sophora

Idag har jag inte gjort så mycket som är värt att skriva ett inlägg om eftersom jag varit på utbildning hela dagen med jobbet och det är ju inte så mycket till läsning för er.

Så därför kommer jag att skriva om något som antagligen kommer att få er att gnugga händerna av förtjusning och få er klistrade en stund.

Oväntat, nja, inte så värst.
En del av mina vänner som jag umgås eller pratar med dagligen dax har redan varit och fiskat i ämnet innan jag ens gjort det själv så nu är det väl på tiden att jag analyserar situationen själv också när ni tycker att det är så uppenbart.

Min vän, som jag valt att kalla han eftersom det är precis vad han är, och jag har ju umgåtts ganska flitigt ett bra tag nu.
Vi har umgåtts med gemensamma vänner, sett film, busat på och bara surrat också över en kaffekopp många gånger och jag tycker om att vara med han.
Nu ska jag inte gå in så mycket på det egentligen.
Vad den stora frågan då är som så många funderar över och som jag då själv ska försöka komma fram till såsmåningom är ju då:
Vad känner jag? Vad känner han? Vad vill jag? Vad vill han? Blir det nåt mer än vad det är?

Oj mina vänner, om jag kunde ge ett bra svar.
Jag har inte varit i den här situationen sen jag var typ 16 år och jag vet faktiskt inte.
Och jag kan inte bestämma heller vad han ska tycka och tänka.

Jag håller en ganska låg profil vad gäller mina egna behov så länge jag har barnen hos mig och det är ju typ jämt. Jag har väldigt lite fritid kan jag känna och skulle mer än gärna ligga i soffan med nån och se på en bra film och bara mysa vilken kväll som helst under veckan, nu till exempel, men det tänker jag inte göra förrän jag vet säkert att jag har hittat nån som jag verkligen vill satsa på och som är seriös med mig och då kommer jag ändå inte att ha bråttom med att blanda in barnen allt för fort.

Men det är klart att det inte kommer att vara så lätt att skaffa nån som orkar hålla på och vänta och passa in på en morsa med 2 barn som tar all tid.
Det kommer att krävas någon med enormt stort tålamod och som dessutom måste tycka att det är värt det för att få det att fungera.
Jag har inte så bråttom men jag saknar givetvis att ha någon här. Det är så mycket roligare när man har någon att planera veckan och helgen med, laga middagar med och bara sitta och glo på tv med.

Jag har mina barn, så många fina, underbara vänner och än så länge iallafall, en "vän" som jag tycker mycket om att vara med.
Så jag tar dagen som den kommer och fortsätter att ha kul så länge.
Men jag saknar han mycket ibland, vad det då betyder...;)