sophora

Idag har jag återupplevt smärta och uppgivenhet.
Inte för min egen del men jag kan känna det genom en vän som har det jobbigt.

Ett avslut av ett förhållande är aldrig lätt.
Är det lätt så är det inte något som varit på riktigt.
Jag vet hur det känns,
alla funderingar och rädslor man har över vad som ska ske, hur ska det gå, kommer man att gå ensam genom livet...
allt känns hopplöst.

Men livet går vidare.
En jobbig tid är något som vi alla behöver i en livskris för att växa och rannsaka vad som hänt och vad man vill uppnå efteråt.
Sen kommer det en dag när man bara har accepterat det och känner sig starkare och mer beslutsam än någonsin.

Är det någon som kan mynta uttrycket att livet blir inte alltid som man tänkt sig så kan man ju tänka sig att det kan vara jag,
men konstigt nog så är det så här i efterhand i mitt nya liv jag anammar det och inser att jo, det är ju precis så här jag tänkte att det skulle vara.

Det finns en mening med allt som händer det är jag övertygad om.
Ibland är det bra och ibland är det sämre, men man lär sig nåt nytt av allt.

Min slutsats av detta är bara att jag har funderat klart.
Har säkert kört över min kärlek åtskilliga gånger i mitt race att finna mig själv och vad jag strävade efter, om jag var mogen för att gå in i ett nytt förhållande efter att ha varit i ett väldigt långt och om jag skulle kunna känna mig tillräckligt delaktig i någons liv.

Nu vill jag bara att han ska komma hem.
Hela kroppen längtar efter honom och jag känner mig rastlös och det är något som saknas här hemma.
Så jag vet, 100 % säkert att jag vill vara där han är.

Godnatt.

(Underbar text på denna sång)