sophora

Idag har hela förmiddagen gått åt till gå omkring och nöta problem när jag har städat för mig själv.
Emils skolbyte ger mig ingen ro, inte för att något är bestämt än men jag hör på han att det lutar åt att göra pappa nöjd och glad.
Han verkar inte ha fått förklarat för sig vad som kan lösas iallafall.

Med detta så följer ju följdfrågor också som jag inte riktigt kan sätta på plats eftersom dom inte går att förutse.
Först och främst så är det ju grabben som ska bli nöjd. Självklart.
Just nu funkar allt bara fint med det mesta. Dom har vant sig med Nicklas i "familjen" och frågar ofta efter han när han är hemma hos sig och jobbar, speciellt på kvällen när det börjar bli sängdax, kompisar har dom men inte precis några varken i Hortlax eller Blåsmark men dom sysselsätter sig med sina "gamla" och där finns det många. Jag vet inte riktigt vad vi ska kalla oss.
Sambo, njae, han har ju sitt men det är ju inte så beboeligt nu utan kök och rörigt.
Särbo, njae, han vaknar här, somnar här, äter här och tillbringar all annan tid hos mig.
Hur ska det bli när han är "klar" med allt då?
Då kanske det inte är så självklart längre att vara här hela tiden.

Just nu känns mitt hus som en fristad där vi kan lata oss och röra oss fritt utan en massa byggnationer och sånt. Men det är ju mitt hus och jag känner inte att jag kan ställa en massa krav på honom att göra en massa, han har ju sitt hus att jobba på.
Där rullade ju tanken fram då också om vi skulle flytta ihop framöver, vad händer då om Emil byter skola. Då uppstår samma problem igen för då måste han flytta om igen, antingen tillbaka till Bergsviken eller till Blåsmark för att vara berättigad till skolstjuss.
Emil har drygt 3 år kvar innan han börjar högstadiet och det känns jättelänge.

Om allt funkar så här bra och känns rätt om tex 1 år till, vill vi vänta 3 år då innan vi slår våra påsar ihop?
För byter pojken skola så blir det så.
Då flyttar jag ingenstans. Han ska inte behöva flänga omkring för att vi tjorvar.
Undras om den tanken har slagit mitt ex, antagligen inte för då borde han se nackdelarna med byte även om det skulle bli så att vi kanske inte flyttar nånstans.
Dessutom så är det inte säkert att jag bor kvar här hursomhelst.

Många frågor och funderingar.
Självklart så kan man ju inte veta säkert, men jag vet då att jag inte vill byta bort det vi har idag.
Är det så här det kommer att vara så vill jag iallafall flytta ihop med Nicklas. Om det då är där, här eller i en skokartong spelar ingen roll.
Det är inte det det handlar om.
Man kommer långt med kärlek och trygghet. Jag vill bara ha lugn.
Det här är ju som vanligt MINA tankar och vad jag känner, vad han anser och har för tankar om framtiden har jag inget med att göra och tänker inte lägga mig i om han inte själv har funderingar.
Jag blir då inte yngre och tänker försöka åtminstonde att ta tillvara på varenda dag.
Jag har missat så mycket och tänker inte gå och dra benen efter mig och inte tänka på vad jag vill uppnå.

Hur ska jag veta vad min son egentligen vill?
Jag får då ont i magen...

Tjing.