sophora

Har just fått informationen jag väntat på och är inte det minsta förvånad. Barnen ska få ett syskon och det är INTE jag som är gravid.
Håhåjaja. Vad ska man säga?
Ansvarsfullt? Nej.
Genomtänkt? Nej.
Stabilt? Nej.

Hade det inte varit för dom 2 underbara, fina och starka barn som faktiskt funnit sig i den här soppan på ett otroligt bra sätt så hade det väl varit med en axelryckning som man tagit det här. Och i och för sig så var det ungefär så i några minuter tills jag började inse hur ensam jag känner mig i den framtida uppfostran och förebild som jag måste vara inför barnen.
Det här är ju inte riktigt en normal bild om hur man beter sig som vuxen och hur man ska behandla varann. Inte heller en bra insikt om hur man bör förhålla sig till dom stora frågorna som kommer på vägen i ens liv.
Man sticker inte bara iväg från problemen och man skaffar inte bara barn hur som helst utan att ha tänkt igenom hur man ska lösa saker och ting.

Har en önskan om att Manne ska inse att det här faktiskt kan vara en stor fråga för dom barn han redan har. Kanske skulle vara bäst för dom att stanna hos mig tills dom fått prova på att leva ihop med ekonomi, vardagliga bestyr och motgångar som dom för övrigt redan haft hit och dit.
Men det är ju inte att tänka på.
Får däremot hans egen uppfattning om vad som händer i mitt liv kastat i ansiktet.
Ingen big deal för det händer inte så mycket förutom att jag försöker att få mitt eget liv att fungera med allt som ska planeras.
Har många människor omkring mig som får gör mig glad och får mig att vakna varje morgon och inse hur livet kan ta en vändning som kan vara till det positiva.

Det som gör mig mest förbannad är när folk kritiserar och har åsikter om just dom människorna som faktiskt funnits för mig på både det ena och det andra sättet.
Dom i min närhet vet vad det handlar om och vem och jag kan bara säga att jag skiter fullständigt i era synpunkter och spekulationer.
Rykten vet vi alla hur dom går. Folk pratar om andra för att tillfredställa sina egna brister och fel.
Och är inte ens medvetna om dom.
Det spelar ingen roll vad som hänt för min del vad gäller den här människan.
Det enda han har gjort är att göra mig glad.
Det här är ingen ny bekantskap utan en som jag känt i typ 20 år och han har aldrig gjort mig nåt illa så sluta bara upp med erat skitsnack för det bekommer mig inte det minsta.

Jag har inte tänkt bråka mer nu, jag vill ha lugn och ro och fortsätta känna att jag är nöjd och belåten med mitt liv.
Problem skapar folk omkring mig så bra på egen hand så jag låter det vara så.
Nu ska jag fara och fixa golv till mitt nya hus och se hur det fortsätter att rulla på.

Ha en bra dag.
Puss och kram