börja flytta i skolor också OM han inte skulle trivas.
Som vanligt blir mitt fåniga och lena jag osäker, så vad tycker ni?
Är jag fjantig eller bara sund?
Kram
Ge dig nu...
...dumma förkylning!
Jag är så less att inte orka nåt, snora, hosta och svettas. Efter städningen hemma igår var jag helt slut och jag blir frustrerad och sur när jag inte har den energi som jag brukar.
Pitehälsan ringde mig nyss och skulle tala om hur proverna såg ut som jag tog strax före jul med tanke på mina ämnesomsättningsproblem och dom var ju som vanligt inte så bra. Kanske har med det att göra då litegrann att jag varit sjuk otroligt mycket som det känns motför vad jag brukar.
Nu kanske det blir bättre då när jag måste i med mer piller.
Tröttheten brukar ge med sig iallafall. Hoppas på det.
Idag ska jag få rå om Emil ett tag. Han ska nämligen och klippa sig, bort med den i och för sig väldigt rufsiga och söta kalufsen men han ser ju ingenting längre och vi ser inte hur han ser ut.
Han ville det själv så så får det bli. Han vill ju inte gärna klippa sig hos någon annan än Britta här på kvarteret och det kan ju ha att göra med att han får sitt eget kakfat och en massa färger i håret.
När han var mindre så slutade det allitid med att jag fick sitta och hålla upp huvudet på grabben medans hon klippte färdigt för han blev så avslappnad så han somnade och dom som var med om hans sovande då vet ju att inte nåt i världen skulle kunna väcka honom när han bestämt sig för att sova.
Vi fick oss alltid ett gott skratt.
Nu vill ju Sara givetvis också klippa sig och nog är hon snäll Britta som alltid ger oss ett bra pris men jag måste nog låta henne vänta om inte pappan kan betala hennes klippning.
Inte nog med att man varit sjuk nu också så lönen lär vara värdelös men det har varit mycket nu vid jul och jag måste bromsa lite nu.
Flickan har hursomhelst ett hår som jag själv är så jävla avundsjuk på, tjockt och självlockigt. Vill helst inte att hon ska klippa en millimeter av det där vackra svallet men det är ju inte jag som bestämmer över håret så jag får helt enkelt bara försöka dra ut på klippningen...
Självklart så är man ju aldrig nöjd själv och jag hade också dom där problemen när jag var i hennes ålder. Korkskruvar och bångstyrigt hår som alla tyckte var sååå fint men inte jag. Sara vill ju rakpermanenta sig och står med plattången dagarna i ända och hon kommer antagligen inte att fatta hur bra hon har det förrän hon blir äldre och dom försvinner. Som för mig då, men det är då inte från mig hon fått sitt tjocka hår för jag har ju ett skithår, tunt och eländigt.
Nu funderar jag på att klä på mig och ta med Wilma ut på en promenad runt kvarteret i det fina vädret. Antagligen kommer jag att hosta ihjäl mig av den lilla ansträngningen men jag måste UT.
Jag vill så gärna orka gå på jobbet imorgon och få tillbaka mitt liv men då bör jag nog fixa en promenad runt huset först.
Testing testing. Man mår då inte illa av frisk luft ändå.
Ha en bra dag!
Jag är så less att inte orka nåt, snora, hosta och svettas. Efter städningen hemma igår var jag helt slut och jag blir frustrerad och sur när jag inte har den energi som jag brukar.
Pitehälsan ringde mig nyss och skulle tala om hur proverna såg ut som jag tog strax före jul med tanke på mina ämnesomsättningsproblem och dom var ju som vanligt inte så bra. Kanske har med det att göra då litegrann att jag varit sjuk otroligt mycket som det känns motför vad jag brukar.
Nu kanske det blir bättre då när jag måste i med mer piller.
Tröttheten brukar ge med sig iallafall. Hoppas på det.
Idag ska jag få rå om Emil ett tag. Han ska nämligen och klippa sig, bort med den i och för sig väldigt rufsiga och söta kalufsen men han ser ju ingenting längre och vi ser inte hur han ser ut.
Han ville det själv så så får det bli. Han vill ju inte gärna klippa sig hos någon annan än Britta här på kvarteret och det kan ju ha att göra med att han får sitt eget kakfat och en massa färger i håret.
När han var mindre så slutade det allitid med att jag fick sitta och hålla upp huvudet på grabben medans hon klippte färdigt för han blev så avslappnad så han somnade och dom som var med om hans sovande då vet ju att inte nåt i världen skulle kunna väcka honom när han bestämt sig för att sova.
Vi fick oss alltid ett gott skratt.
Nu vill ju Sara givetvis också klippa sig och nog är hon snäll Britta som alltid ger oss ett bra pris men jag måste nog låta henne vänta om inte pappan kan betala hennes klippning.
Inte nog med att man varit sjuk nu också så lönen lär vara värdelös men det har varit mycket nu vid jul och jag måste bromsa lite nu.
Flickan har hursomhelst ett hår som jag själv är så jävla avundsjuk på, tjockt och självlockigt. Vill helst inte att hon ska klippa en millimeter av det där vackra svallet men det är ju inte jag som bestämmer över håret så jag får helt enkelt bara försöka dra ut på klippningen...
Självklart så är man ju aldrig nöjd själv och jag hade också dom där problemen när jag var i hennes ålder. Korkskruvar och bångstyrigt hår som alla tyckte var sååå fint men inte jag. Sara vill ju rakpermanenta sig och står med plattången dagarna i ända och hon kommer antagligen inte att fatta hur bra hon har det förrän hon blir äldre och dom försvinner. Som för mig då, men det är då inte från mig hon fått sitt tjocka hår för jag har ju ett skithår, tunt och eländigt.
Nu funderar jag på att klä på mig och ta med Wilma ut på en promenad runt kvarteret i det fina vädret. Antagligen kommer jag att hosta ihjäl mig av den lilla ansträngningen men jag måste UT.
Jag vill så gärna orka gå på jobbet imorgon och få tillbaka mitt liv men då bör jag nog fixa en promenad runt huset först.
Testing testing. Man mår då inte illa av frisk luft ändå.
Ha en bra dag!
Tröttsamt
Länge sen jag skrev nu. Har legat sjuk hela helgen så det har inte hänt så mycket.
Fredagkväll var ganska så ledsam när barnen for.
Nicklas var iväg och pysslade med något så jag satt hemma och grämde mig ett tag och for sen till mamma och pappa en sväng för att tänka på annat.
Lördagen var inte heller så händelserik.
Såg film och bara tog det lugnt i soffan.
Söndagen var väl första dagen på flera dagar som jag var utanför huset. Vi packade ihop lite souvas och gick bakom huset och gjorde en brasa och grillade med Monika och Nisse.
Det var så jävla skönt att äntligen kunna gå utanför huset utan att frysa ihjäl. Ser fram emot tiden vi har framför oss med härliga dagar och vara ute i det fina vädret.
Bilen har blivit knäpp nu också. Låter som ett tröskverk och är i akut behov av vård.
Nu har jag tagit nycklarna av pappa så jag kan låna deras som står här ute ifall jag måste iväg och Nicklas inte är här.
Trodde att jag var lite på bättringsvägen nu när febern gett med sig så jag satte igång med städning när jag klev upp i morse. Jo, det var faktiskt morgon för klockan var bara 10 och det är tidigt nuförtiden.
Efter dammtorkande, plockande och dammsugande så är jag nu blöt i svett och helt slut så jag får nog inse att arbetet måste vänta någon dag till. Suck.
Är iallafall så trött och orkeslös så jag inte har tid att vara rastlös ens.
Börjar bli ohållbart för exet med Emils bussproblem från Blåsmark. Farfar har ju fått ställa upp och köra han varje dag eftersom busstiderna inte passar med hans skoltider i Bergsviken så Manne vill att han ska byta nu efter sommaren.
Vi har ju lovat Emil att han inte ska behöva byta skola om han inte vill och det ska han inte behöva heller. Det är inte hans fel att vi har flyttat och bor där vi bor så nu har hela förmiddan, mellan städilen, gått åt till att sitta vid datorn och vända och vrida på bussar och bussbyten och ringa och kolla olika alternativ.
Inte mitt jobb egentligen kan man ju tycka eftersom problemet inte är dom veckor som dom är hos mig för det fungerar utmärkt, men har jag lovat något så tänker jag hålla det och det måste ju gå att lösa tycker man ju.
Och det gör det också. Och enkelt var det.
Ett bussbyte i Hortlax vid skolan så är det lugnt.
Däremot så är det ju olika bussföretag så jag har ringt och kollat om han kan byta på samma busskort men det var inte så säkert att det skulle gå men när jag förklarade situationen och vad det kunde innebära om han inte kunde det så skulle dom kolla upp det iallafall och se vad dom kunde göra för att hjälpa till.
I annat fall så måste Manne köpa busskort hos båda bussarna och det skulle kosta han 313 kronor i månaden och det kan jag ju tycka är billigt om Emil får gå kvar där han känner sig trygg och har alla sina vänner.
Jag har ju själv löst busskort till han men det har han knappt behövt använda eftersom Nicklas ställer upp och kör honom på eget bevåg. Kan inte det lösas så där också kanske?
Förutom min ihållande förkylning så känner jag mig otroligt tillfreds med det liv jag lever nu.
Det enda jag saknar är att ha mina barn här hela tiden men det är ju tyvärr nåt som jag aldrig mer kommer att ha antar jag.
Därför är jag glad att jag har haft turen och hittat så rätt.
Kan det vara möjligt att det ska vara så här bra?
Hittills så känns det som att det bara blir bättre och bättre med tiden och jag kan inte annat än önska att det håller i sig.
Tänker på mina vänner som har det jobbigt av och till och förundras ibland över hur lugnt och harmoniskt mitt liv känns helt plötsligt som för inte så länge sen var ett enda stort kaos.
Framtiden är oviss för oss alla men alla tänker vi på den och har drömmar och visioner.
Ta ett steg i taget och måla inte upp för stora och ohållbara mål, då tror jag att allt kommer att bli jättebra.
...our future life will be glorious...come with me...future world...
Kram
Fredagkväll var ganska så ledsam när barnen for.
Nicklas var iväg och pysslade med något så jag satt hemma och grämde mig ett tag och for sen till mamma och pappa en sväng för att tänka på annat.
Lördagen var inte heller så händelserik.
Såg film och bara tog det lugnt i soffan.
Söndagen var väl första dagen på flera dagar som jag var utanför huset. Vi packade ihop lite souvas och gick bakom huset och gjorde en brasa och grillade med Monika och Nisse.
Det var så jävla skönt att äntligen kunna gå utanför huset utan att frysa ihjäl. Ser fram emot tiden vi har framför oss med härliga dagar och vara ute i det fina vädret.
Bilen har blivit knäpp nu också. Låter som ett tröskverk och är i akut behov av vård.
Nu har jag tagit nycklarna av pappa så jag kan låna deras som står här ute ifall jag måste iväg och Nicklas inte är här.
Trodde att jag var lite på bättringsvägen nu när febern gett med sig så jag satte igång med städning när jag klev upp i morse. Jo, det var faktiskt morgon för klockan var bara 10 och det är tidigt nuförtiden.
Efter dammtorkande, plockande och dammsugande så är jag nu blöt i svett och helt slut så jag får nog inse att arbetet måste vänta någon dag till. Suck.
Är iallafall så trött och orkeslös så jag inte har tid att vara rastlös ens.
Börjar bli ohållbart för exet med Emils bussproblem från Blåsmark. Farfar har ju fått ställa upp och köra han varje dag eftersom busstiderna inte passar med hans skoltider i Bergsviken så Manne vill att han ska byta nu efter sommaren.
Vi har ju lovat Emil att han inte ska behöva byta skola om han inte vill och det ska han inte behöva heller. Det är inte hans fel att vi har flyttat och bor där vi bor så nu har hela förmiddan, mellan städilen, gått åt till att sitta vid datorn och vända och vrida på bussar och bussbyten och ringa och kolla olika alternativ.
Inte mitt jobb egentligen kan man ju tycka eftersom problemet inte är dom veckor som dom är hos mig för det fungerar utmärkt, men har jag lovat något så tänker jag hålla det och det måste ju gå att lösa tycker man ju.
Och det gör det också. Och enkelt var det.
Ett bussbyte i Hortlax vid skolan så är det lugnt.
Däremot så är det ju olika bussföretag så jag har ringt och kollat om han kan byta på samma busskort men det var inte så säkert att det skulle gå men när jag förklarade situationen och vad det kunde innebära om han inte kunde det så skulle dom kolla upp det iallafall och se vad dom kunde göra för att hjälpa till.
I annat fall så måste Manne köpa busskort hos båda bussarna och det skulle kosta han 313 kronor i månaden och det kan jag ju tycka är billigt om Emil får gå kvar där han känner sig trygg och har alla sina vänner.
Jag har ju själv löst busskort till han men det har han knappt behövt använda eftersom Nicklas ställer upp och kör honom på eget bevåg. Kan inte det lösas så där också kanske?
Förutom min ihållande förkylning så känner jag mig otroligt tillfreds med det liv jag lever nu.
Det enda jag saknar är att ha mina barn här hela tiden men det är ju tyvärr nåt som jag aldrig mer kommer att ha antar jag.
Därför är jag glad att jag har haft turen och hittat så rätt.
Kan det vara möjligt att det ska vara så här bra?
Hittills så känns det som att det bara blir bättre och bättre med tiden och jag kan inte annat än önska att det håller i sig.
Tänker på mina vänner som har det jobbigt av och till och förundras ibland över hur lugnt och harmoniskt mitt liv känns helt plötsligt som för inte så länge sen var ett enda stort kaos.
Framtiden är oviss för oss alla men alla tänker vi på den och har drömmar och visioner.
Ta ett steg i taget och måla inte upp för stora och ohållbara mål, då tror jag att allt kommer att bli jättebra.
...our future life will be glorious...come with me...future world...
Kram
Myror i brallan
Har varit och lämnat barnen till Manne igen, fy vad en vecka går fort!
Tomt och trist och jag får genast myrkryp i kroppen och blir rastlös.
Nicklas for iväg med en rasande fart när vi vaknat efter den numera dagliga skeden i soffan och jag hann då inte riktigt fatta vad som hände.
Så nu sitter man här mol allen och trampar runt och bara vill göra nåt.
Helst skulle jag vilja supa mig redlös och driva ut förkylningen som plågar min kropp men det ska jag ju naturligtvis inte.
Omoget ;)
Har inte en endaste plan för helgen. Känns konstigt.
Ikväll verkar det vara Let´s dance som gäller för i princip alla som det ser ut och jag vill egentligen bara kräkas när jag tänker på det.
Barnledig och smått deprimerad över det som vanligt och jag ska sitta här och se TV och uggla för mig själv. Skulle inte tro det.
Vad hände med alla trivselkvällar med god mat, en liten och lite spel?
Försvann det med separationen tro?
Måste undersökas, för det är jävligt trevligt.
Nu ska jag slå på lite musik och trampa vidare.
Ha en trevlig kväll.
Jag vill jag vill jag vill!
Jag vet att en av dom där stolarna är reserverade åt mig och snart skiter jag i det här och sticker.
Jag fryyyser.
Grattis till mig!
Hade det lite gruvensamt igår angående min första arbetsdag på ett tag. Som vanligt så ligger man och vänder och vrider sig och kan inte somna, det känns som att man ska första dagen på sitt nya jobb.
Men då är det ju tur att man har världens bästa karl som väcker mig på morgonen och gör mig genast på strålande humör.
Han hade verkligen tagit in citatet jag skrev i ett tidigare inlägg bara det att han tog 2 flugor i en smäll och behandlade mig som en slyna först och en prinsessa sen kan man väl säga.
Underbart, tack darling! Made my day.
Korridorernas får mig som vanligt att börja tänka på saker och ting. Det finns gott om tid till det om man säger så.
Det händer en del runt omkring mig och man vill ju gärna att folk ska lyckas med det dom åtar sig.
Har en vän som är på väg att ta steget från sin familj, en som just bytt arbetsplats, en som har bestämt sig att NU ska hon gå ner i vikt, och en som har ett ex som separerat från sin nya familj och tar problemen med barn och hela faderullan med sig till honom också.
Alla har vi våra problem av och till i livet, konstigt vore ju annars, men det viktiga är hur vi hanterar dom.
Vilka val vi gör påverkar fler än bara en själv men det glömmer många bort i sin egotrippade värld och tror att andra ska lösa alla problem åt en.
Jag kan ju upplysa om att på det sättet blir man inte vidare populär om ingen redan visste det.
I och för sig så är det inte ofta någon som tackar en heller för att man gör allt själv och är alla till lags hela tiden.
Jag själv har alltid uppskattat ganska små saker i vardagen, antagligen för att jag alltid sagt ja och gjort allt som alla ber mig om, så när någon gör något åt mig så kan jag bli jätteglad för minsta sak.
Det är nog värre för folk som är bortskämda för allt i sitt liv, dom uppskattar ingenting.
Första gången jag blev väckt av Nicklas på morgonen och han gjort kaffe åt mig innan jag skulle på jobbet fast han inte skulle upp själv den tiden så var det inte långt ifrån att man blev en lipsill, så glad blev jag.
Hade han gjort det bara för min skull?!? Hopp och studs och tjodaladiho!
Jag älskar kaffe på morgonen men orkar aldrig kliva upp i tid och göra det så det var ju väldigt uppskattat.
Jag blir jätteglad över barnens spontana kramar eller om man får oväntat besök av nån kompis, det finns hur mycket som helst att vara glad över och uppskatta varje dag om man bara tänker efter.
Jag ser så mycket, hör så mycket och folk gör så mycket som jag kan bli fly förbannad över när det bara handlar om egenvärde och tunnelseende.
Har folk glömt bort att dom har andra runt omkring sig som faktiskt gör väldigt mycket för dom, kanske inte så stora synliga saker för omvärlden men dock saker som är alldeles för bra för att ignorera.
I min värld så är jag inte viktigast. Inte heller oviktig. Jag vill att dom jag tycker om ska ha det bra och då måste jag ibland sätta mina egna behov åt sidan eller försöka hjälpa till att göra det så bra som möjligt. Detsamma gäller dom som tycker om mig.
Mina barn är det bästa jag har och så kommer det alltid att vara och dom ska aldrig behöva sätta sig åt sidan för mina behov, det är då ett som är säkert.
Mår dom bra mår jag bra. Så är det.
Nu så, lugn och fin igen...
Jag har det skitbra.
Ikväll så har jag och Sara varit hos Valentina och blivit målade med ansiktsfärg som hon fått av "tomten" och självklart så ställer man ju upp som modell, hahaha.
Trevlig stund där vi målade varann och så här fina blev vi!
Kram
Men då är det ju tur att man har världens bästa karl som väcker mig på morgonen och gör mig genast på strålande humör.
Han hade verkligen tagit in citatet jag skrev i ett tidigare inlägg bara det att han tog 2 flugor i en smäll och behandlade mig som en slyna först och en prinsessa sen kan man väl säga.
Underbart, tack darling! Made my day.
Korridorernas får mig som vanligt att börja tänka på saker och ting. Det finns gott om tid till det om man säger så.
Det händer en del runt omkring mig och man vill ju gärna att folk ska lyckas med det dom åtar sig.
Har en vän som är på väg att ta steget från sin familj, en som just bytt arbetsplats, en som har bestämt sig att NU ska hon gå ner i vikt, och en som har ett ex som separerat från sin nya familj och tar problemen med barn och hela faderullan med sig till honom också.
Alla har vi våra problem av och till i livet, konstigt vore ju annars, men det viktiga är hur vi hanterar dom.
Vilka val vi gör påverkar fler än bara en själv men det glömmer många bort i sin egotrippade värld och tror att andra ska lösa alla problem åt en.
Jag kan ju upplysa om att på det sättet blir man inte vidare populär om ingen redan visste det.
I och för sig så är det inte ofta någon som tackar en heller för att man gör allt själv och är alla till lags hela tiden.
Jag själv har alltid uppskattat ganska små saker i vardagen, antagligen för att jag alltid sagt ja och gjort allt som alla ber mig om, så när någon gör något åt mig så kan jag bli jätteglad för minsta sak.
Det är nog värre för folk som är bortskämda för allt i sitt liv, dom uppskattar ingenting.
Första gången jag blev väckt av Nicklas på morgonen och han gjort kaffe åt mig innan jag skulle på jobbet fast han inte skulle upp själv den tiden så var det inte långt ifrån att man blev en lipsill, så glad blev jag.
Hade han gjort det bara för min skull?!? Hopp och studs och tjodaladiho!
Jag älskar kaffe på morgonen men orkar aldrig kliva upp i tid och göra det så det var ju väldigt uppskattat.
Jag blir jätteglad över barnens spontana kramar eller om man får oväntat besök av nån kompis, det finns hur mycket som helst att vara glad över och uppskatta varje dag om man bara tänker efter.
Jag ser så mycket, hör så mycket och folk gör så mycket som jag kan bli fly förbannad över när det bara handlar om egenvärde och tunnelseende.
Har folk glömt bort att dom har andra runt omkring sig som faktiskt gör väldigt mycket för dom, kanske inte så stora synliga saker för omvärlden men dock saker som är alldeles för bra för att ignorera.
I min värld så är jag inte viktigast. Inte heller oviktig. Jag vill att dom jag tycker om ska ha det bra och då måste jag ibland sätta mina egna behov åt sidan eller försöka hjälpa till att göra det så bra som möjligt. Detsamma gäller dom som tycker om mig.
Mina barn är det bästa jag har och så kommer det alltid att vara och dom ska aldrig behöva sätta sig åt sidan för mina behov, det är då ett som är säkert.
Mår dom bra mår jag bra. Så är det.
Nu så, lugn och fin igen...
Jag har det skitbra.
Ikväll så har jag och Sara varit hos Valentina och blivit målade med ansiktsfärg som hon fått av "tomten" och självklart så ställer man ju upp som modell, hahaha.
Trevlig stund där vi målade varann och så här fina blev vi!
Kram
Dagen sådär
Vaknade faktiskt före 11 idag.
Börjar väl känna av arbetet som hägrar imorgon men då måste jag upp flera timmar tidigare och det längtar jag inte till!
Efter middan började jag känna mig lite off, Nicklas har ju legat med feber, förkyld och hostig nu i några dagar så det är klart man blir smittad.
La oss på soffan och skedade och blev väckt av en kompis som körde hit sin dotter så då var det kört för min del. Lämnade sjuklingen i soffan, tog sparken till Lumpe och handlade, hem och satte igång en fil-limpa och ett kok bean-dip och började städa och ta itu med tvätten.
Vad är det som får mig att tro att man kan jobba bort sjukan?
Slutade med att jag var på dåligt humör för att jag inte orkade göra klart mina sysslor, fil-limpan blev kladdig i min CP ugn och Sara och hennes lika smarta polare plumsade i meterhög snö ut i förrådet i tennisskor.
Suck...
Bean-dippen blev då hyfsad iallafall, kunde bara haft lite mera sting.
Imorgon åker Nicklas och hämtar en ny spis till mig, begagnad men vad som helst är bättre än den skitugn jag har för tillfället.
Nu ser köket ut som ett bombnedslag igen men nu säger jag upp mig som duglig flickvän, mamma och kvinna för idag.
Tar nya tag imorgon, det lär ju inte försvinna.
Sov så gott till en underbar låt.
Börjar väl känna av arbetet som hägrar imorgon men då måste jag upp flera timmar tidigare och det längtar jag inte till!
Efter middan började jag känna mig lite off, Nicklas har ju legat med feber, förkyld och hostig nu i några dagar så det är klart man blir smittad.
La oss på soffan och skedade och blev väckt av en kompis som körde hit sin dotter så då var det kört för min del. Lämnade sjuklingen i soffan, tog sparken till Lumpe och handlade, hem och satte igång en fil-limpa och ett kok bean-dip och började städa och ta itu med tvätten.
Vad är det som får mig att tro att man kan jobba bort sjukan?
Slutade med att jag var på dåligt humör för att jag inte orkade göra klart mina sysslor, fil-limpan blev kladdig i min CP ugn och Sara och hennes lika smarta polare plumsade i meterhög snö ut i förrådet i tennisskor.
Suck...
Bean-dippen blev då hyfsad iallafall, kunde bara haft lite mera sting.
Imorgon åker Nicklas och hämtar en ny spis till mig, begagnad men vad som helst är bättre än den skitugn jag har för tillfället.
Nu ser köket ut som ett bombnedslag igen men nu säger jag upp mig som duglig flickvän, mamma och kvinna för idag.
Tar nya tag imorgon, det lär ju inte försvinna.
Sov så gott till en underbar låt.
Nu är glada julen slut slut slut...
Så där ja. Nu har jag gjort ett ryck och slängt ut julen.
Eller nästan iallafall, allt är nedpackat i kartongen igen och julgranen ska bäras ut i förrådet men annars är det klart. Det är så befriande att plocka undan den, jag är ju alltid snabb på att plocka fram den.
När det väl var klart så fick jag slut sysslor och sitter nu och undrar vad man ska hitta på.
Hade velat fara och ha lite uteaktiviteter med barnen och kanske grilla en korvbit men det var ingen som var inne på att följa med och då vet jag hur det blir när inte ungarna har några kompisar...morsan duger inte att leka med.
Går omkring och är väldans hungrig just nu och som vanligt så önskar jag smälla i mig nåt riktigt flottigt och gott men det är slut med det nu.
Nåja, ibland måste man ju få unna sig men jag har ätit så mycket snask och god mat länge nu så det börjar sätta sina spår både utvändigt och invändigt.
Lite för mycket av det goda kan man säga.
Blir till att fundera ut några motionsformer som man kan tänka sig att utöva. Jag är ju inte så mycket för det där med att gå långpromenader och skidåkning och sånt så antingen blir det ett gymkort eller så får man se till att få till det i sänghalmen några gånger om dagen.
Läste ett underbart citat idag på tal om det.
"För att få behandla mig som din slyna i sängen behöver du behandla mig som din prinsessa i vardagen"
Det ligger nog nåt i det för all beröring och sånt som man får under dagen gör ju givetvis att man är extra kärleksfull och på G när kvällen kommer.
Jag är ju lite konstig som det verkar när det kommer till sånt och det räcker med att han nafsar mig i nacken eller bara tar på mig överhuvudtaget för att jag ska längta tills jag får vara den där slynan, hehe.
Frågan är ju då bara om man verkligen vill känna sig som en prinsessa eftersom jag tycker att dom verkar ha ett jävligt tråkigt och utstakat liv med en massa måsten och ska uppföra sig och se påklistrat glada ut hela tiden. Kan inte tro att dom ens törs släppa loss i sängen och beter sig knappast som några slynor överhuvudtaget. Finns säkert vett och etikett där med för dom stackarna.
Skulle vara en syn att se kronprinsessan köra lite kama sutra med sin Daniel, eller få lite spank. Hohoho.
Dom är antagligen inte bekväm med lite kladd och hårda tag. Akta naglarna...
Nog svamlat för idag.
Nu ska jag gå och sätta på lite kaffe och fara och handla.
Hojres.
Eller nästan iallafall, allt är nedpackat i kartongen igen och julgranen ska bäras ut i förrådet men annars är det klart. Det är så befriande att plocka undan den, jag är ju alltid snabb på att plocka fram den.
När det väl var klart så fick jag slut sysslor och sitter nu och undrar vad man ska hitta på.
Hade velat fara och ha lite uteaktiviteter med barnen och kanske grilla en korvbit men det var ingen som var inne på att följa med och då vet jag hur det blir när inte ungarna har några kompisar...morsan duger inte att leka med.
Går omkring och är väldans hungrig just nu och som vanligt så önskar jag smälla i mig nåt riktigt flottigt och gott men det är slut med det nu.
Nåja, ibland måste man ju få unna sig men jag har ätit så mycket snask och god mat länge nu så det börjar sätta sina spår både utvändigt och invändigt.
Lite för mycket av det goda kan man säga.
Blir till att fundera ut några motionsformer som man kan tänka sig att utöva. Jag är ju inte så mycket för det där med att gå långpromenader och skidåkning och sånt så antingen blir det ett gymkort eller så får man se till att få till det i sänghalmen några gånger om dagen.
Läste ett underbart citat idag på tal om det.
"För att få behandla mig som din slyna i sängen behöver du behandla mig som din prinsessa i vardagen"
Det ligger nog nåt i det för all beröring och sånt som man får under dagen gör ju givetvis att man är extra kärleksfull och på G när kvällen kommer.
Jag är ju lite konstig som det verkar när det kommer till sånt och det räcker med att han nafsar mig i nacken eller bara tar på mig överhuvudtaget för att jag ska längta tills jag får vara den där slynan, hehe.
Frågan är ju då bara om man verkligen vill känna sig som en prinsessa eftersom jag tycker att dom verkar ha ett jävligt tråkigt och utstakat liv med en massa måsten och ska uppföra sig och se påklistrat glada ut hela tiden. Kan inte tro att dom ens törs släppa loss i sängen och beter sig knappast som några slynor överhuvudtaget. Finns säkert vett och etikett där med för dom stackarna.
Skulle vara en syn att se kronprinsessan köra lite kama sutra med sin Daniel, eller få lite spank. Hohoho.
Dom är antagligen inte bekväm med lite kladd och hårda tag. Akta naglarna...
Nog svamlat för idag.
Nu ska jag gå och sätta på lite kaffe och fara och handla.
Hojres.
God fortsättning
Hade en jättetrevlig kväll igår med god mat och roliga människor omkring mig. Var ut och kollade in fyrverkerierna och skålade in året och sen blev det en pratstund till innan vi begav oss vidare till Hortlax och nästa äventyr.
For till en kompis till Nicklas och där var det ganska så lugnt, ett tag iallafall tills det kom en aningen överförfriskad kille.
Kul var det då för timmarna sprang iväg och plötsligt hade klockan blivit 6 på morgonen när vi promenerade hemåt.
Inte är man så jävla gammal ändå när man orkar festa i 12 timmar, hehe.
Det nya året började då bra, har haft en slappardag i sängen och soffan och mest bara myst på.
Inte så konstigt att man känner av gårdagen om man säger så även om jag inte är så himla bakis idag så är jag TRÖTT och det är allt lite synd om mig ändå.
Har då fått min pizza och sovit av och till med avbrott för en kärlekstund och snart kommer barnen hem.
Jag kan då verkligen inte klaga.
Däremot så klagar jag över kattjävlarna.
Någon som vill ha en eller två pissande, skitande och äckliga hårbollar?
Ingen av dom har pissat på mig någon mer gång men roar sig med att gå och lägga kablar lite här och var, i sängarna, under julgranen eller bara vid golvlisten om dom har blivit nödiga.
Piss har jag hittat under Saras säng och har gått runt på knä och kollat och gått igenom alla sängar så man inte ska få nån överraskning när man hoppar i lådan på kvällen.
När jag skulle bädda Emils säng häromdan så smattrade det omkring bajslortar när jag viftade till täcket för att få det på plats.
Skitläckert kan man kalla det.
Om man nu ska se nåt positivt i det hela så är ju då det bättre med hårda skithögar som fått torka istället för stinkhögen jag fick ta hand om förra veckan.
Blöt och nylagd, jag höll för näsan och hade massor med toapapper förberett och Emil fick stå bredvid och hålla i soppåsen och se när jag nästan spydde och hulkade.
ÄCKEL!
Nu har då den ena gått och försvunnit i några dagar och jag funderar på att sluta ropa på fanskapet när jag är ut för då är det en mindre att bekymra sig över.
Katterna är gratis om nån vill ha dom iallafall. Men jag antar att jag inte gjort vidare bra reklam för dom för att få ett nytt hem.
Nä nu har sonen kommit hem så nu ska vi ha kramkalas.
Önskar alla en god fortsättning på det nya året.
Kram
For till en kompis till Nicklas och där var det ganska så lugnt, ett tag iallafall tills det kom en aningen överförfriskad kille.
Kul var det då för timmarna sprang iväg och plötsligt hade klockan blivit 6 på morgonen när vi promenerade hemåt.
Inte är man så jävla gammal ändå när man orkar festa i 12 timmar, hehe.
Det nya året började då bra, har haft en slappardag i sängen och soffan och mest bara myst på.
Inte så konstigt att man känner av gårdagen om man säger så även om jag inte är så himla bakis idag så är jag TRÖTT och det är allt lite synd om mig ändå.
Har då fått min pizza och sovit av och till med avbrott för en kärlekstund och snart kommer barnen hem.
Jag kan då verkligen inte klaga.
Däremot så klagar jag över kattjävlarna.
Någon som vill ha en eller två pissande, skitande och äckliga hårbollar?
Ingen av dom har pissat på mig någon mer gång men roar sig med att gå och lägga kablar lite här och var, i sängarna, under julgranen eller bara vid golvlisten om dom har blivit nödiga.
Piss har jag hittat under Saras säng och har gått runt på knä och kollat och gått igenom alla sängar så man inte ska få nån överraskning när man hoppar i lådan på kvällen.
När jag skulle bädda Emils säng häromdan så smattrade det omkring bajslortar när jag viftade till täcket för att få det på plats.
Skitläckert kan man kalla det.
Om man nu ska se nåt positivt i det hela så är ju då det bättre med hårda skithögar som fått torka istället för stinkhögen jag fick ta hand om förra veckan.
Blöt och nylagd, jag höll för näsan och hade massor med toapapper förberett och Emil fick stå bredvid och hålla i soppåsen och se när jag nästan spydde och hulkade.
ÄCKEL!
Nu har då den ena gått och försvunnit i några dagar och jag funderar på att sluta ropa på fanskapet när jag är ut för då är det en mindre att bekymra sig över.
Katterna är gratis om nån vill ha dom iallafall. Men jag antar att jag inte gjort vidare bra reklam för dom för att få ett nytt hem.
Nä nu har sonen kommit hem så nu ska vi ha kramkalas.
Önskar alla en god fortsättning på det nya året.
Kram
