sophora

Har pratat med min mor nyligen. Hon ringde och berättade att pappa hade legat på sjukhuset i natt, han hade fått en stroke och en blodpropp på hjärnan. Hon har länge klagat på att han betett sig underligt sen allt det här med Manne och min separation men bara trott att han oroar sig för mycket. Det hade visat sig på skiktröntgen att han haft en propp tidigare också så hon har nog haft rätt i sin oro. Nu för första gången på länge så känner jag verkligen att jag hade velat ha Manne här. Hans pappa är ju som min pappa och min borde vara detsamma för han efter alla dessa år. Vi kan nog känna samma känslor i en sån här situation. Pappa är hemma nu och mår förhållandevis bra men vänster sida av kroppen är betydligt långsammare än höger och han hade ju en ansiktsförlamning i höstas så det känns som att ju fler krämpor desto räddare blir man över vad som ska bli nästa. Han får inte köra bil på 3 månader och inte anstränga sig och det kommer han aldrig att fixa. Han håller alltid på med nåt och jobbar ju fortfarande ganska mycket fast han är pensionär sen flera år tillbaka. Har som alla vet nog med huset och allt som hör dit men nu måste jag se till att ha ork att åka en dag i veckan och hjälpa mamma som dessutom är reumatiker att städa och se till att dom inte har så mycket jobb hemma. Men det är en självklarhet. Jag blir så jävla förbannad. Fy fan för allt. Som om det inte är nog att det ska drabba mig och barnen men det ska ta knäcken på våra föräldrar också. Mannes pappa har det också jävligt jobbigt med allt det här och det tär på dom så fruktansvärt. Jag vet själv hur frustrerande och tärande att oroa sig för sina barn, det bästa man har i livet. Att undra hur det ska gå för dom. Samma oro känner dom och det kan inte vara så lätt. Jag ska iallafall fortsätta vara stark, gå min egen väg för det vet jag är en bra start på mitt nya liv. Jag är ingen idiot, jag fixar det här så bra själv. Inatt går mina drömmar säkert till pappa då, nu har jag ju mina älsklingar sussande i min säng och det är så det är som bäst. Godnatt.