sophora

Har ju varit på lasarettet som jag skrev tidigare och började bara fundera på att det var en ganska märkligt besök, inte riktigt som man är van.
Kan ju informera utan att göra en större beskrivning att det var på gyn och innan jag skulle undersökas så skulle jag och doktor Klaus ha en pratstund.
Jaha, inte så mycket mer med det, tysken började fråga om hur mitt liv såg ut och om det hänt något speciellt den senaste tiden.
Fick sitta där och berätta hela karusellen eftersom det blev följdfråga på allt jag sa och det kändes lite konstigt eftersom man kan undra vad en gynekologisk undersökning ska ha med det att göra.
Problemen började ju när jag själv började må riktigt bra och hade lagt mycket bakom mig, men han upplyste mig om att det ändå kunde vara det som var problemet eftersom kroppen är smart och tar ut sina problem ibland när man börjar koppla av och känna sig tillfreds istället.

Kan nog vara mycket möjligt och då kommer vi in på en artikel som jag läste i väntrummet.
Det handlade om välbefinnande och hur uppskattning och kärlek påverkar kroppen och hälsan positivt.
Ni som inte tänkt på det skulle ju bara veta hur rätt det är.
Jag har ju själv gått från ett förhållande till ett annat som ni vet och ni vet ju dessutom hur glad jag är över det. Det jag tycker är lite kul nu är att det är jättemånga som brukar kommentera lite så där apropå bara att jag lyser på ett helt annat sätt än tidigare.
Att det rent syns på mig att jag har vaknat upp från nån dvala eller nåt och helt enkelt ser glad ut hela jag.
Jag kan komma på det själv ibland, jag har så lätt till skratt.
Jag skrattar ihjäl mig åt vad som helst och folk tror inte att jag är riktigt klok när jag flippar ut och inte kan sluta skratta och tårarna rinner. Ibland åt nåt som verkligen är jättekul men ibland bara åt nåt sjukt som Nicklas eller nån kläcker ur sig som jag finner otroligt underhållande.

Nåväl det där med välbefinnande och uppskattning är ju A o O egentligen.
Jag är en sån som tycker om beröring i alla former. Att stryka på sin kära när man passerar, hålla varann i handen i soffan, klia ryggen, en kram eller en puss då och då. Vad som helst, det värmer i kroppen när man får närhet och spontana ömhetsbevis.
Samma sak med komplimanger.
Så snygg du är idag, så god mat du har gjort, vad du luktar gott, så skön du är, tycker om dig/älskar dig o.s.v.
Ord som gör en sååå glad.

Det är ju simpelt hur man kan ge någon man tycker om både uppskattning och ömhetsbevis och samtidigt må bra själv av att se den andra glad.

Nicklas är suverän på det där. Jag kan va fin i mjukisar ibland och när jag minst anar det och i början trodde man ju att det var raggarfasoner men han är väldigt rar än och det är ju trevligt.
Pratade med Anna om snarkningar och hur arg hon blir när Ola sätter igång och får gå på soffan och jag sa att jag är väl för kär än för jag vaknar och ler för att jag tycker att det är rätt så gulligt när han snarkar mig i örat ibland och masar mig bara närmare.
Dessutom så skulle jag då hellre stoppa öronproppar i öronen än att ligga själv i sängen utan han.
Vi har våra rutiner och det skulle bli skitkonstigt att ändra på det.
I och för sig så ska han bort och jobba hela nästa vecka i Porjus så det blir en viss ändring som jag kommer att vara ganska obekväm med, men jag har ju mina barn den veckan så jag är ju inte helt ensam.

Det har även kommit upp mycket "jag vill" i mina tankar.
Har inte funderat så mycket på det tidigare och det är massor som jag nu tänker på och önskar mig framöver.
Stora saker som små som jag tänker behålla för mig själv men som känns viktiga att fundera på.
Man blir ju inte yngre precis och jag tänker inte låta något eller någon bromsa mig den här gången, jag vill ha kul och leva.
Framförallt känna mig som någon som kan och förväntas göra annat än att bara vara mamma och stanna hemma och hålla hushållet i skick.
Det är som min kloka mor säger: du är ju ung än och kan fortfarande göra allt du vill.

Början på resan har redan startat som det känns.
Var jag hamnar...det vet jag inte.
Vart jag vill vara, det tror jag att jag har klart för mig redan.


Ja det här blev ju tidernas längsta inlägg och ni som då orkat läsa hela kan ju fundera på det jag skrivit.
För visst är det väl lite sanning i det?

Det sägs att en person bara behöver tre saker för att bli riktigt lycklig;
någon att älska, någonting att göra och någonting att hoppas på

- JOSEPH ADDISON -