sophora

Länge sen jag skrev nu. Har legat sjuk hela helgen så det har inte hänt så mycket.
Fredagkväll var ganska så ledsam när barnen for.
Nicklas var iväg och pysslade med något så jag satt hemma och grämde mig ett tag och for sen till mamma och pappa en sväng för att tänka på annat.

Lördagen var inte heller så händelserik.
Såg film och bara tog det lugnt i soffan.
Söndagen var väl första dagen på flera dagar som jag var utanför huset. Vi packade ihop lite souvas och gick bakom huset och gjorde en brasa och grillade med Monika och Nisse.
Det var så jävla skönt att äntligen kunna gå utanför huset utan att frysa ihjäl. Ser fram emot tiden vi har framför oss med härliga dagar och vara ute i det fina vädret.

Bilen har blivit knäpp nu också. Låter som ett tröskverk och är i akut behov av vård.
Nu har jag tagit nycklarna av pappa så jag kan låna deras som står här ute ifall jag måste iväg och Nicklas inte är här.

Trodde att jag var lite på bättringsvägen nu när febern gett med sig så jag satte igång med städning när jag klev upp i morse. Jo, det var faktiskt morgon för klockan var bara 10 och det är tidigt nuförtiden.
Efter dammtorkande, plockande och dammsugande så är jag nu blöt i svett och helt slut så jag får nog inse att arbetet måste vänta någon dag till. Suck.
Är iallafall så trött och orkeslös så jag inte har tid att vara rastlös ens.

Börjar bli ohållbart för exet med Emils bussproblem från Blåsmark. Farfar har ju fått ställa upp och köra han varje dag eftersom busstiderna inte passar med hans skoltider i Bergsviken så Manne vill att han ska byta nu efter sommaren.
Vi har ju lovat Emil att han inte ska behöva byta skola om han inte vill och det ska han inte behöva heller. Det är inte hans fel att vi har flyttat och bor där vi bor så nu har hela förmiddan, mellan städilen, gått åt till att sitta vid datorn och vända och vrida på bussar och bussbyten och ringa och kolla olika alternativ.
Inte mitt jobb egentligen kan man ju tycka eftersom problemet inte är dom veckor som dom är hos mig för det fungerar utmärkt, men har jag lovat något så tänker jag hålla det och det måste ju gå att lösa tycker man ju.
Och det gör det också. Och enkelt var det.
Ett bussbyte i Hortlax vid skolan så är det lugnt.
Däremot så är det ju olika bussföretag så jag har ringt och kollat om han kan byta på samma busskort men det var inte så säkert att det skulle gå men när jag förklarade situationen och vad det kunde innebära om han inte kunde det så skulle dom kolla upp det iallafall och se vad dom kunde göra för att hjälpa till.
I annat fall så måste Manne köpa busskort hos båda bussarna och det skulle kosta han 313 kronor i månaden och det kan jag ju tycka är billigt om Emil får gå kvar där han känner sig trygg och har alla sina vänner.
Jag har ju själv löst busskort till han men det har han knappt behövt använda eftersom Nicklas ställer upp och kör honom på eget bevåg. Kan inte det lösas så där också kanske?

Förutom min ihållande förkylning så känner jag mig otroligt tillfreds med det liv jag lever nu.
Det enda jag saknar är att ha mina barn här hela tiden men det är ju tyvärr nåt som jag aldrig mer kommer att ha antar jag.
Därför är jag glad att jag har haft turen och hittat så rätt.
Kan det vara möjligt att det ska vara så här bra?
Hittills så känns det som att det bara blir bättre och bättre med tiden och jag kan inte annat än önska att det håller i sig.
Tänker på mina vänner som har det jobbigt av och till och förundras ibland över hur lugnt och harmoniskt mitt liv känns helt plötsligt som för inte så länge sen var ett enda stort kaos.
Framtiden är oviss för oss alla men alla tänker vi på den och har drömmar och visioner.
Ta ett steg i taget och måla inte upp för stora och ohållbara mål, då tror jag att allt kommer att bli jättebra.

...our future life will be glorious...come with me...future world...

Kram