Skamsen
Iallafall så skäms jag över att en instabil människa fått mig att bli osäker, tvivlande och rädd igen.
Det är verkligen inte vad han förtjänar.
Han är en klippa och har varit det hela tiden. Han ger mig allt jag behöver och lite till och dessutom utan att jag ens behöver be om det.
Har tappat sugen totalt på att skriva numera och det kanske ni har märkt.
Det känns framförallt olustigt att vissa läser bloggen och jag känner just nu att jag nog vill ha mina tankar och våran vardag för mig själv.
När man väl hittat lycka och känner sig tillfreds så är det inte lika intressant längre så jag lägger nog bloggeriet på hyllan, iallafall tills vidare.
Det är så lätt att det blir missförstånd och jag kanske inte alltid uttrycker mig vidare bra men jag vill inte såra någon.
Var på föreläsning med jobbet idag och det var en tankeställare för mig för allt handlar om hur du tänker och hanterar din hjärna och min kan verkligen spåra ur ibland.
Föreläsaren tyckte att man varje dag skulle säga 3 saker som man var glad över, så här kommer mina 3 glädjeämnen för dagen:
* Att min dotter äntligen tagit influensavaccinet
* Skottad infart när man kommer hem
* Att längta till att krypa ner i sängen med den man tycker om
Nu ska jag hoppa i duschen så man är fräsch och luktar gott när Nicklas kommer.
"Det enda i livet som man ångrar är de chanser man inte tog"
Kram♥
Jo, visst är det så!
Bloggar man om sitt liv, sin familj, sina känslor och sina tankar så hänger man ju ut sig själv offentligt.
Att folk läser är man ju medveten om och det är väl det som är själva meningen med bloggandet, eller? Annars skulle man väl skriva dagbok och gömma den i byrålådan...
Då måste man också acceptera och räkna med att även de man inte önskar ska läsa gör det i alla fall.
Och de flesta tycker till! Antingen skriver de en kommentar (händer aldrig på min blogg dock) eller så tycker de i alla fall och snackar runt om det.
Folk tolkar det de läser utifrån sin egen referensram och bildar sig sin egen uppfattning om vad som egentligen stod där, oavsett hur man själv menade när man skrev det.
Att man blir missuppfattad och misstolkad får man helt enkelt kallt räkna med!
Det är upp till mig, dig och alla andra bloggare att själva gallra och solla i sitt val av ämne när man skriver på internet.
Jag hoppas verkligen att du inte slutar blogga, Linda, för du uttrycker dig bra och jag har skrattat gott många gånger när du skrivit om olika anekdoter.
Kraaam från Erica.
Erika sa det så bra...så jag försöker inte ens...men jag förstår precis hur du känner...been there done that...å jag hoppas verkligen INTE att du slutar blogg...vad ska jag då läsa??? Älskar din posivita syn på livet o allt som hör där till...din blogg peppar mig o jag blir glad o får mig ofta ett gott skratt eller en tankeställare när jag läser dina kloka, roliga, eftertänksamma, djupa, sanna, vitsiga inlägg ::)) tack för det o fortsätt snälla du!! Ha en bra dag och kram på dig!!
